Blogginlägg från 2013-04-08

Singlar#25: LEW LEWIS

Postad: 2013-04-08 07:57
Kategori: SINGLAR 100-1


LEW LEWIS: 1-30 2-30 3-35 (Stiff, 1980)

BÅDE PERSONLIGT OCH ARTISTMÄSSIGT HAR LEW LEWIS LIV varit en berg-o-dalbana. Men allra mest har Lew Lewis tillbringat de senaste 35 åren i dödsskuggans dal där inget händer, inget sker och ingen syns. Sådan inaktivitet påverkar givetvis en artistkarriär negativt. Men tystnaden kan också bygga legender och skapa myter. I Lew Lewis fall är sanningen i hans liv större än dikten.
   Om vi ska börja med namnet Lew Lewis så är han inte född Lew Davis som jag har uppgivit i en tidigare artikel utan Keith Lewis som jag också har påpekat i en annan artikel. Där jag för övrigt redan har berättat nästan allt intressant om dagens singel.
   Som en genuin Southend-profil spelade han ofta vildsint munspel i olika sammanhang när han var yngre. Och i den tidens (1976) Eddie & the Hot Rods passade han in perfekt i soundet på gruppens två första singlar som snarare var amerikansk garagerock än punk. Men då kallade han sig Lew Davis men lämnade gruppen när punken bröt ut på allvar och han ville koncentrera sig på att spela r&b och blues.
   Men Lew började sin karriär, även då som Lew Davis, redan 1969 i bandet Southside Jug Band, där de båda framtida Dr Feelgood-killarna John B Sparks och Lee Brilleaux också spelade. Davis, Sparks och Brilleaux lämnade det bandet och gick med i redan existerande The Fix samma år. När den gruppens gitarrist Dave Higgs lämnade bandet för att bilda Eddie & the Hot Rods började Lew spela som gatumusiker utanför pubar och bingohallar.
   Innan även han hamnade i Eddie & the Hot Rods andra och tredje upplaga och medverkade alltså på gruppens två första singlar, "Writing on the wall" och b-sidan på "Wooly bully".
   Nu börjar vi på min 100-singel-lista närma oss skivor, erkänt bra skivor, som jag alltså redan en gång i tiden har beskrivit ingående i en eller annan artikel. Som exempelvis ”1-30 2-30 3-35”, Lew Lewis klart mest lysande stund som artist är ju en fantastisk singel.
   Efter Eddie & the Hot Rods-äventyret hamnade han direkt, via Dr Feelgoods kontakter, på Stiff där han släppte singeln "Boogie on the street", producerad av den amerikanske Bomp-mannen Greg Shaw, redan i oktober 1976. Men Stiff-samarbetet var kortvarigt och sporadiskt. I februari 1977 gav han ut en singel på United Artists, "Out for a lark", för att snart via den hemproducerade singeln "Lucky seven", på eget bolag, vara tillbaka på Stiff och nu blev samarbetet allvarligare. "Lucky seven", skriven av Lew, gavs ut redan 1977 på Feelgoods-albumet "Sneakin' suspicion".
   Stiff gav ut "Lucky seven", skivan fick prefixet LEW, och det fortsatte med ytterligare en Stiff-singel, "Win or lose" och nu hette bandet Lew Lewis Reformer, som följdes av albumet "Save the wail". Just vid den här tiden turnerade bandet med Rockpile samtidigt som Dave Edmunds firade hitframgångar med "Girls talk".
   På ”1-30 2-30 3-35” möts rockmusik och rockabilly i en fantastiskt effektiv omfamning. Så fräsch och intelligent inspelad, Vic Maile har verkligen lyckats med produktionen, att den trots den ganska enkla men genuina inramningen är en ynnest att lyssna på. Gång efter gång. Få rockabillysvängande skivor klarar den oändliga balansgången. Märkligt att låten inte finns med på Stiffs 4-cd-box (2007)
   B-sidan på singeln, "The mood I'm in", är producerad av The Rumour-pianisten Bob Andrews som skrivit låten tillsammans med sin dåvarande fru Pat Mayberry.

A-sidan:


/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (414)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (55)
Konserter (227)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (47)
Maxi12" (35)
Minns (114)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< April 2013 >>
Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30          

TuffeTom 8/07: Beklagar Johan S. Jag missade ditt inlägg. Blev ju en kopia av det du redan s...

TuffeTom 8/07: Håller med om att debuten som soloartist var mycket bra. Men möjligen har du m...

Hans Schönning 4/07: Borde förstått det. Dina texter är alltid underhållande. Vi är ganska svältfödda...

Hans Schönning 3/07: Första Young-albumet kom 1969 och sålunda 50 år sedan. Inte 40 som du felatigt s...

Johan S 1/07: Hmm, måste nog protestera lite mot slutstycket. Henley har ju inte gjort så mång...

Mats 19/06: Jag var också där, på Olympen i Lund. Minns förbandet Tom Petty & The Heartbreak...

Mats 19/06: Hej, Bra och intressant som det mesta du skriver måste dock protestera när du sk...

Perre 7/06: Klockren analys av plattan som i mitt tycke är hans starkaste ögonblick Konsert...

Jan Lennell 3/06: Tack för en intressant redogörelse för ett fantastiskt album. Hörde det första g...

Björn Pettersson 31/05: Minnet är gott men kort, Tom Petty var förband vid konserten 1977😔...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.