Blogginlägg från 2013-04-16

"Singelgatan"

HONKS
Singelgatan
(Helan Kommunikation/Soundcarrier)

Den småländska gruppens märkliga namn härstammar från initialerna i medlemmarnas efternamn. Eller rättare sagt Herrarna Olsson, Nilsson, Karlsson och Ström. Där samtliga killar har ett eller annat förflutet i gruppen Deeptone som gjorde två stabila album med altcountry 1999 och 2002. Och ett steg ytterligare tillbaka spelade killarna i välkända Creeps eller poppiga Daffodils. Mycket rutin där alltså.
   Gruppens debutskiva är mogna mäns försök att göra modern mogen musik utan att tappa varken personlighet eller ansikte. I gruppens bakgrund finns genomgående engelska texter men här har de valt att skriva svenska texter om sin egen verklighet i medelåldern.
   Textmässigt doftar det nostalgi och gamla Svensktoppen och melodimässigt gränsar det, särskilt i de texmexkryddade rytmerna, stundtals till dansbandsgenren. Men musikaliskt är det lysande med fina och kompromisslöst inspelade gitarrer där gästande Pelle Jernryd gör rätt för arvodet på dobro och lapsteel. Och när jag som mest saknar ett dragspel i "Kommer alltid hem" dyker Mats Bengtsson upp mycket passande.
   Skriver man en låt med titeln "Pet Sounds" är skivan nästan i hamn och gruppens kvalitéer i övrigt övertygar. Som svensk är det nästan omöjligt att inte tänka dansband ty countryrock och svenska texter framkallar ofrånkomligt de associationerna. Men när det soundmässigt låter så här fräscht som på Honks skiva är det bara inskränkt att ägna tankar i den riktningen.

/ Håkan

Olle i sitt livs strålande form

OLLE LJUNGSTRÖM
Södra Teatern, Stockholm 14 april 2013
Konsertlängd: 21:07-22:25 (78 min)
Min plats: Parkett Rad 4, Plats 48, ca 6 m från scenen.

Olle Ljungström är i sitt livs form. I alla fall om jag ska döma efter den sena konserten på söndagskvällen på mycket trivsamma Södra Teatern i Stockholm. Det är alltid frustrerande och nervöst att uppleva Olle Ljungström live. För några år sedan såg vi honom på en oförglömlig men långtifrån musikaliskt lyckad konsert. Det här var något helt annat. Med nya albumet "Släng in en clown" aktuell gör han under våren några spridda konserter med bland annat fem spelningar på tre dagar på Södra Teatern.
   Vi såg fjärde konserten i denna rad och kunde inte upptäcka någon turnétrötthet eller allmän svikt hos Olle. Han var under närmare en och en halv timme full av energi, dansade på sitt speciella sätt, sjöng på sitt ännu mer speciella sätt och tillsammans med bandet blev det en så gott som helgjuten men kanske lite kort föreställning som bjöd på både gamla och nya låtar. Med helt spontana och oplanerade mellansnack som inte spårade ur eller blev uppseendeväckande utan bara underhållande.
   Hans röst var i vanlig ordning svag, bristfällig och pratig men bandet plus körtjejen Emily Bratt fyllde förtjänstfullt i där det fattades medan en inspirerad Olle i övrigt bjöd på hela sig själv. Uppmärksamheten kring Olle efter Så mycket bättre har verkligen ökat på hans självförtroende. "Jag är kändis!" ropade han flera gånger under söndagskonserten och publiken svarade med kärleksfull respons och fick sedan tillbaka en musikaliskt homogen konsert med ett band som var både lyhört och anpassad Olles personliga framtoning. I en konsert som blandade gammalt och nytt på ett ganska läckert sätt där den gemensamma nämnaren var oerhört starka melodier och ännu mer udda texter som flätades ihop till något mycket imponerande.
   Han framförde fem låtar från den nya aktuella skivan, bäst var "Anna Karina" och "Vi låtsas att det regnar", och han kunde ha tagit en handfull låtar till från samma skiva utan att den exklusiva nivån hade sänkts. Exempelvis saknade jag "Mellan A och dig".
   Men det är naturligtvis många Ljungström-låtar som känner sig manade att ingå i en konsert med Olle och det hade väl behövts en timmes konserttid till för att i någon mån tillfredsställa de stora Ljungström-älskarna i publiken. Men det kanske är att begära för mycket av en fortfarande lätt bräcklig man. Men i söndagskväll var han på ett strålande fysiskt humör, dansade på scen och ville uttryckligen ta hela publiken i sin famn.

Torsten Larsson, gitarr, bas och sång
Joel Fritzell, gitarr och sång
Peter Alm, bas, gitarr och sång
Kalle Stintzing, keyboards
Johan Håkansson, trummor
Emily Bratt, sång

Låtarna:
Du sköna värld
En förgiftad man
Du var min enda drog
En apa som liknar dig
Min trädgård
Anna Karina
Överallt
Släng in en clown
Jag och min far
Nåt för dom som väntar
Vi låtsas att det regnar
Det betyder inget
Norrländska präriens gudinna

Extralåtar:
Kärlek och en balkong
Jag spelar vanlig
Världen är så mycket bättre nu

/ Håkan

Ove 15/09: Kolla också gärna in Bottle Rockets: Songs of Sahm...

Silja 5/09: Har du en riktigt bra idé om hur man tar bort ekot i kyrkor? Då är du nära e...

Anders Jakobson 4/09: Vilken hyllning! Tack och bock! ...

per 31/08: Jag älskade 50/50 från och med första lyssningen, bortsett ifrån de två sis...

Thomas 30/08: Hej Håkan. Jag tror vi hörde olika låtar. Jag hörde Satelliter och rakete. D...

Johan S 3/08: Håller med, tack för tipset Håkan!...

Silja 31/07: Var finns scenen sonheter Innergården?...

Olle Unenge 31/07: ”Men jag var mycket äldre då. Jag är yngre än då nu.”...

Ralph Svalander 7/07: Så kul att läsa detta. Jag var där. Har funderat på när det var. Trodde 71...

Silja 2/07: Ingen The Weight utan mitt önskemål!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.