Blogginlägg

Phil Ramone (1934-2013)

Visserligen är jag stundtals besatt av kända skivproducenter men först tänkte jag inte notera Phil Ramones dödsfall fast han har varit en av de allra mest kända under sin livstid. Han var liksom ingen Phil Spector när han producerade sina artister. I samtliga sina produktioner lyfte han ödmjukt fram sina klienter och drog sig själv tillbaka. Det skapade naturligtvis inga spektakulära resultat men väldigt många klassiska album som i mitt fall, tror jag, inleddes med Paul Simons "There goes rhymin' Simon" (1973).
   Fast egentligen hade Phil Ramones namn funnits med på en skiva i samlingen några år innan. Men det var jag till för några dagar sedan helt omedveten om...
   Trots alla sina enorma meriter var Ramone alltså ingen personlig favorit men när jag samtidigt upptäcker att den amerikanske gitarristen Hugh McCracken (1952-2013) också hade dött dagarna innan Ramone blev det lite för många beröringspunkter för att jag ska kunna låta tiden ha sin gång utan någon kommentar.
   McCracken, en otroligt flitig studiogitarrist i New York, spelade på Paul & Linda McCartneys album "Ram" där han bland annat spelade solot på "Uncle Albert/Admiral Halsey". McCartneys begav sig nämligen till New York för att spela in det albumet och använde sig då av amerikaner i kompet av vilka trummisen Denny Seiwell faktiskt hamnade som fast medlem i Wings.
   Nu fick jag dessutom veta att Phil Ramone hade ett finger med i produktionen som tekniker på "Ram". Men hans namn noterades bara med ett nästan anonymt förnamn bland fem andra tekniker.
   Phil Ramones breda omfång av produktioner domineras av jazzrelaterade skivor så mina egna favoriter är inte så många. Förutom några spridda McCartney-låtar på 80-talet var givetvis Bob Dylans "Blood on the tracks", där Ramone var tekniker, en milstolpe i hans långa karriär.
   Phil Ramone dog i lördags 30 mars 2013 av hjärnblödning.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.