Blogginlägg

Han kan inget ta död på

Expressen 16/11 1980.


Nerikes Allehanda 17/11 1980.

Det råder lite förvirring vad gäller exakta konsertdatumet för den här konserten. Som ni ser ovanför är biljetten daterad 11 oktober, och sidor på nätet vill också hävda att det datumet stämmer. Men konserten, turnépremiären, genomfördes alltså 15 november 1980 i Stockholm. I samband med att nya albumet "Foolish behaviour" släpptes.
   Jag har alibi för 11 oktober. DÃ¥ befann jag mig i VästerÃ¥s för en Ulf Lundell-konsert...

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 17/11 1980.

ROD STEWART
Isstadion, Stockholm 15 november 1980

Rod Stewart: sång
Phil Chen: bas
Carmine Appice: trummor
Gary Grainger: gitarr
Jim Cregan: gitarr
Kevin Savigar: keyboards
Billy Peek: gitarr
Phil Kenzie: saxofon

Tvåbarnsfadern och rockartisten Rod Stewart är på gång igen. Världspremiären för 80-talets första Rod Stewart-turné inträffade som alltid i Stockholm. Det var välrepeterat, påkostat och välorganiserat. Maffig scendekor med lysande trappor skulle kunna ta död på vilken världsartist som helsty men en stjärna av Stewarts kaliber hade både ambitionen och förmågan att fånga hela publiken i den jättelika ishallen. Han spelade i lördags den mest jordnära rockmusiken som någonsin kan fylla ut hela den stora lokalen.
   När Rod uppträder är det ocksÃ¥ en syn för ögat. En visuellt eggande show där scengolvets stora ytor (nästan samtliga högtalare var upphissade i taket!) gav plats för mÃ¥nga poser och ett stort rörelseschema.
   Inledningsvis var det rockaren Rod som gällde. Det svängde enormt och verkade vara i uppenbart fysiskt god form. Men publiken, närmare tiotusen, var till en början svalt intresserade trots det höga tempot.
   Den riktiga publikstämningen infann sig först pÃ¥ "Tonight's the night" dÃ¥ cigarettändarna lyste pÃ¥ läktarna som en stjärnklar natt i den kalla vinternatten. Ute var det snöblask och blÃ¥sigt...
   Soundet fungerade överraskande (sÃ¥ tidigt pÃ¥ turnén) bra men resurserna pÃ¥ scen var ocksÃ¥ ofantliga, bara Gary Grainger använde Ã¥tta (8!) olika gitarrer och organisationen. folk rusade in och tejpade textlappar pÃ¥ golvet framför Rod, bakom var perfekt.
   För kvällen lyckades Rod fÃ¥nga publiken mest i de lugna lÃ¥tarna och vallen för det overkliga sprängdes pÃ¥ "Sailin'" dÃ¥ publiken helt tog över sÃ¥ngen, och den efterföljande "I don't want to talk about it", den känsligaste rocklÃ¥t som nÃ¥gonsin gjorts av Danny Whitten.
   Rod gjorde bara tre lÃ¥tar frÃ¥n den nya skivan, som precis har kommit ur pressarna, men han la medvet eller omedvetet in liteextra tryck i de lÃ¥tarna. Nya singeln "Passion", som publiken redan kunde, "Give me wings", dÃ¥ resterna av en öl kom farande över oss pÃ¥ läktaren, och "She won't dance with me" som är ännu en ny rak rockare. Däremot saknade jag den nya skivans annorlunda titellÃ¥t.
   Det var mestadels ett stort tungt komp som bandet lade för hans fötter. FÃ¥ band har tre sologitarrister som alla hade kunnandet att ta över showen själv. Allt medan Rod rusade över scenen, jonglerade med mikrofonstativet, stod pÃ¥ knä, dansade vilt, slog kullerbyttor och samtidigt sjöng i sin sladdlösa mikrofon.
   Avslutningen var imponerande med "Do you think I'm sexy", som var mer rock än disco pÃ¥ scen, och extralÃ¥ten "Sweet little rock'n roller" där likheten med Ulf Lundells totala kaos var slÃ¥ende fast det här var i ett betydligt större format.
   Konserten var kortare än vid tidigare Sverigebesök och var lite snopet när ridÃ¥n gick ihop efter bara en och en halv timme och sexton lÃ¥tar. Men Rod Stewart har en ansträngd röst som behöver all vila den kan fÃ¥ under den Ã¥rslÃ¥nga turnén som just har börjat.

Låtar (men inte i rätt ordning):
Hot Legs
Born Loose
Tonight's The Night
Sweet Little Rock'n Roller
You're In My Heart
If Lovin' You Is Wrong
She Won't Dance With Me
Passion
Maggie May
Sailing
I Don't Want To Talk About It
Oh Carol
Da' Ya' Think I'm Sexy?
You Wear It Well
I Was Only Joking
Gi'Me Wings


Expressen 16/11 1980.


Dagens Nyheter 16/11 1980.


Svd 16/11 1980.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.