Blogginlägg

En glad kväll med Mats Ronander

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 3/8 2009.

KONSERT
MATS RONANDER
Slottfesten, Örebro 1 augusti 2009
Konsertlängd: 22:17-23.35 (78 minuter)
Min plats: Ca 7 till 15 meter snett till höger från scenen.

Mats Ronander: Gitarr, munspel och sång
Daniel Lykkeklew: Bas och sång
Fredrik Larsson: Trummor och sång
Kenny Elfström: Gitarr och sång
Thomas Lassar: Keyboards och sång

Mannen som vi lite slarvigt brukar kalla för örebroare, Mats Ronander, uppträdde på lördagskvällen som finalartist på årets musikaliskt blygsamma upplaga av Slottsfesten. Mats har inga nya succéer och är inte aktuell för något speciellt för att naturligt agera som musikalisk höjdpunkt. Men för kvällen var den lokalpatriotiska glansen i hans namn viktigare, fast han inte har bott i staden på närmare 40 år. Genom att inleda med några inställsamma, låt vara väldigt ärliga, ord om ÖSK fick han omedelbart publiken i sina händer.
   Så dags, tekniska problem(?) hade flyttat konsertstarten 75 minuter, var publiken hungrig och otålig. När Mats och bandet Big Deal till slut stegade upp på scenen var det ett förlösande jubel som blandade sig med de ”Satisfaction”-liknande riffen på ”I min faders hus”.
   Det var många år sedan han spelade sin egen repertoar i sin forna hemstad och det lät förvånansvärt taggat och jordnära. För kvällen hade Mats ett tillfälligt nytt komp och tillsammans var de uppenbart oförberedda men de fyra killarna i Big Deal var verkligen på tårna.
   Den orepeterade charmen i en konsert ska aldrig underskattas men Ronanders patenterade gitarrsolon blev lite stukade här och där. Och det fanns ett skäl: Han spelade på Magnus Sjögrens inlånade gitarr.
   Publikens upprepade önskemål på munspel blev dock hörsammad när Mats plockade fram det egna munspelet i några låtar och lät det begåvade bluesinfluerade ljudet fylla upp hela Slottsparken.
   Bluesmunspelet hör ju egentligen inte hemma i Ronanders solokarriär men under lördagskvällen lät det stundtals som ett unikt möte mellan det genomgående rytmiska, lätt J J Cale-influerade soundet och det orepeterat jordnära r&b-stuket.
   Nostalgi, lokalpatriotism och förväntade låtar var givetvis framgångsreceptet i Ronanders framträdande. Det fanns ingenting i konserten som vi inte hade hört tidigare. Men en glad kväll i glada vänners samvaro kräver inte så mycket mer.

Låtarna:
I min faders hus
God bok
Suzy Solidor
Den nya fabriken
Tequila land
Stum igen
50/50
För kärleks skull
Gör mig lycklig nu
Kött & blod

Extralåtar:
Tokig
Himlen gråter för Elmore James

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.