Blogginlägg från 2009-08-17

Skifs-show tog sig efter trevande start

Postad: 2009-08-17 07:55
Kategori: 70-talskonserter

Efter Melodifestivalframgången 1978, när Skifs vann med ”Det blir alltid värre framåt natten”, Julkalender och krogshow satsade han på ett nytt eget band, Vision, och turnén följde upp albumet ”Split vision” där han sjöng på både svenska och engelska.



Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 9/3 1979.

KONSERT
BJÖRN SKIFS & VISION
Prisma, Örebro 7 mars 1979


Det är förvånansvärt hur Björn Skifs och hans studiomusiker kan kliva ur studion och placera sig på en scen och låta lika bra live som på skiva. Det kunde publiken på Prisma, Örebro, konstatera på onsdagskvällen då Björn och gruppen Vision bjöd på en konsert i två avdelningar.
   Det var turnépremiär, en turné som sträcker sig till slutet av april och huvudsakligen omfattar mindre ställen, klubba diskotek och liknande. Hans ambition är att hitta en publik som han inte når på krogshower och via tv.
   När Björn i onsdags sa att det var första gången bandet och han spelade ihop var det en sanning med modifikation. Lasse Wellander har exempelvis jobbat ihop med Björn vid många tillfällen de senaste åren och flera av de andra i gruppen har medverkat på hans skivor. Så det är ett rutinerat gäng han ger sig ut med.
   Precis som på sina skivor hann Björn under de två avdelningarna, på vardera 45 minuter, genom hela sitt register. Från disco till hårdrock. Som har sina både för- och nackdelar.
   Kan det låta bättre än det gjorde i första avdelningens slutlåt? ”Lack of courage”, från nya skivan, har ingredienser av en riktigt stor låt. Det tyckte jag och det tyckte hela publiken.
   Däremot var det mer tveksamt när han tog upp slitna discoklichéer eller försöker bredda sig med instrumentala jazzlåtar.
   Det talas mycket om studiomusikers instrumentala styrka, men här var det mycket vokalt då både Mike Watson, bluessjungande basist, och Lasse Wellander sjöng.
   Konsertens inledning var trevande och lite nervös men rutinen tog ut sitt. Efter första avdelningens övervägande stillasittande var det stunsig dansmusik i andra. Där hela gruppen kom loss. En så noga arrangerad låt som ”I could never leave you”, från ”Split vision”, visade sig hålla på scen.
   Med perspektiv på Björn Skifs fantastiska och överraskande USA-genombrott för fem år sedan tycker jag det är synd att det inte sker nu. När han nu är beredd och har tillgång till bra material och goda musiker.
   Slutar han göra ”egna versioner” av amerikanska hitlåtar och satsar på originalmaterial istället kan han, tillsammans med ett knippe skickliga studiomusiker, bli en sensation.
   Det var i alla fall mäktiga en och en halv timme Björn Skifs bjöd på sig själv.

Björn Skifs: sång
Lasse Wellander: gitarr
Mike Watson: bas
Roger Palm: trummor
Anders Elias: keyboards
Halldór Pálsson: saxofon
Nisse Landgren: trombon
Johan Stengård: saxofon

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (443)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (19)
Jul (70)
Konserter (233)
Krönikor (146)
Larm (20)
Listor (49)
Maxi12" (35)
Minns (133)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Augusti 2009 >>
Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
31            

Mats Karlsson 26/10: Detta är också ett av mina favorit-live-album. Visst var det märkligt att man...

Mats 26/10: Hej Håkan, Tack för att du skriver om Kursaal Flyers. Håller med om att de...

Fredrik Plumppu 24/10: Väldigt kul att få läsa denna recension, igen! 1983 hade jag nyligen upptäc...

Björn 16/10: Beklagar förlusten, dina fina ord sätter både ton och känsla på det liv som...

Peter 9/10: Mycket fina ord Håkan....

Mr D 7/10: Grym platta! ...

Johan S 5/10: Romano o Phillips, verkligen två kanonalbum Håkan!...

Per-Anders 3/10: Kommentar till Peter Wennös artikel. Bruce är den ende som kan göra det bätt...

Per Gotthardsson 15/09: Jag var där och precis som i artikeln var jag där för Jon Hiseman och Colosse...

Per-Anders Karlsson 12/09: Dock var Stockholm 88 hästlängder bättre än 85 från en som var både i Göt...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.