Blogginlägg från 2009-08-14

Glad Grossman-gala

Amerikanen Grossman, känd som avancerad bottleneckgitarrist, ensam på scen. Albumet "Hot dog" var aktuellt.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 7/10 1972.

STEFAN GROSSMAN
Konserthuset, Örebro 5 oktober 1972

Det var en sprudlande glad Stefan Grossman som gästade Konserthuset i Örebro på torsdagskvällen. Hela showen var fylld med ironi och tokiga infall. Han berättade med sin accentfyllda amerikanska om sitt liv och leverne mellan sångerna.
   Som gitarrist tillhör han världstoppen men har aldrig riktigt upptäckts av den stora publiken. Och bra är väl det. Nu fÃ¥r han istället jobba lÃ¥ngt frÃ¥n all publicitet, och vad det kan innebära.
   Med sina tvÃ¥ gitarrer och sitt goda humör lyckades han fängsla publiken med sin repertoar som var minst sagt varierad. Allt frÃ¥n djup personlig blues till uppsluppen rag-time. Han kunde fÃ¥ sin gitarr att lÃ¥ta som snart sagt vilket annat instrument som helst. Honky-tonk-piano, trummor och även trumpet om än i stilistisk form. Han kunde även fÃ¥ gitarren att lÃ¥ta som gitarr och mandolin pÃ¥ samma gÃ¥ng. Även en gitarrinstruktör hade säkert höjt pÃ¥ ögonbrynen inför Grossmans föreställning.
   Ã„ven om det fanns bluesrötter i det mesta Grossman gjorde pÃ¥ scen sÃ¥ överskuggades det i de gedigna genomarbetade arrangemangen.
   Behärskar man det engelska sprÃ¥ket till fullo kunde man ocksÃ¥ fÃ¥ ut mycket av Stefans texter som var utförligt berättade upplevelser frÃ¥n hans förflutna. Han tog ocksÃ¥ tid pÃ¥ sig att berätta om och kring de olika melodierna pÃ¥ ett sätt som fick lÃ¥tarna att vävas ihop med varandra. Det skapade en större publikkontakt och glädjen blev därför ömsesidig.

Trolig setlist:
- Medley:
Wake Up Mama
Kokomo Blues
Blues On The Run
- Soldier's March
- Little Sally Walker
- Lena Anne
- Richland Woman Blues
- West Coast Blues
- Danish Drone
- New Stoned Pony Blues
- Medley:
Hot Dogs
Cincinnatti Flow Rag
New York City Rag
- Satisfied And Tickled Too
- Mississippi Blues Number Two
- Roll And Tumble Blues
- High Society
- All My Friends Are Gone
- Tribute To Big Bill Broonzy
- Teddy Roosevelt
- Dallas Rag
- Candyman
- River Of Jordan
- Mates
- Whistlin' Blues
- Powder Rag
- Make Believe Blues
- Medley:
Vestapol
That's No Way To Get Along

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.