Blogginlägg från 2009-08-04
En glad kväll med Mats Ronander
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 3/8 2009.
KONSERT
MATS RONANDER
Slottfesten, Örebro 1 augusti 2009
Konsertlängd: 22:17-23.35 (78 minuter)
Min plats: Ca 7 till 15 meter snett till höger från scenen.
Mats Ronander: Gitarr, munspel och sång
Daniel Lykkeklew: Bas och sång
Fredrik Larsson: Trummor och sång
Kenny Elfström: Gitarr och sång
Thomas Lassar: Keyboards och sång
Mannen som vi lite slarvigt brukar kalla för örebroare, Mats Ronander, uppträdde på lördagskvällen som finalartist på årets musikaliskt blygsamma upplaga av Slottsfesten. Mats har inga nya succéer och är inte aktuell för något speciellt för att naturligt agera som musikalisk höjdpunkt. Men för kvällen var den lokalpatriotiska glansen i hans namn viktigare, fast han inte har bott i staden på närmare 40 år. Genom att inleda med några inställsamma, låt vara väldigt ärliga, ord om ÖSK fick han omedelbart publiken i sina händer.
Så dags, tekniska problem(?) hade flyttat konsertstarten 75 minuter, var publiken hungrig och otålig. När Mats och bandet Big Deal till slut stegade upp på scenen var det ett förlösande jubel som blandade sig med de ”Satisfaction”-liknande riffen på ”I min faders hus”.
Det var många år sedan han spelade sin egen repertoar i sin forna hemstad och det lät förvånansvärt taggat och jordnära. För kvällen hade Mats ett tillfälligt nytt komp och tillsammans var de uppenbart oförberedda men de fyra killarna i Big Deal var verkligen på tårna.
Den orepeterade charmen i en konsert ska aldrig underskattas men Ronanders patenterade gitarrsolon blev lite stukade här och där. Och det fanns ett skäl: Han spelade på Magnus Sjögrens inlånade gitarr.
Publikens upprepade önskemål på munspel blev dock hörsammad när Mats plockade fram det egna munspelet i några låtar och lät det begåvade bluesinfluerade ljudet fylla upp hela Slottsparken.
Bluesmunspelet hör ju egentligen inte hemma i Ronanders solokarriär men under lördagskvällen lät det stundtals som ett unikt möte mellan det genomgående rytmiska, lätt J J Cale-influerade soundet och det orepeterat jordnära r&b-stuket.
Nostalgi, lokalpatriotism och förväntade låtar var givetvis framgångsreceptet i Ronanders framträdande. Det fanns ingenting i konserten som vi inte hade hört tidigare. Men en glad kväll i glada vänners samvaro kräver inte så mycket mer.
Låtarna:
I min faders hus
God bok
Suzy Solidor
Den nya fabriken
Tequila land
Stum igen
50/50
För kärleks skull
Gör mig lycklig nu
Kött & blod
Extralåtar:
Tokig
Himlen gråter för Elmore James
/ Håkan
<< | Augusti 2009 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | |||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 |
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
31 |
Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...
Johan S 25/11: En riktigt gammal favorit!...
Björn 21/11: Hej Håkan! Som jag läser det har du inte blandat ihop något. "Geordie-sånga...
Peter 17/11: Haha, keep up the good work!...
Peter 17/11: Nu har du nog blandat ihop det... Brian Johnson sjöng inte i Guns´n Roses, men...
Ove 15/09: Kolla också gärna in Bottle Rockets: Songs of Sahm...
Silja 5/09: Har du en riktigt bra idé om hur man tar bort ekot i kyrkor? Då är du nära e...
Anders Jakobson 4/09: Vilken hyllning! Tack och bock! ...
per 31/08: Jag älskade 50/50 från och med första lyssningen, bortsett ifrån de två sis...
Thomas 30/08: Hej Håkan. Jag tror vi hörde olika låtar. Jag hörde Satelliter och rakete. D...


Kommentarer till blogginlägget: