Blogginlägg

Jazz med Diana Krall och Elton John

Postad: 2009-08-03 14:02
Kategori: Blogg


Det blev ett radikalt annorlunda program i ”Spectacle with…”-serien i lördags jämfört med förra veckans musikaliskt späckade format. I centrum stod, eller satt närmare bestämt, Elvis Costellos fru, jazzmusikern och pianisten Diana Krall. Och Costello själv hade en tillbakadragen roll och lät programseriens producent, Elton John, hålla i intervjun och sjunga tillsammans med Krall.
   Programmet var också annorlunda med tanke på att Kralls arbetsområde är jazzmusik och hela programmet var till största delen jazzinriktat. Med enbart jazzmusiker på scenen, förutom Krall på piano var det Christian McBride, bas, och Karriem Riggins, trummor, och musikaliskt handlade det mest om Fats Waller, Bill Evans, Oscar Peterson och Nat King Cole.
   Jag kan mycket väl förstå människor som högaktar det här svänget och de smidiga arrangemangen på en trio. Men jag kan med mina öron aldrig älska det. Det är något i mitt hjärta som saknar drivet, energin och det ickeförutsägbara som ofta återfinns i den bästa pop- och rockmusiken.
   De framförda versionerna av ”But not for me”, ”Exactly like you” och ”Night train” blev mer som små pauser i det intressanta samtalet mellan Krall och John. Diana Krall visade sig vara en ovanligt sympatisk och anspråkslös person. Som när hon förklarade att hon inte var någon låtskrivare, jämfört med exempelvis sin man och Elton John, utan mer var duktig på att tolka andras material.
   För mig blev det bara musikaliskt spännande ett par gånger under programmet. Först när Diana och Elton gjorde ”Sorry seems to be the hardest word” som en duett, med Eltons souliga röst, och när Diana gjorde Joni Mitchells ”A case of you” mycket avskalat och personligt.
   När sedan finalen närmade sig, och jag trodde på sedvanlig musikalisk höjdpunkt, blev det en smärre besvikelse när Elton, Diana och Elvis tillsammans sjöng ”Makin’ whoopee”. Lätt komisk version men då var det i min värld långt från magiskt.





/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (384)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (43)
Konserter (211)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Maxi12" (16)
Minns (102)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Augusti 2009 >>
Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
31            

Bosse Erikson 12/12: Kvällen i konserthuset var 1975, kvällen före såg jag Springsteens berömda speln...

Dan Fahrman 9/12: Tack Per Magnusson. Weather report har bara spelat en gång och det var i Konsert...

Peter 8/12: Du har kort nämnt Lundells live "Natten hade varit mild & öm". Tycker den spegla...

Perre 8/12: Ja det märkliga var att när stället skulle stänga så skulle SVT göra ett reporta...

Hans 1/12: Hur har du sorterat skivorna? Gissar på Beatles-relaterat i kronologisk ordning,...

Tomas 22/11: Han turnerade faktiskt med 2 olika band 1985.På våren med Olsen,Johansson,Patche...

Siim 17/11: Tack Håkan för en alltid inspirerande artikel, gav mig också inspiration till at...

Olle Unenge 24/10: https://tommyhansson.wordpress.com/category/ciaron-bourke/...

Anders Thelin 7/10: Hej Håkan Tillhör också den exklusiva skara som har El Mirage i samlingen, inkö...

Bubbert 3/10: Bekantar mig precis med hans återföreningsskivor med Mudcrutch (2008 och 2016), ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.