Blogginlägg

Skön musikalisk kommunikation!

Postad: 2009-08-03 07:58
Kategori: 70-talskonserter

Ett klassiskt internationellt gäng – några år för sent. Sju år efter sin senaste hit. Men David Clayton-Thomas var tillbaka som sångare. Ett inte så hett band hade släppt en skiva 1977, ”Brand new day”.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 16/1 1978.

BLOOD SWEAT & TEARS
Konserthuset, Örebro 13 januari 1978


Det blev publikt en stor succé för Blood Sweat & Tears Örebrokonsert i fredags. Och att döma av nämnda publiks reaktioner också en musikalisk fullträff. Det var en enorm glöd i deras musik och det var ypperliga musiker med stor rutin som dock i sina mest avancerade partier var en aning överambitiösa.
   Blood Sweet & Tears befinner sig just nu i sin tredje generation och gruppen skulle gå ganska spårlöst förbi om det inte hade varit för sångaren David Clayton-Thomas. Tung och bastant drog han med sitt sagolika röstomfång igenom ett knippe fyndigt arrangerade låtar. Fyndigt om man med det menar jazzinfluerat.
    Jazzintrycken var fler och mer påfallande på scen än på skiva. Medlemmarnas jazzbakgrunder gjorde sig gällande på många sätt. För en rockfantast blev det ibland lite för blåsigt men kvalitén på musikerna var tveklöst mycket hög.
   Även gitarristen har varit en viktig komponent i gruppens sound sedan Jojje Wadenius lämnade gruppen. Unge Barry Finnarty hade det inte lätt på vänsterkanten när blåssektionen överöste både honom och publiken med oerhörda blåsorgier.
   Den musikaliska spontaniteten saknas till viss del på skiva men på scen levde gruppen upp, som gjorde att individuella insatser gick fram på ett helt annat sätt.
   De ibland pricksäkra arrangemangen i hits som ”Spinning wheel”, ”And when I die” och ”You’ve made me so very happy” avbröts i stor utsträckning av lössläppta individuella krumsprång eller ohållbara utsvävningar. Musik spelad för sig själv men knappast för en hungrig publik som vid upprepade tillfällen kastades mellan jazz och rock på ett nästan förbluffande fördomsfritt sätt.
   Clayton-Thomas var som hämtad direkt från någon av Las Vegas nattklubbsscener. Hade onekligen åldrats men hade fortfarande en makalös röst som höjde sig över de intensiva musikbakgrunderna. Han fick bra kontakt med publiken och fick den att glatt sjunga med.
   Därför blev Blood Sweat & Tears konsert en kommunikation mellan den nio man starka gruppen och publiken. Ett resultat av en osviklig och oslagbar kombination av blod, svett och tårar.

David Clayton-Thomas - sång
Chris Albert - trumpet
Barry Finnarty - gitarr
Dave Bargeron - trombon
Greg Herbert - saxofon
Neil Stubenhaus – bas
Tony Klatka - saxofon, flygelhorn
Larry Willis - keyboards
Bobby Economou – trummor

Trolig setlist:
Hi De Ho
Gimme That Wine
Spinning Wheel
Don't Explain
Matso Yuma Mama
Lucretia McEvil
Blue Street
And When I Die
Tuba-solo/ Blues
And When I Die (repris)
Trum- solo
Bas-solo
Jam (Band introduktion)
Mean Ole World
You've Made Me So Very Happy

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (396)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (216)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (35)
Minns (105)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Augusti 2009 >>
Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
31            

Tommy Näzell 17/08: Tack för att du lagt upp detta Håkan. Det återkallar sköna minnen, vi var några ...

Per Magnusson 12/08: Hej Håkan, det skall bli spännande att följa din topplista gällande det bästa fr...

Tuffe Tom 24/07: Hej Håkan! Håller med om att Damn...kan vara höjdpunkten ihop med Hard Promis...

Mikael 18/06: Jag är helt enig med dig. Detta är Springsteens masterpiece! Helt oöverträffad i...

Lise-Lotte Andersson 12/06: Hej, Var på Bristol i Södertälje och såg Steve Gibbons kommer inte ihåg vilket ...

Bubbert 17/05: Det stämmer väl inte riktigt att Neil Young skrev den mycket personliga sången ”...

Mikael 7/05: Jag tycker nog du underskattar albumet "George Harrison", som jag tycker är ett ...

Jesper Larsson 27/04: Bra recension. Den konserten skulle man ha varit på! Briljant band som jag aldri...

Mikael Löwengren 26/04: "Det vi aldrig skulle få" var ursprungligen tänkt till bonus-CD:n på den norska ...

Marcus Wensby 18/04: Denna platta (som jag själv kallar "Den blå stolen") är ju helt fantastisk! Gil...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.