Blogginlägg från 2017-02-07

Har upplevt båda Polarpris-vinnarna live

DET STÅTLIGA MUSIKPRISET POLAR MUSIC PRIZE avslöjade för några timmar sedan årets vinnare. Priset har sedan det grundades 1989, med första utnämningen 1992, delats upp i två genrer, populärmusik och klassisk musik. Men med Sting och Wayne Shorter som årets vinnare blev min första och spontana tanke att priset nu också fått en jazzkategori. Men det kanske var en alltför snabb slutsats. Dels har jazzmusiker fått priset tidigare, Dizzy Gillespie, Keith Jarrett och Sonny Rollins (då som pristagare i populärgenren) och dels innehåller Stings solokarriär inte bara jazzmusik.
   Däremot tog jag årets utnämnande med ro innan jag upptäckte långt bak i minnet att jag faktiskt upplevt båda artisterna live för en herrans massa år sedan.
   I juni 1979, just när The Police hade fått sitt stora genombrott, blev jag två gånger på två veckor djupt imponerad av Sting och hans två medmusiker, Andy Summers och Stewart Copeland, på konsert. Först på Pink Pop-festivalen i Holland och sedan på en liten klubb i Stockholm, Music Palais (en konsert som tillhör mina tio största liveupplevelser). Då var det ytterst effektiv poprock på repertoaren. Musik som faktiskt fått en återkomst på Stings senaste album, förra årets "59th & 9th".
   Några år tidigare, augusti 1977 mitt i punkrockens linda, var jag utsänd för att recensera konserten med saxofonisten Wayne Shorter och hans jazzkollegor i Weather Report i Brunnsparken i Örebro. Just den kvällen var jag nog fel person på fel plats...
   Varken Sting eller Shorter är några stora favoriter men som en allmän reflektion över valet av Polarmusikprisvinnare kan jag tycka att juryn under de senaste åren förutsättningslöst lyckats pendla mellan olika musiksorter och blanda då och nu. Ty vem kan se den raka och förutsägbara linjen mellan de senaste årens vinnare Chuck Berry, Emmylou Harris, Max Martin och nu Sting?

/ Håkan

Janne Lennell 3/06: Avundsjuk på att du har Kjells album...vill ha :)..men grattis till dig!...

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.