Blogginlägg

Weather Report – en jäktad jazzrockprodukt

Ibland har jag inte varit rätt man på rätt plats. Vilket påverkat både mina åsikter och sättet att skriva recension. Jazzrock 1977 var inte min kopp te, inte då heller.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 30/8 1977.

WEATHER REPORT
Brunnsparken, Örebro 28 augusti 1977

I söndagskväll var jag på en utställning för klangmusik. Det vill säga jag var på Weather Reports inledande konsert på Sverigeturnén.
   Elektriskt, elektroniskt och volymstarkt. Med dessa få ord kan jag sammanfatta konserten. Precis som på skivorna kretsade det mesta kring Josef Zawinul och alla hans klaviaturinstrument av skiftande storlek och ljud.
   Det var inte precis kompmusiker han hade med sig på scen. De var alla sina egna solister och när musiken till 98 procent var instrumental fick både Wayne Shorter visa sin bländande teknik på saxofon och den bäste basisten i genren, Jaco Pastorious, att rita rejäla basfigurer.
   Så långt var Weather Reports musik skickligt utförd. Med mina rockbaserade öron upplevde jag dock musiken som alltför flexibel för att få riktigt grepp om känslorna. Ena stunden flög den högt för att i nästa störtdyka ner bland trummor och slagverk som en dödsskjuten duva.
   Vad jag saknade mest var en gitarrist. Visserligen spelade Pastorious bas som ett soloinstrument men den hade ju inte alla de möjligheter som en skrikande elgitarr.
   Jag har nämnt volymen vid flera tillfällen men från den plats jag stod var det aldrig några problem. Trots oväntade tempoväxlingar och tvära kast i musiken fann jag Weather Report som en hetsad och jäktad jazzrockprodukt.

/ Håkan

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.