Blogginlägg från 2009-07-27

Mickey Jupp, Sverige 1983

Postad: 2009-07-27 14:20
Kategori: Blogg

Detta är också platsen för diverse efterlysningar. Ett Shangri-La för oss nördiga musikfantaster som ständigt är på jakt efter den fullständiga informationen. Som min gode vän Lasse Kärrbäck, Mickey Jupp-fantast och expert ni vet, som jagar ytterligare info om ett Sverige-besök 1983 och nu vill fylla igen några förargliga hål i sin informationskälla.
   Lasse skriver så här:
   Mickey Jupp spelade 1983 i Sverige:
   19/5 Uppsala - Rackis
   21/5 Lund - Pub Sparta (spelade bara 4 låtar, sedan fick Jupp ge upp p g a sjukdom)
   22/5 Malmö - Klubb Fredmans
   27/5 Uppsala (verkar konstigt, kanske är det Lund med en hel spelning)

Men var han på andra platser också vid denna tidpunkt? Och var i så fall? Har någon set-lists för spelningarna? Har någon en inspelning?

Bandet var:
   Mickey Jupp - Vocals, Guitars, Keyboards
   Ian "Chuck" Duck - Guitar
   Tex Comer - Bass
   Bob Clouter – Drums


/ Håkan

Storslagen countrykväll

Postad: 2009-07-27 07:50
Kategori: 70-talskonserter

Countrygala i Örebro. Det stjärnfyllda amerikanska bluegrassbandet Country Gazette, där tre av fyra medlemmar också figurerade i Flying Burrito Brothers (då utan Gram Parsons som dog en månad innan den här konserten), var huvudnamnet för kvällen. Deras tredje album "Bluegrass special" var aktuell. Det lokala men nationellt kända Country Road och New Strangers, med medlemmar från Mats Rådbergs Rank Strangers, fungerade som uppvärmare.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 22/10 1973.

COUNTRY GAZETTE
COUNTRY ROAD
NEW STRANGERS
Konserthuset, Örebro 20 oktober 1973


Att arrangera en countrygala i Örebro konserthus en lördagkväll innebär en uppenbar risk för publikbortfall. Arrangörerna tog risken. De bjöd publiken på en musikaliskt väl genomförd countrykväll med massor av fin propaganda för countrymusik. och publiken var entusiastisk och visade sin uppskattning för underhållningen som kan ge arrangörer en positiv tankeställare att satsa på fler konserter lik den i lördags.
   New Strangers, som inledde galan, har med Stockholm som utgångspunkt nått högt i countrykretsar. Och det med all rätt. De spelade en väldigt njutbar musik med bluegrass som grund. Det var också på dessa grunder som brytningen i Rank Strangers uppstod. New Strangers innehåller som bekant två före detta Rank Strangers och man förstår varför de bröt med Mats Rådberg & Co, vars show kretsar kring en enda person. New Strangers bluegrasskryddade country country är uppbyggd kring banjo, akustiska gitarrer och mjuka flerstämmiga röster.
   "Take me home country roads" och "Help me make it through the night" fick föstås många applåder liksom gitarr- och banjoduellerandet i den rytmiska "Dueling banjos". Deras repertoar bestod inte enbart av "stulet" material utan också låtar från egna pennor.
   Sedan kom Country Road. Den grupp bbland kvällens tre som låg närmast hjärtat för publiken. De är i den ganska begränsade svenska countrygenren på stark uppgång och verkar gå från klarhet till klarhet. Gruppen var för kvällen förstärkt med de tre unga flickorna Stingos som när de sjunger bakom Country Road kallar sig för Country Roadettes.
   Det var alltså till sin sättning en mycket stark upplaga Country Road som tog scenen i besittning framför de patriotiskt jublande örebroarna i publiken, som bör vara stolta över Country Road. De spelade en poppig country med mycket elektricitet och hårdslående trummor och steel-guitar som Kent Larsson spelade med bravur.
   Annars framstod väl Alfred Hansen som är lika viktig för Country Road som Mats Rådberg är för Rankarna. Han sjöng hela tiden högsta stämman men fick stor hjälp av övriga gruppmedlemmar och flickorna. Alltså en grupp som med lite tur och med rätt matchning kan nå en fram skjuten position bland svenska countrygrupper.
   Country Gazette var kvällens mest okända namn med samtidigt det mest intressanta. Så okända i Sverige men med så skickliga musiker. Originalsättningen ändrades nyligen då Kenny Wertz ersattes av Roland White som tidigare spelade med i en liknande amerikansk grupp, New Kentucky Colonels, som upplöstes i somras då gruppens ledare, Rolands bror och och före detta Byrds-medlemmen Clarence White, omkom i en bilolycka.
   Den stora stjärnan i gruppen var "fiddlaren" Byron Berline som bevisade sin kapacitet som Amerikas ledande violinist. I glansnumret "Orange blossom special" fick han verkligen gno för gagepengarna.
   Byron dominerade, men inte så till den milda grad att det gick ut över medmusikanterna. de tre övriga visade också att de inte är helt bortkomna som countrymusiker. Al Mundes prydliga banjo, Roland Whites finstämda röst och enkla men säkra gitarrspel och Roger Bushs dunkande ståbas kompade i den oftast mycket klapp- och stampvänliga musiken.
   Country Gazette är den verkligt genuina bluegrassgruppen med banjo, fiol, bas och gitarrsom är den äkta instrumenteringen.
   I den drygt timmen långa showen höjdes en del nummer öve de övriga. Särskilt minns jag Byron och Als fiol-banjo-duellerande i en gammal country-traditional. Och den fyrdelade harmoniskalan i Graham Nashs urtjusiga "Teach your children" som utan steelguitar inte alls förlorade sin attraktiva melodi i detta utförande.
   I övrigt var repertoaren blandad med gamla och nya bluegrassmelodier men också vanliga poplåtar omgjorda till typisk bluegrass. Exempelvis Elton Johns "Honky cat".
   Efter över två timmars countrymusik kan slutomdömet inte bli annat än stor succé. Som kan öppna vägen för fler arrangemang av samma slag.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (392)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (214)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (32)
Minns (103)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Juli 2009 >>
Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31    

Mikael Löwengren 26/04: "Det vi aldrig skulle få" var ursprungligen tänkt till bonus-CD:n på den norska ...

Marcus Wensby 18/04: Denna platta (som jag själv kallar "Den blå stolen") är ju helt fantastisk! Gil...

Stefan 12/04: Hej! Bilden ovan är med största sannolikhet från någon konsert på Glädjehuset...

Johan S 7/04: Bra skrivet! Intressant om tidigt med Stewart/Wood. En del jag inte visste. Ja...

Mikael 13/03: Mycket bra låt. Tack för tipset! Jag tycker för övrigt att Mellencamps produktio...

Johan S 9/03: Mitt upp i alllt detta kom väl också EP:n ”Pink Parker” med bl.a. ”Hold Back The...

Silja 9/03: Men den finns på YouTube! Här: https://www.youtube.com/results?search_query=%2...

Jan Lennell 5/03: Tack för en bra (som vanligt:)) artikel. Albumet "The lonesome jubilee" är ett 8...

Mvh Skogåsbon 3/03: Återupptäckte denna skiva för ett par år sedan när jag köpte ett beg exemplar fö...

Peter Lundmark 26/02: Den hade jag missat, hade även förmånen att 15/1-88 se Mellencamp på isstadion o...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.