Blogginlägg från 2010-08-22
70-talet är populärt på tv
Så har även Sveriges Television och Rolf Hammarlund vaknat till och uppmärksammar sedan i somras 70-talets viktigaste musikaliska händelser. Det är givetvis en konst att klämma in, komprimera och förkorta ett helt musikår till blott 30 minuter men jag tycker Hammarlund lyckats bra med tanke på en alltför begränsad sändningstid. Däremot har det nästan i varje program förekommit helt uppenbara, ibland katastrofala och ofta upprörande sakfel.
Det började lite småslarvigt i 1970-programmet med felstavning på gruppen Matthews Southern Comfort som hade tappat s:et i Ian Matthews efternamn och ”Space oddity” var ju bokstavligen en hit hösten 1969 och inte 1970.
I det andra programmet, 1971, hade Hammarlund mycket påpassligt letat upp Don McLean och Gilbert O’Sullivan. Att han har letat upp alla gamla och ibland bortglömda pop- och rockstjärnor är programseriens lyckade detaljer. Men här envisades Hammarlund med att genomgående uttala McLeans efternamn som ”MacLaine”.
Men den stora fadäsen och felaktigheten var att påstå att Roberta Flack skrivit ”Killing me softly with his song”. Flack varken skrev eller spelade in den första versionen. Det var låtskrivarparet Norman Gimbel/Charles Fox som skrev låten på uppdrag av Lori Lieberman som spelade in den först.
I 1972-programmet, som hade politiskt tema, fick trummisen Alan White uttala sig om de politiska texterna på John Lennons ”Some time in New York City” fast han inte alls var inblandad i de inspelningarna. Däremot var han helt riktigt medlem i Lennons Plastic Ono Band. Men att, som Hammarlund, sedan påstå att John Lennon skulle ha fyllt 70 år i september i år är ett slarvfel på fel sida om gränsen till det tillåtna. John Lennon föddes, som alla andra vet, 9 oktober 1940.
På 1973-programmet, om Mott The Hoople med Magnus Uggla-intervju, upptäckte jag faktiskt inga tabbar och i förra veckans program var det bara ett irriterande stavfel på Donovans ”Sunny Goodge Street” där naturligtvis tvärgatan till Tottenham Court Road i London stavas med två o.
Även på det senaste programmet var det svårt att stava rätt, Bob Marleys jättehit ”No woman no cry” stavas inte ”No women no cry”. Sedan fick man i programmet uppfattningen att Paul McCartney och Wings var i Sverige runt 1975 men det stämmer inte alls. Gruppen var i Sverige 1972, bland annat Örebro, men kom inte tillbaka till det här landet förrän 1989.
På den här sidan vet ni trogna läsare att jag redan förra hösten inledde min serie med 70-talets bästa album. En lista som räknar ned från plats 70 (vad annars?) och inte kommer att nå förstaplatsen förrän någon gång till våren. Ni kan lite snabbt navigera er igenom listans sista 34 placeringar, som jag publicerade under hösten 2009 och våren 2010, genom att klicka på skivorna här nedanför:
#35: "Yachtless"
#36: "Damn the torpedoes"
#37: "Desperado"
#38: "Wish you were here"
#39: "New boots and panties!!"
#40: "Rumours"
#41: "Siren"
#42: "Stick to me"
#43: "This years model"
#44: "Nils Lofgren"
#45: "Taxi to the terminal zone"
#46: "Ripp Rapp"
#47: "Excitable boy"
#48: "Crazy Horse"
#49: "Livet är en fest"
#50: "Sticky fingers"
#51: "Adventure"
#52: "Death of a ladies man"
#53: "Madman across the water"
#54: "Vem är det som är rädd?"
#55: "Labour of lust"
#56: "Jackrabbit Slim"
#57: "Oh la la"
#58: "Berlin"
#59: "Surfs up"
#60: "Bad Company"
#61: "Never mind the bollocks heres the Sex Pistols"
#62: "Let it be"
#63: "No reason to cry"
#64: "Out of the blue"
#65: "Alive on arrival"
#66: "For your pleasure"
#67: "Elite hotel"
#68: "Tapestry"
#69: "Slug line"
#70: "Outlandos dAmour"
/ Håkan
Folklig succé med ett förstärkt Jeremias Session Band
KONSERT
JEREMIAS SESSION BAND
MATS RONANDER
NICLAS EKHOLM
OSKAR BLY
Järntorget, Örebro 21 augusti 2010
Kungen var i Örebro, han hade hela familjen med sig och staden firade 200-årsminnet av att Jean Baptiste Bernadotte valdes till svensk tronföljare just i Örebro för exakt 200 år sedan.
Bernadottejubileet avslutades med en konsert med Örebros nuvarande och gamla stoltheter när det gäller pop och rock. Vi kom lite senare till platsen och fick se ett väldigt förstärkt Jeremias Session Band, med både körtjejer, percussion och extrablås, dels framföra några egna låtar och dels kompa Mats Ronander.
Staffan Ernestam och hans band var ryggraden i konsertutbudet, både Niclas Ekholm och den sedvanligt skönsjungande Karin Wistrand dominerade på scenen. Men det var faktiskt Mats Ronander, för kvällen i sommarhatt, som överraskade mest.
Han kom in och inledde lite kaxigt med ”Bluesman”, låten om Örebro och en Marlbororökande bluesman. Och han gjorde en version som aldrig förr. Mycket starkt och imponerande. Han fortsatte med sin största hit, ”Gör mig lycklig”, och sedan ”50/50”, ”För kärleks skull” och den nästan lika kända ”Kött och blod”.
Efter ett kort avbrott kom Örebro Kammarorkester in och satte sig bakom Jeremias Session Band. Oskar Bly sjöng den nya pampiga Örebro-hymnen, skriven av Staffan Ernestam, och alla på scenen förenades i en maffig avslutning på konsertkvällen med ett medley på ”Live and let die” och ”With a little help from my friends” (den ”kända Joe Cocker-låten" som någon bredvid mig förklarade...) där sångarna avlöste varandra vid mikrofonerna där bland annat Ronander exploderade i ett magiskt munspelssolo.
/ Håkan
Nu fortsätter Håkans Pop med säsong 7
Idag är det exakt tre år sedan jag startade den här sidan. Händelserika och fantastiskt intressanta år med många nya kontakter, nya infallsvinklar, nya spännande ämnen och en strid ström av idéer. På idéstadiet tar kreativiteten aldrig slut. Däremot känns det som att dygnets alla timmar krymper i både antal och storlek. Viljan och ambitionsnivån att presentera så mycket som möjligt är med andra ord starkare än den tid som står till buds. Men den regelbundna läsarresponsen gör naturligtvis mödan värd.
Imorgon inleder jag säsong 7 med att presentera #34 på min 70-lista över 70-talets bästa album. Även i övrigt kommer vi så smått att känna igen oss när jag lotsar läsarna fram via kända kategorier som Coverskivor, Tributeskivor och 70-talskonserter.
Då och då dyker det upp något tillfälligt ämne som kräver utrymme och naturligtvis kommer jag även i fortsättningen att bevaka musiknyheter som berör oss som är intresserade av pop- och rockhistoria.
Närmast väntar en alldeles fenomenal genomgång av pubrockgruppen Brinsley Schwarzs diskografi med snygga etiketter (tack Lasse Kärrbäck för info och foton), skivomslag och information kring varje release. På tisdag exploderar den koncentrerade attacken med fem olika artiklar!
Välkommen till säsong 7 på Håkans Pop!
/ Håkan
<< | Augusti 2010 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | ||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 |
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 |
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 |
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 |
30 | 31 |
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g...
Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...
Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...
Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...
Valbobo 10/06: 1970 spelade faktiskt Cilla Black in en cover på Olles Det gåtfulla folket. Ko...
Andreas Lundell 19/05: Svensk pappa och irländsk mamma kan man väl klämma in....
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: