Blogginlägg från 2010-08-24

Från Kippington Lodge till Brinsley Schwarz

Postad: 2010-08-24 07:49
Kategori: Pubrock


Kippington Lodge.

Det är med skam i kroppen som jag lägger mig platt ned och erkänner: Brinsley Schwarz, pubrockens absoluta förgrundsgestalter (förlåt, Ducks Deluxe!), tillhörde aldrig mina husgudar när det begav sig. OK, jag hörde låtar på radion och noterade givetvis gruppens existens men skivorna blev aldrig min egendom.
   Första Brinsley-skivan jag köpte var ”Fifteen thoughts of Brinsley Schwarz”, den eleganta samlingsskivan, och i samma andetag läste jag Lennart Perssons iögonfallande intervju/artikel om bandet och Nick Lowe i Larm och kunde givetvis inte låta bli att sugas in i den viktiga musikhistorien och mustigt svälja varje detalj om gruppen och Nick Lowes tidiga steg i karriären – många år försent.
   Vid den tidpunkten hade ju gruppmedlemmarna gått vidare, Brinsley Schwarz och Bob Andrews spelade med Graham Parkers Rumour och Nick Lowes karriär som både soloartist och Rockpile-medlem var i full blom sedan några år tillbaka, och där hade min musiksmak däremot landat med full kraft.
   Gruppen Brinsley Schwarz har ju alltid funnits med, direkt eller indirekt, när jag på den här sidan har berättat historier tillbaka i tiden. Namnet Brinsley Schwarz förekommer redan i 25-30 artiklar här men jag har aldrig berättat mitt förhållande och mina minnen till gruppen. Mest med anledning av att jag aldrig hade något direktförhållande med den talangfulla gruppen medan de existerade.
   Med hjälp av vännen Lasse Kärrbäcks bottendjupa entusiasm och kunnande i ämnet, och framförallt hans energi att plocka fram skivor och plåta etiketter, har jag ägnat sommaren åt att detaljstudera Brinsley Schwarzs skivhistoria, upprepa låttitlar, bestämma kronologin, notera intressanta covers och låt-för-låt notera Nick Lowes utveckling som låtskrivare under främst åren 1969 till 1975 och även uppmärksamma Ian Gomms karriärstart som låtskrivare och sångare.
   Det har varit en intressant sommar och, som sagt, utan Lasse Kärrbäcks hjälp och Lennart Perssons gamla Larm-artiklar hade jag aldrig gått i mål med de här diskografierna.
   Jag har alltså samlat både Kippington Lodge- och Brinsley Schwarz-diskografier och belyser även i en artikel några tidstypiska skivor med Ernie Graham, Frankie Miller och Dave Edmunds där hela bandet Brinsley Schwarz medverkar. Dessutom en djupt grävande anekdot om låttiteln "I'm gonna make you love me".


Brinsley Schwarz.

/ Håkan

Brinsley Schwarz Discography

Postad: 2010-08-24 07:48
Kategori: Diskografier


Brinsley Schwarz 1969-1972. Från vänster Billy Rankin,
Nick Lowe, Brinsley Schwarz och Bob Andrews.


BRINSLEY SCHWARZ engelska diskografi

Förlagan Kippington Lodge jagades av stora ekonomiska problem och i oktober 1969 lämnade Pete Whale gruppen men Brinsley Schwarz, Bob Andrews och Nick Lowe fortsatte med ny trummis, Billy Rankin, och gruppen bytte samtidigt namn till Brinsley Schwarz.


April 1970
BRINSLEY SCHWARZ: Brinsley Schwarz
Producerad av Brinsley Schwarz/Dave Robinson
(United Artists UAS 29111)

"Hymn to Me" (Nick Lowe/Billy Rankin/Brinsley Schwarz/Bob Andrews) – 4:50
"Shining Brightly" (Nick Lowe) – 4:20
"Rock and Roll Women" (Nick Lowe) – 3:19
"Lady Constant" (Nick Lowe) – 7:23
"What Do You Suggest?" (Nick Lowe) – 4:47
"Mayfly" (Nick Lowe) – 4:37
"Ballad of a Has Been Beauty Queen" (Nick Lowe) – 10:26
   Nye managern, irländaren Dave Robinson, var med och producerade första albumet med Brinsley Schwarz. Med en stor majoritet Nick Lowe-låtar.


Maj 1970
Shining Brightly (Nick Lowe)/ Hymn to me (Nick Lowe/Billy Rankin/Brinsley Schwarz/Bob Andrews)
Producerad av Brinsley Schwarz/Dave Robinson
(United Artists UP 35118)
   Två låtar från första albumet.

I maj 1970 gick hela gruppen in i studion med den amerikanske låtskrivaren och artisten Jim Ford med ambitionen att spela in ett album. Det slutade med ingenting. Ford, som då hade svåra drogproblem, spelade in allt solo men inspelningarna har försvunnit. Men Nick Lowe och grabbarna i bandet fick höra många genuina Ford-låtar som sedan kom att dyka upp både på Brinsley- och Lowe-skivor.


30 oktober 1970
Country Girl (Nick Lowe)/ Funk Angel (Nick Lowe)
Producerad av Dave Robinson/Brinsley Schwarz
(Liberty LBY 15419)
   Två Lowe-låtar från det kommande andra albumet med gruppen.


November 1970
BRINSLEY SCHWARZ: Despite it all
Producerad av Dave Robinson/Brinsley Schwarz
(Liberty LBG 83427)

"Country Girl" (Nick Lowe) – 3:10
"The Slow One" (Nick Lowe) – 5:33
"Funk Angel" (Nick Lowe) – 4:21
"Piece of Home" (Bob Andrews) – 6:19
"Love Song" (Nick Lowe) – 4:10
"Star Ship" (Nick Lowe) – 2:40
"Ebury Down" (Nick Lowe) – 5:15
"Old Jarrow" (Nick Lowe) – 7:11
   Andra albumet med uteslutande originallåtar. I september 1970, när den här skivan var inspelad men inte utgiven, utökades gruppen med gitarristen, sångaren och låtskrivaren Ian Gomm.


Brinsley Schwarz 1971-1975. Från vänster Billy Rankin, Nick Lowe, Brinsley Schwarz, Bob Andrews och Ian Gomm.


På landet med Brinsley Schwarz.

1971 kompade hela gruppen irländaren Ernie Graham på hans soloskiva "Ernie Graham".


Februari 1972
BRINSLEY SCHWARZ: Silver pistol
Producerad av Dave Robinson
(United Artists UAS 29217)

"Dry Land" (Ian Gomm) – 2:42
"Merry Go Round" (Nick Lowe) – 4:11
"One More Day" (Ian Gomm) – 2:54
"Nightingale" (Nick Lowe) – 3:07
"Silver Pistol" (Nick Lowe) – 3:38
"The Last Time I Was Fooled" (Nick Lowe) – 4:05
"Unknown Number" (Nick Lowe) – 2:58
"Range War" (Ian Gomm) – 2:34
"Egypt" (Nick Lowe) – 5:23
"Niki Hoeke Speedway" (Jim Ford) – 3:30
"Ju Ju Man" (Jim Ford/Lolly Vegas) – 3:37
"Rockin' Chair" (Ian Gomm) – 2:27
   Första albumet som kvintett och med Robinson som ensam producent. Med två uppmärksammade Jim Ford-covers utöver originalmaterialet som både Lowe och Gomm hade skrivit. Brinsleys "Ju ju man" är den första utgivna versionen av låten. "Niki Hoeke Speedway" är mer känd som "Niki Hoeky" och spelades först in av P J Proby 1966 och Aretha Franklin (på "Lady Soul") 1968.

Januari 1972
Country Girl (Nick Lowe) /Funk Angel (Nick Lowe)
Producerad av Brinsley Schwarz/Dave Robinson
(United Artists UP 35312)
   Ännu en gång släpptes den här singeln utan att jag vet varför. Kanske för att understryka att gruppen tillhörde United Artists-stallet och inte Liberty som första singeln gavs ut på.


28 april 1972
“Greasy Truckers Party”
(United Artists UDX 203/4)
BRINSLEY SCHWARZ: “Wonder Woman" (Allen Toussaint) - 4.02
BRINSLEY SCHWARZ: "It’s Just My Way of Saying Thank You" (Nick Lowe) - 6.35
BRINSLEY SCHWARZ: "I'm Ahead If I Can Quit While I'm Behind" (Jim Ford) - 4.22
BRINSLEY SCHWARZ: "Midnight Train" (trad. arr Brinsley Schwarz) - 4.22
BRINSLEY SCHWARZ: "Surrender to the Rhythm" (Nick Lowe) - 4.25

På en återutgivning 2007 utökades Brinsley Schwarz-spåren med:
BRINSLEY SCHWARZ: "Intro" – 1.05
BRINSLEY SCHWARZ: "Country Girl" (Nick Lowe) – 3.12
BRINSLEY SCHWARZ: "One More Day" (Ian Gomm) – 3.02
BRINSLEY SCHWARZ: "Unknown Number" (Nick Lowe) – 2.46
BRINSLEY SCHWARZ: "She's Got to Be Real" (Smokey Robinson/Ronald White)– 3.34
BRINSLEY SCHWARZ: "Home Work" (Dave Clark/Al Perkins) – 2.54
BRINSLEY SCHWARZ: "Nervous on the Road (But Can't Stay at Home)" (Nick Lowe) – 5.11
BRINSLEY SCHWARZ: "Range War" (Ian Gomm) – 2.25
BRINSLEY SCHWARZ: "Silver Pistol" (Nick Lowe) – 3.38
BRINSLEY SCHWARZ: "Going Down the Road" (trad. arr Brinsley Schwarz) – 6.02
BRINSLEY SCHWARZ: "Private Number" (Booker T Jones/William Bell) – 3.52
   En liveinspelning från Roundhouse i London 13 februari 1972 som gavs ut några månader senare tillsammans med artister som Man, Magic Michael och Hawkwind.
   På många sätt en intressant Brinsley-repertoar. "It's just my way of saying thank you" är en ny exklusiv Lowe-låt som inte finns tillgänglig någon annanstans och två andra Lowe-låtar, "Surrender To The Rhythm" och "Nervous On The Road", skulle officiellt inte släppas på skiva förrän till hösten 1972. Och några covers tillhör kategorin exklusiva. Som exempelvis ytterligare en Jim Ford-låt, "I'm Ahead If I Can Quit While I'm Behind", som här ges ut för första gången. Däremot hade både Jim Ford och P J Proby spelat in låten redan 1971, inspelningar som gavs ut först 2008.
   Samt den udda Smokey Robinson-låten "She's got to be real" (från en Marvin Gaye-singel 1965), Otis Rush-låten "Home work" (1962) och Judy Clay & Williams Bell-låten "Private number" (1968). Plus standardlåten "Going down the road" och traditionella "Midnight train".
   
Hösten 1972 kompade hela Brinsley Schwarz Frankie Miller på hans debutalbum "Once in a blue moon" (1973).


Juni 1972
"Glastonbury Fayre"
(Revelation 1/2/3)
BRINSLEY SCHWARZ: "Love Song" – 4:10
   En samlingsskiva med artister som spelade på Glastonbury-festivalen 1971. Brinsleys bidrar med en låt från "Despite it all"-albumet. Övriga artister på de tre vinylskivorna är bland annat Grateful Dead, Marc Bolan, David Bowie, Pete Townshend och Hawkwind.
   

September 1972
BRINSLEY SCHWARZ: Nervous on the road
Producerad av Dave Robinson
(United Artists UAS 29374)

"It's Been So Long" (Ian Gomm) – 2:07
"Happy Doing What We're Doing" (Nick Lowe/Bob Andrews) – 4:43
"Surrender to the Rhythm" (Nick Lowe) – 3:25
"Don't Lose Your Grip On Love" (Nick Lowe) – 4:24
"Nervous On The Road (But Can't Stay At Home)" (Nick Lowe) – 4:58
"Feel A Little Funky" (Nick Lowe) – 5:09
"I Like It Like That" (Chris Kenner/Allen Toussaint) – 3:06
"Brand New You, Brand New Me" (Nick Lowe) – 4:39
"My Home In My Hand" (Ronnie Self) – 2:56
"Why, Why, Why, Why, Why" (Nick Lowe) – 3:49
   Ännu ett Brinsley-album med övervägande originallåtar. Men också två covers, Chris Kenners "I like it like that" och en låt skriven av rockabillysångaren och låtskrivaren Ronnie Self, "My home in my hand", en titel som senare kortades till "Home in my hand". En låt som förmodligen spelades in första gången 1966 av Dallas Frazier. Lennart Persson har dock en teori i Larm 8 (Juni 1978) att Brinsleys version är influerad av en tolkning som Commander Cody & his Lost Planet Airmen gjorde 1971.
   Brinsley gav ut låten ännu en gång på "Please don't change" (1973), då liveinspelad.


27 april 1973 (som THE HITTERS)
Hypocrite (Bob Marley)/ The Version (Hypocrite) (Bob Marley)
Producerad av Shane O’Fancy
(United Artists UP 35530)
   Brinsley Schwarz under ett annat gruppnamn. Popreggae i en låt av Bob Marley från 1971. Låten har på senare utgåvor krediterats Leroy Sibbles från reggaegruppen The Heptones. Det annorlunda producentnamnet är lika med Dave Robinson.



Sommaren 1973 turnerade Brinsley Schwarz som förband till Paul McCartneys Wings. Här är det så kallade kontraktet...


Oktober 1973
BRINSLEY SCHWARZ: Please don’t ever change
Producerad av Brinsley Schwarz/Vic Maile
(United Artists UAS 29489)

"Hooked on Love" (Ian Gomm) – 2:31
"Why Do We Hurt The One We Love" (Nick Lowe) – 3:47
"I Worry ('Bout You Baby)" (Nick Lowe) – 2:59
"Don't Ever Change" (Gerry Goffin/Carole King) – 3:48
"Home in My Hand" (Ronnie Self) – 5:28
"Play That Fast Thing (One More Time)" (Nick Lowe) – 4:24
"I Won't Make It Without You" (Nick Lowe) – 4:19
"Down in Mexico" (Nick Lowe) – 3:48
"Speedoo" (Esther Navarro) – 2:41
"The Version (Hypocrite)" (Bob Marley) – 2:46
   Här dyker "Home in my hand" upp ännu en gång, nu liveinspelad på Hope & Anchor, London 1973! Och Hitters-singelversionen av Bob Marleys låt samt två andra covers, "Don't ever change" från en Crickets-singel (1962) och "Speedo", en singel med doo wop-gruppen The Cadillacs (1955).
   Den inledande Gomm-låten kom senare att inleda Gomms soloalbum "Summer holiday"´(1978) och den låten finns även med på Ian Gomm/Jeb Loy Nichols-skivan "Only time will tell" (2009).
   

September 1973
Speedoo (Esther Navarro)/ I Worry (‘Bout You Baby) (Nick Lowe)
Producerad av Brinsley Schwarz-Vic Maile
(United Artists UP 35588)
   Två singellåtar hämtade från det aktuella albumet.


Mars 1974
BRINSLEY SCHWARZ: Original Golden Greats
(United Artists USP 101)

"Shining Brightly" (Nick Lowe) – 4:20
"Country Girl" (Nick Lowe) – 3:10
"Star Ship" (Nick Lowe) – 2:40
"Funk Angel" (Nick Lowe) – 4:21
"Nightingale" (Nick Lowe) – 3:07
"Ju Ju Man" (Jim Ford/Lolly Vegas) – 3:37
"Happy Doing What We're Doing" (Nick Lowe/Bob Andrews) – 4:43
"Surrender to the Rhythm" (Nick Lowe) – 3:25
"Don't Lose Your Grip On Love" (Nick Lowe) – 4:24
"Hypocrite" (Bob Marley)
"(It’s Gonna Be A) Bring Down" (Ian Gomm)
"Run Rudolph Run" (Chuck Berry/Johnny Marks)
   En samlingsskiva med några ommixade låtar ("Funk angel" och "Shining brightly") och en liveinspelad "Run Rudolph run", inspelad på Rolling Stones Mobile 10 juli 1973 i Newcastle City Hall. Det var avslutningskvällen på en Paul McCartney & Wings-turné där Brinsleys agerade förband. Gomms "(It’s Gonna Be A) Bring Down" var vid den här tidpunkten outgiven.


1 mars 1974
I've Cried My Last Tear (Ernie K-Doe)/ (It’s Gonna Be A) Bring Down (Ian Gomm)
Producerad av Brinsley Schwarz
(United Artists UP 35642)
   En singel med en cover från b-sidan till Ernie K-Does hit "Mother-in-law" (1961). På etiketten namnges Ernie som låtskrivare men det riktiga är Naomi Neville som rättats till på senare utgivningar. A-sidan är inspelad i december 1973. B-sidan, från aktuellt album, är inspelad i oktober 1973..


Juli 1974
BRINSLEY SCHWARZ: The New Favourites of Brinsley Schwarz
Producerad av Dave Edmunds
(United Artists UAS 29641)

"(What's So Funny 'Bout) Peace Love and Understanding" (Nick Lowe) – 3:34
"Ever Since You're Gone" (Nick Lowe) – 4:08
"The Ugly Things" (Nick Lowe) – 2:48
"I Got the Real Thing" (Ian Gomm/Nick Lowe) – 3:48
"The Look That's in Your Eye Tonight" (Nick Lowe) – 4:14
"Now's the Time" (Allan Clarke/Graham Nash) – 2:06
"Small Town, Big City" (Nick Lowe) – 4:31
"Trying To Live My Life Without You" (Eugene Williams) – 3:24
"I Like You, I Don't Love You" (Ian Gomm/Nick Lowe) – 3:27
"Down in the Dive" (Nick Lowe/Brinsley Schwarz) – 4:54
   Brinsley Schwarzs officiella finalalbum. Två coverlåtar, "Now's..." var b-sida på The Hollies singel "Stay" (1963) och "Trying..." var en singel med Otis Clay (1972). "I like you..."-låten hamnade senare i Gomms solorepertoar.

Sommaren 1974 turnerade Dave Edmunds i England med hela Brinsley Schwarz som kompband. Trummisen Billy Rankin kunde inte medverka på turnén med anledning av bruten tumme och ersattes då av Pick Withers. Två liveinspelade låtar från den turnén återfinns på Edmunds album "Subtle as a flying mallet" (1975).


Juni 1974
(What's So Funny 'Bout) Peace, Love And Understanding (Nick Lowe)/ Ever Since You're Gone (Nick Lowe)
Producerad av Dave Edmunds
(United Artists UP 35700)
   Två singellåtar från det aktuella albumet. Båda inspelade i maj 1974 i Rockfield-studion.


Oktober 1974
"Stardust"
(Ronco RG2009/10))

DAVE EDMUNDS & THE ELECTRICIANS: "Da Doo Ron Ron" (Jeff Barry/Ellie Greenwich/Phil Spector) - 2:17
   Från filmen "Stardust". Dave Edmunds var musikansvarig och spelade in den här gamla Crystals-singeln (1963) tillsammans med Brinsley Schwarz som här uppträdde under ännu ett alternativt gruppnamn, The Electricians.



10 januari 1975
Everybody (Tommy Roe)/ I Like You, I Don't Love You (Ian Gomm/Nick Lowe)
(1) Producerad av Steve Verroca
(2) Producerad av Dave Edmunds
(United Artists UP 35768)
   A-sidan, inspelad i november 1974, är en Tommy Roe-singel (1962). B-sidan, inspelad i april 1974, är från det senaste albumet. Ny producent var amerikanen Steve Verroca som tidigare producerat bland annat Juicy Lucy, Link Wray och Kevin Coyne.



10 januari 1975 (som THE LIMELIGHT)
I Should Have Known Better (John Lennon/Paul McCartney)/ Tell Me Why (John Lennon/Paul McCartney)
Producerad av Steve Verroca
(United Artists UP 35779)
   En Beatles-coversingel under annat gruppnamn. Båda låtarna hämtade från "A hard day's night"-albumet. Båda låtarna är inspelade i Rockfield-studion i november 1974.


14 februari 1975 (som THE KNEES)
Day Tripper (John Lennon/Paul McCartney)/ Slow Down (Larry Williams)
Producerad av David Charles/Clive John
(United Artists UP 35773)
   Ännu en singel under annat gruppnamn och med Beatlesrelaterat material. A-sidan var en Beatlessingel (1965) och B-sidan gjorde Beatles på ep:n "Long tall Sally" (1964). Originalet kom på singel (1958) med låtskrivaren.
   Om producenterna: David Charles (Dave Charles) var också trummis, spelade i bland annat Help Yourself, och Clive John var gammal original-Man-medlem.

Efter en Brinsley Schwarz-spelning på Marquee i London 18 mars 1975 splittrades bandet. Och tio dagar senare gavs gruppens sista singel ut. Bob Andrews och Brinsley Schwarz började spela i Graham Parkers band The Rumour, Billy Rankin gick med i Big Jim Sullivans grupp Tiger, Ian Gomm satsade på en solokarriär och Nick Lowe inledde sin bana som låtskrivare och skivproducent.


28 mars 1975 (som THE BRINSLEYS)
There's A Cloud In My Heart (Nick Lowe)/ I Got The Real Thing (Ian Gomm/Nick Lowe)
(1) Producerad av Steve Verroca
(2) Producerad av Dave Edmunds
(United Artists UP 35812)
   Ny Nick Lowe-låt på a-sidan som är inspelad i Rockfield-studion i januari 1975. B-sidan är hämtad från sista albumet.


21 juli 1978
BRINSLEY SCHWARZ: Fifteen thoughts of Brinsley Schwarz
(United Artists UAK 30177)

"(What's So Funny 'Bout) Peace Love and Understanding" (Nick Lowe) – 3:32
"There's a Cloud in My Heart" (Nick Lowe) - 3:04
"Nightingale" (Nick Lowe) - 3:00
"Hypocrite" (Bob Marley) - 2:57
"Funk Angel" (Nick Lowe) - 4:16
"I Like You, I Don't Love You" (Ian Gomm/Nick Lowe) - 3:25
"Rockin' Chair" (Ian Gomm) - 2:08
"Shining Brightly" (Nick Lowe) - 4:17
"Country Girl" (Nick Lowe) - 3:07
"Surrender to the Rhythm" (Nick Lowe) - 3:18
"Hooked on Love" (Ian Gomm) - 2:30
"Don't Lose Your Grip on Love" (Nick Lowe) - 4:15
"The Ugly Things" (Nick Lowe) - 2:46
"Nervous on the Road (But Can't Stay at Home)" (Nick Lowe) 4:50
"Home in My Hand" (Ronnie Self) - 5:22
   En samlingsskiva med redan utgivna Brinsley-låtar inklusive den liveinspelade "Home in my hand" (Hope & Anchor, London 1973).
   "Sleeve concept: Chairman Mao" är ju en notering utöver det vanliga på omslaget.


21 juli 1978
Country Girl (Nick Lowe)/ Surrender to the rhythm (Nick Lowe)/ Hooked on love (Ian Gomm)
(1) (2) Producerad av Brinsley Schwarz/Dave Robinson
(3) Producerad av Brinsley Schwarz/Vic Maile
(United Artists UP 36409)
   I samband med samlingsskivan "Fifteen thoughts..." återutgavs några Brinsley-singlar.


September 1978
(What's So Funny 'Bout) Peace Love And Understanding (Nick Lowe)/ I cried my last tear (Naomi Neville)
(1) Producerad av Dave Edmunds
(2) Producerad av Brinsley Schwarz
(United Artists UP 36446)
   Ytterligare en återutgivning. Lustigt nog har b-sidan döpts om från "I've cried my last tear" till "I cried my last tear" men låtskrivarnamnet Naomi Neville är den här gången korrekt.


1988
BRINSLEY SCHWARZ: It’s all over now
(Decal LIK 22)

“We can mess around” (Nick Lowe)
“Cruel to be kind” (Nick Lowe/Ian Gomm)
“As lovers do” (Nick Lowe)
“I’ll take good care of you” (Bert Berns/Jerry Ragavoy)
”Hey baby (they’re playing our song)” (Marvin Hamlisch/Carole Bayer Sager)
”The cod” (Nick Lowe)
”God bless (whoever made you)” (Nick Lowe/Ian Gomm)
”Everybody” (Tommy Roe)
”Private number” (Booker T Jones/William Bell)
”Tell me why” (John Lennon/Paul McCartney)
”It’s all over now” (Bobby Womack)
   Ian Gomm mixade de här låtarna 1987 och skivan gavs ut 1988 men drogs omedelbart in. Här kan du läsa mer om detaljerna om och på skivan.


1998
BRINSLEY SCHWARZ: Hens' teeth
(Edsel EDC 546)

"Shy Boy" (Keith Hopkins-Ken Burgess) - 2:36
"Lady On A Bicycle" (Brinsley Schwarz) - 3:02
"Rumours" ( J Ferdy) - 2:23
"And She Cried" (Barry Landeman/Brinsley Schwarz) - 2:47
"Tell Me A Story" (Barry Landeman) - 2:50
"Understand A Woman" (Derek Leckenby/Keith Hopwood/Roger Brook) - 2:58
"Tomorrow Today" (Roger Greenaway/Roger Cook) - 2:37
"Turn Out The Light" (Barry Landeman) - 3:02
"In My Life" (John Lennon/Paul McCartney) - 3:18
"I Can See Her Face" (Nick Lowe) - 2:15
"Hypocrite" (Leroy Sibbles) - 3:00
"The Version (Hypocrite)" (Leroy Sibbles) - 2:56
"I've Cried My Last Tear" (Naomi Neville) - 2:36
"(It's Gonna Be A) Bring Down" (Ian Gomm) - 2:54
"Everybody" (Tommy Roe) - 3:02
"I Like You I Don't Love You" (Ian Gomm/Nick Lowe) - 3:27
"Day Tripper (John Lennon/Paul McCartney) - 2:46
"Slow Down" (Larry Williams) - 2:47
"I Should Have Known Better" (John Lennon/Paul McCartney) 3:14
"Tell Me Why" (John Lennon/Paul McCartney) - 3:02
"There's A Cloud In My Heart" (Nick Lowe) - 3:06
"I Got The Real Thing" (Ian Gomm/Nick Lowe) - 3:35
   En intressant samling från 90-talet med både samtliga Kippington Lodge-singlarna och några udda Brinsley-singlar.


12 november 2001
BRINSLEY SCHWARZ: What Is So Funny About Peace Love and Understanding?
(Hux 023)

"Havin' A Party" (Sam Cooke) - 3:09
"It's Been So Long" (Ian Gomm) - 2:10
"She's Got To Be Real (Smokey Robinson/Ronald White) - 3:15
"Nervous On The Road (But Can't Stay At Home)" (Nick Lowe) - 5:03
"You Got Me Hummin'" (Iaac Hayes-David Porter) - 3:11
"Mama Told Me Not To Come" (Randy Newman) - 2:51
"Play That Fast Thing (One More Time)" (Nick Lowe) - 4:33
"I Worry ('Bout You Baby)" (Nick Lowe) - 2:59
"Ju Ju Man" (Jim Ford) - 3:06
"Small Town Big City" (Nick Lowe) - 4:50
"Everybody" (Tommy Roe) - 2:34
"I Got The Real Thing" (Ian Gomm/Nick Lowe) - 3:39
"(What's So Funny 'Bout) Peace Love & Understanding" (Nick Lowe) - 3:31
with Frankie Miller
"Ann Eliza Jane" (Frankie Miller) - 3:25
"No Resistance" (Frankie Miller) - 3:27
"You Don't Need To Laugh" (Frankie Miller) - 3:40
"Wild Night" (Van Morrison) - 3:30
   BBC-inspelningar gjorda 1972-1975. Med flera covers som inte finns tillgängliga med Brinsley Schwarz på officiella skivor. Som Sam Cookes "Havin' a party" (1962), Randy Newmans "Mama told me not to come" (en hit med Three Dog Night 1970 men gavs ut redan 1967 med Eric Burdon & the Animals på albumet "Eric is here") och Sam & Daves "You got me hummin'" (1967).
   Här finns också fyra låtar inspelade i januari 1973 med Frankie Miller som sångare. Tre låtar från hans debutalbum "Once in a blue moon" (1972) plus en cover på Van Morrisons "Wild night".


26 april 2004
BRINSLEY SCHWARZ: Cruel to be kind
(Hux 052)

"Surrender To The Rhythm" (Nick Lowe) - 3:36
"Range War" (Ian Gomm) - 2:23
"Silver Pistol" (Nick Lowe) - 3:21
"Nervous On The Road (But Can't Stay At Home)" (Nick Lowe) - 4:54
"You Never Can Tell" (Chuck Berry) - 3:36
"Egypt" (Nick Lowe) - 5:10
"Ju Ju Man" (Jim Ford) - 4:22
"Home In My Hand (Ronnie Self) - 3:20
"Rocking Chair" (Ian Gomm) - 2:12
"Do The Cod (The Thirty Pounder)" (Nick Lowe/Billy Rankin/Brinsley Schwarz/Bob Andrews) - 2:21
"Hooked On Love" (Ian Gomm) - 2:59
"Why Do We Hurt The One We Love" (Nick Lowe) - 4:06
"Don't Lose Your Grip On Love" (Nick Lowe) - 4:48
"I'm Gonna Make You Love Me" (Nick Lowe) - 6:58
"Wait" (Seth Justman/Peter Wolf) - 4:54
"We Can Mess Around With Anything But Love" (Nick Lowe) - 3:10
"Cruel To Be Kind" (Ian Gomm/Nick Lowe) - 3:04
"I've Cried My Last Tear" (Naomi Neville) - 2:36
"Give Me Back My Love" (Ian Gomm/Nick Lowe) - 3:16
   Ytterligare BBC-inspelningar från åren 1971-1975. Många redan kända låtar men också några nya outgivna Lowe-original: "I'm gonna make you love me", "Cruel to be kind" och "We can mess around with love". De två sistnämnda låtarna dök upp på 1988-skivan i studioinspelningar liksom den instrumentala parentesen "Do The Cod (The Thirty Pounder)". "Give me back my love" finns inte utgiven i någon annan version med gruppen.
    Så några sedvanliga men tidigare outgivna covers: Chuck Berrys "You never can tell" (1964) och J Geils Bands "Wait" (1970).


11 juni 2012
"The Old Grey Whistle Test Box Set"
(Rhino)

BRINSLEY SCHWARZ: Hooked on love (Ian Gomm)

En 3-cd-box med både historiska och nyinspelade (2011) livelåtar från den klassiska engelska musikshowen. Brinsleys låt är hämtad från ett 70-talsprogram.



23 oktober 2015
BRINSLEY SCHWARZ: Live favourites
(Mega Dodo BSLP1/Mega Dodo BSCDP1)

"Country girl" (Nick Lowe)
"Hooked on love" (Ian Gomm)
"Trying to live my life without you" (Eugene Williams)
"Small town, big city" (Nick Lowe)
"I'm gonna play the honky tonks" (Marie Adams/Don Robey)
"Peace, love and understanding" (Nick Lowe)
"It's been so long" (Ian Gomm)
"Private number" (Booker T Jones/William Bell)
"Happy doing what we're doing" (Bob Andrews/Nick Lowe)
"Surrender to the rhythm" (Nick Lowe)
"You're so fine" (Lance Finney/Willie Schofield/Bob West)
"Hip city - pt 1" (Autry DeWalt/Ed Hollis)
"Ju ju man" (Jim Ford/Lolly Vegas)
   En konsert inspelad med Brinsley Schwarz 19 juni 1974 på den populära klubben Top Rank på Queen Street i Cardiff. Repertoaren är övervägande covers av vilka tre låtar aldrig släpptes på skiva med Brinsleys. "I'm gonna play the honky tonks" var en singel 1952 med Marie Adams, "You're so fine" var en singel 1959 med The Falcons och "Hip city - pt 1" var b-sida på en singel 1968 med Jr Walker And The All Stars.

Ett stort tack till Lasse Kärrbäck för info och bilder.

YouTube: "Hooked on love", "Love is gone" (6 mars i Tyskland, 12 dagar innan bandet splittrades) och "Surrender to the rhythm".







/ Håkan

Brinsley-gruppen var eftertraktade kompmusiker

Postad: 2010-08-24 07:47
Kategori: Blogg

Bandet Brinsley Schwarz var, både som helhet och enskilda musiker, under sin existens mellan 1969 och 1975 eftertraktade killar i kompet på åtskilliga skivor med andra artister och grupper. Jag har lyssnat närmare på tre skivor med Ernie Graham, Frankie Miller och Dave Edmunds där hela bandet förekommer som komp. Och längst ned har jag listat samtliga skivor där en eller flera Brinsley-medlemmar har funnits med under skivinspelningarna.

ERNIE GRAHAM: Ernie Graham (Liberty, 1971)
Ernie var nordirländare och en gång medlem av gruppen Eire Apparent som var mest känd för att Jimi Hendrix producerade gruppens enda skiva, ”Sunrise”. På den här skivan kompas Ernie av både hela Brinsley Schwarz och Help Yourself (som han senare blev medlem i) och hans manager, den i sammanhanget inte helt okände Dave Robinson, har producerat.
   En förvånansvärt blandad kompott låtar. Från exakt Dylan-influerade "Sebastian", poppiga låtar och oerhört typiska The Band-arrangemang till ren och skär irländsk folkmusik.

FRANKIE MILLER: Once in a blue moon (Chrysalis, 1972)
Det här är en kanonskiva och kanske den bästa skiva som bandet Brinsley Schwarz varit inblandad i, inklusive deras egna. Den skotske sångaren och låtskrivarens debut där han visar prov på både det ena och det andra. Allt från soul och tillbakalutad rock till typisk pubrock.
   Brinsleys komp är inte oväntat både proffsigt och tillbakahållet. Skivan kan mycket väl vara Millers allra bästa, där personligheten lyser starkare än på alla senare skivor. Just vid den här tiden fick väl Frankie stå i skuggan av Rod Stewart, en annan hes och framträdande stämma, men jag är övertygad om att en låt som ”Ann Eliza Jane” med lite tur kunde ha blivit lika stor som ”Maggie Mae”.

DAVE EDMUNDS: Subtle as a flying mallet (RCA, 1975)
Edmunds andra soloskiva är huvudsakligen riktigt soloproducerad med sig själv på de flesta instrument. Men det finns undantag. Frånsett några spridda hjälpmusiker som Pique Withers (senare känd som Pick Withers i Dire Straits), Bob Andrews och Nick Lowe är det hela Brinsley Schwarz som kompar på de två livespåren, traditionellt rockiga ”Let it rock” och bluesiga ”No money down”, båda skrivna av Chuck Berry, inspelade på Top Rank, Cardiff 19 juni 1974. Dynamiskt och tätt komp där Brinsley-gruppen gör sitt bästa för att följa med i Edmunds rock’n’roll-svängiga sound. Trummisen Billy Rankin kunde inte medverka på turnén med anledning av bruten tumme och ersattes då av just Pick Withers.

Ett stort tack till Lasse Kärrbäck för info och bilder.

Övriga skivor med Brinsley-folk i kompet:
COLIN SCOT: Colin Scot (1971) Brinsley Schwarz+Billy Rankin
LEIGH STEPHENS: Cast of thousands (1971) Bob Andrews
CENTIPEDE: Septober energy (1971) Billy Rankin
CHILLI WILLI & THE RED HOT PEPPERS: Kings of the robot rhythm (1972) Bob Andrews+Nick Lowe+Billy Rankin
KEITH CROSS & PETER ROSS: Bored civilians (1972) Nick Lowe
AL STEWART: Orange (1972) Bob Andrews+Brinsley Schwarz
CHILLI WILLI & THE RED HOT PEPPERS: Bongos over Balham (1974) Bob Andrews
DUCKS DELUXE: Ducks Deluxe (1974) Bob Andrews
AL STEWART: Past, present and future” (1974) Bob Andrews
DR FEELGOOD: Down by the jetty (1975) Bob Andrews+Brinsley Schwarz

/ Håkan

Historien bakom en låttitel

Postad: 2010-08-24 07:46
Kategori: Blogg

Det finns egentligen ingen gräns på hur djupt man kan gräva i ett ämne. Men ibland blir det nästan förvirrande många grenar som ska analyseras, kollas och undersökas. Som i det alldeles nyss avslutade projektet med Brinsley Schwarzs diskografi vars historia innehåller flera uppseendeväckande tillfälligheter som jag inte direkt kan lämna orörda.
   Som den absolut intressanta tråden om låten ”I’m gonna make you love”. Under sin existens gav Brinsley Schwarz aldrig ut en låt med den titeln men spelade den originallåten, skriven av Nick Lowe, vid ett flertal tillfällen på sina BBC-spelningar. Lowe-låten publicerades till slut på ”Cruel to be kind”-BBC-samlingen 2004. Jag trodde först i men enfald att låten hade sitt ursprung på en Jim Ford-skiva, ”Harlan county”, men är alltså skriven av Lowe och har (säkert inte alls utan anledning) en titel som också är identisk med både en hit 1969 och en låt på The Rumours första album.
   Om vi börjar kronologiskt med Ford-inspelningen så var det ett stort detektivarbete att hitta originalet. Den härstammar alltså från en Stevie Wonder-skiva, albumet ”For once in my life”, som kom 1968 men låten hette då ”I wanna make her love me” och var skriven av Wonder tillsammans med tre andra Motown-låtskrivare. En sedvanligt explosiv Stevie Wonder-låt med ett lika energiskt Motown-komp:


Jim Ford gjorde året därpå en cover på låten men han ändrade titeln till ”I’m gonna make her love me” på det klassiska ”Harlan County”-albumet.
   Att låten åtta år senare hamnade på The Rumours första album på egen hand, ”Max”, under den lätt omskrivna titeln ”I’m gonna make you love me” i ett arrangemang identiskt med Jim Ford finns det bara en förklaring till. Två av Rumour-medlemmarna, Brinsley Schwarz och Bob Andrews, var tidigare med i gruppen Brinsley Schwarz och jobbade ju 1970 med Jim Ford på en uppföljare till ”Harlan County”. Den gruppen, och även Nick Lowe, kom ju också att senare göra flera Ford-låtar på skiva.

1968 släpper Motown en helt annan låt med titeln ”I’m gonna make you love”. Det är det första geniala försöket att förena två grupper på en singel, Diana Ross & the Supremes och The Temptations, som i januari 1969 nådde andraplatsen i USA. Till saken hör att den här låten i original inte tillhör Motown-stallet vilket under 60-talet var mycket ovanligt. Det hade bara hänt en gång tidigare i Motowns historia, det var när Four Tops 1967 gjorde en cover på Tim Hardins ”If I were a carpenter”:


”I’m gonna make you love me” var 1966 ursprungligen en skapelse av det då ännu inte etablerade låtskrivarteamet Kenny Gamble och Leon Huff tillsammans med Jerry Ross. Sångerskan Dee Dee Warwick gjorde första inspelningen av låten som 1966 blev en mindre hit.


En låt som alltså inte har något gemensamt med den (omdöpta) ”I’m gonna make you love” som Jim Ford och The Rumour gjort på skiva. Ändå är det tämligen ironiskt att se det här klippet där Diana Ross 1968 presenterar och sedan sjunger duett med Stevie Wonder i den låt som hon senare gjorde till en hit tillsammans med Temptations:


/ Håkan

Kippington Lodge discography

Postad: 2010-08-24 07:45
Kategori: Diskografier

I mitten på 60-talet bildade basisten Nick Lowe och gitarristen Brinsley Schwarz skolgruppen Sounds 4 + 2 tillsammans med organisten Barry Landeman. En covergrupp med bland annat Little Richard, Lonnie Donegan, Eddie Cochran och Chuck Berry på repertoaren. Men gruppen gav inte ut några skivor.
   Efter parentesen Three's A Crowd bytte Brinsley Schwarz namn på bandet till Kippington Lodge (uppkallad efter Brinsleys föräldrahem i Sevenoaks) där även Landeman, basisten Dave Cottam och trummisen Pete Wale var medlemmar.


Kippington Lodge. Från vänster Barry Landeman, Brinsley Schwartz, Nick Lowe och Pete Wale.

KIPPINGTON LODGE ENGELSKA SINGLAR


28 Oktober 1967
Shy Boy (Keith Hopkins-Ken Burgess) / Lady On A Bicycle (Brinsley Schwarz)
Producerad av Mark P Wirtz
(Parlophone R 5645)
   Månaden innan den här singeln släpptes hade Keith West (alias Keith Hopkins, låtskrivare här) en stor hit (2:a i England, 1:a på Tio i Topp) med "Excerpt from a teenage opera" producerad av Mark P Wirtz som även figurerar på den här singeln. Ken Burgess är låtskrivarpartner och gammal skolkamrat till West och dessutom skivproducent. "Shy boy" hade spelats in av gruppen Tomorrow, där Keith West sjöng, för deras debutalbum. B-sidan är Brinsleys första kända komposition.

15 mars 1968
Rumours (J Ferdy)/ And She Cried (Barry Landeman/Brinsley Schwarz)
Producerad av Mark P Wirtz
(Parlophone R 5677)
   Nu var Nick Lowe medlem av gruppen där han officiellt 11 februari 1968 ersatte Cottam men inspelningen är gjord av studiomusiker plus Brinsley. Men troligen spelade Nick med gruppen redan på hösten 1967. En grupplåt på b-sidan som spelades in redan 15 december 1967. Låtskrivaren "J Ferdy" var en pseudonym för Wirtz.

På Kippington Lodges två första singlar använde sig producenten Mark Wirtz av studiomusiker: Clem Cattini, trummor, Russ Stebleford, bas, Big Jim Sullivan, elektrisk gitarr, Alan Parker, elektrisk gitarr, och Nicky Hopkins, piano. Wirtz spelade själv keyboards och elektrisk gitarr och i kören fanns John Carter, Ken Lewis, Peter Lee Stirling och Chas Mills.
   Informationen (tack, Lasse!) kommer direkt från Wirtz och har aldrig tidigare avslöjats!

16 augusti 1968
Tell Me A Story (Barry Landeman) / Understand A Woman (Derek Leckenby/Keith Hopwood/Roger Brooks)
Producerad av Mike Collier
(Parlophone R 5717)
   Kors i taket, en originallåt som A-sida. B-sidan skriven av några medlemmar i Herman's Hermits som dock inte spelat in låten. Nye producenten Mike Collier hade tidigare producerat bland annat Downliners Sect. Allt inspelat 24 maj 1968.

December 1968
Tomorrow Today (Roger Greenaway/Roger Cook) / Turn Out The Light (Barry Landeman)
Producerad av T.I.M for Gentry Records
(Parlophone R 5750)
   Proffslåtskrivarna Greenaway/Cook var redan kända för sina hits men här hände ingenting. B-sidan var Landemans sista insats i gruppen som han lämnade för lite större hits ("Hitchin' a ride" bland annat) med Vanity Fare som också producerades av Easterby/Champ.


Maj 1969
In My Life (John Lennon/Paul McCartney) / I Can See Her Face (Nick Lowe)
Producerad av Roger Easterby/Des Champ for T.I.M for Gentry Records
(Parlophone R 5776)
   Bob Andrews, från P P Arnolds kompgrupp, gör entré på keyboards och en Beatles-cover, från "Rubber soul"-albumet, blev a-sida på nya singeln. Och som b-sida finns Nick Lowes första inspelade komposition.


November 1978
Rumours (J Ferdy) / Lady On A Bicycle (Brinsley Schwarz) / And She Cried (Barry Landeman/Brinsley Schwarz) / Shy Boy (Keith Hopkins-Ken Burgess)
Producerad av Mark P Wirtz
(EMI 2894)
   EMI passade på att släppa bandets två första singlar som en ep. Fast de hade kastat om den kronologiska ordningen på låtarna...



Stort tack till Lasse Kärrbäck för info och bilder.

YouTube: "Shy boy", "And she cried", "Lady on a bicycle" och "I can see her face".









/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (425)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (54)
Konserter (223)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (47)
Maxi12" (35)
Minns (118)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Augusti 2010 >>
Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30 31          

Tomas 15/10: Du har skrivit fel ording i bildtexten. John och Stu ska byta plats...

Jan Arne Martin Lennell 12/10: Så himla bra...om än inte i nivå med Del Amitri som grupp. Har tyvärr inte fått ...

Johan S 11/10: Helt enkelt en fantastisk platta!...

Gunnar Åslund 7/10: Cream spelade på Idrottshuset i Örebro den 18/11-1967....

Erik E 24/09: Enligt wikipedia är Titam Florebeck en pseudonym för Stephan Forkelid: https://s...

Bengt 20/09: Hej Skall vara One Chord Wonders med the Adverts! Tackar för en i övrigt fan...

Björn 14/08: Tack Håkan! En kulturgärning för alla, inte bara för vi som älskar Magnus väldig...

Valbobo 13/08: Ett lite märkligt sammanträffande är att de tre låtar du nämner som djupt person...

Johan S 8/08: Aah, detta är verkligen en gammal favorit. Pubrockpärla! Tycker också Gomm sl...

Jan Lennell 28/07: Petitess, men ändå för ordningens skull; 20 juni ska vara 20 JULi :). Tack för e...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.