Tidigare blogginlägg

Compilation: Christmas at the Patti

Christmas At The Patti (United Artists, 1972)

PÅ SKIVETIKETTEN STÅR DET ℗ 1972 men den här liveinspelade julkonserten inträffade 19 december 1972 på The Patti Pavillion i Swansea och den dubbla 10”-skivan gavs bevisligen ut först 1973. En billig skiva då (£1.43 på prislappen) men musikaliskt har den idag ett stort symboliskt värde och innehåller många sällsynta detaljer som tillhör den engelska pubrockhistoriens första stapplande steg.
   På julfesten 1972 var den walesiska och smått legendariska gruppen Man värd men spelar en mindre roll på skivan fast bandets musiker dyker upp i många andra sammanhang. Man, då med gitarristen Mickey Jones och trummisen Terry Williams, nämns ofta i pubrockens ursprung men musikaliskt hade de fler rötter i den amerikanska delvis flummiga 60-talshistorien. Ofta långa låtar med långa instrumentala solon precis som de här avslutar julfesten, då förstärkta med Dave Edmunds på slidegitarr.
   För att få ett historiskt perspektiv på den här liveskivan hade Edmunds, som just avslutat sin kommersiellt framgångsrika tid i Love Sculpture, solodebuterat tidigare under 1972 med albumet ”Rockpile”.
   Man var alltså värd för arrangemanget och de övriga medverkade grupperna, Help Yourself, The Flying Aces, The Jets och Ducks Deluxe, hade nästan alla en närbesläktad koppling till det bandet. På en enkel 8-spårs-bandspelare spelades allt in och det här var väl pubrock innan någon ens hade uppfunnit etiketten.
   I historisk mening var konserten kanske klassisk med tanke på den banbrytande blandningen av grupper och samarbetet mellan olika musiker. Men musikaliskt finns det ett och annat att rynka på näsan åt.
   Som exempelvis Helps Yourselfs 10-minutersversion av Bo Diddleys ”Mona” som aldrig riktigt vill starta och sedan aldrig verkar ta slut. Deke Leonard, (som precis då hade fått sparken från Man...) sjunger som vore han Robert Plant och Mickey Gees gitarrsolon tävlar med B J Cole steelguitar om uppmärksamheten.
   Även Leonards egen ”Eddie Waring” tar priset mest för sin groteska längd (14:00) och blir egentligen en enda lång uppvisning i gitarrsolon. Där Leonard, Cole, Richard Treece och Malcolm Morley avlöser varandra.
   Även där Edmunds uppträder tillsammans med Man blir det än mer lössläppt och improviserat. Jag hade faktiskt glömt hur långa och sega oändliga gitarrsolon kan vara.
   Då är det mer koncentrerat, jordnära och tajt när Edmunds slår sig samman med det tillfälliga bandet Plum Crazy och spelar, dagen till ära, ”Jingle bells” och ”Run Rudolph run” (”Run, run Rudolph” på skivomslaget) som har fått låtskrivarnamnet Chuck Berry fast den är skriven av två andra. Däremot var det Chuck som spelade in låten först av alla 1958.
   Just här skivdebuterar faktiskt Ducks Deluxe med Sean Tylas rasande energiska ”Boogaloo babe”. Nästan ett år innan bandet kom på skiva oi eget namn.
   Med tanke på långa låtar, långa versioner och långa solon slutade den långa kvällen med att polisen kom och avbröt tillställningen vid midnatt.

SIDE 1
The Flying Aces: Welcome To The Party 2:20
Ducks Deluxe: Boogaloo Babe 2:45
The Jets: My Way 3:00
The Jets: Jambalaya 3:45

SIDE 2
Plum Crazy With Dave Edmunds: a) Jingle Bells b) Run, Rudolph, Run 3:00
Help Yourself With Deke Leonard & B.J. Cole: Mona 10:00

SIDE 3
Help Yourself With Deke Leonard & B.J. Cole: Eddie Waring 14:00

SIDE 4
Man With Dave Edmunds & Stan Phifer: a) Life On The Road 6:30 b) Shuffle 5:00

/ Håkan

Lysande irländsk folkmusik på scen i Örebro

Foto: Carina ÖsterlingAndy Irvine i mitten omgiven av Quilty-medlemmarna.

Setlist (Tack Olle Unenge!):



ANDY IRVINE & QUILTY
Teaterscenen, Wadköping Örebro 15 september 2024
Konsertlängd: 19:01-19:51 och 20:13-21:19 (50+66=116 min)
Min plats: På en stol efter högra kanten, ca 4 m från scenen.

EN AV TIDERNAS MEST INTENSIVA KONSERTHELGER avslutades i folkmusikens tecken på söndagskvällen med den 82-årige irländske legendaren Andy Irvine plus den svenska gruppen Quilty. De spelade både var och en för sig och tillsammans i en föreställning med många traditionella sånger på programmet.
   Ni ser konsertens officiella låtlista här ovan fast publikjublet på slutet tvingade fram ännu en oannonserad extralåt, ”Sally Brown” som framfördes acapella. Dessutom är de tre Andy Irvine-låtarna som inleder andra avdelningen, med honom ensam på scenen, anonyma på låtlistan men blev de båda Irvine-låtarna ”My heart's tonight in Ireland” (ett önskemål från arrangören Olle Unenge), ”A prince among men (Only a miner)” och Planxtys ”The blacksmith” med blixtrande teknik av Irvine. Det gick ett sus genom den 100 personer stora publiken när den sistnämnda låten presenterades.
   Övriga låtar var huvudsakligen traditionella låtar med irländskt ursprung i fräscha versioner med gruppmedlemmarnas suveräna skicklighet på sina instrument som föregicks av små presentationer och förklaringar.
   I samband med kvällens svenska utvikning ”Slängpolska”, ett önskemål från Irvine, berättade bandet att de skulle äta surströmming tillsammans. Och Irvines repertoar från Makedonien och Rumänien representerades av ”Kopanitsa”. Publiken engagerades att sjunga med i några sånger, ”Leave her Johnny” och avslutningen ”Sally Brown”. Vi fick också höra den ruskiga historien bakom sången ”2 Sisters”.
   En generös konsert med många kvalitativa insatser på en mängd olika instrument men även på sång var killarna på scen alldeles lysande.

Andy Irvine, sång/mandola/harmonica
QUILTY
Dag Westling, sång/gitarr/five-string banjo/tin whistle
Gideon Andersson, Irish bouzouki/mandolin/bodhran/sång
Esbjörn Hazelius, fiol/sång/gitarr
Staffan Lindfors, kontrabas/sång

/ Håkan

Förtrollande eftermiddag under vinrankan

Bilder: Carina Österling
GÖRAN SAMUELSSON
Restalundsvägen 35, Örebro 14 september 2024
Konsertlängd: 15:08-16:40 (92 min)
Min plats: Mest stående på gräsmattan till vänster om scenen.

LIVE AT HEART I ALL ÄRA men på lördagseftermiddagen var det skönt och helt befriande att för några ögonblick lämna stirrandet i det tjocka programbladet tillfälligt bakom sig. Mitt i festivalens intensiva överdos av korta tidspressade konserter fick vi möjlighet att ägna oss åt ”riktig” musik utan tidsbegränsning.
   Genom mig och mina kamrater Olle Unenge och Janne Rindars försorg kunde vi presentera Göran Samuelsson på en för honom ovanlig breddgrad. Tillsammans med sina tre akustiska gitarrer, ljudanläggning och tekniska pinaler hade han tagit bilen från sitt kära Västra Ämtervik för att underhålla ett 40-tal nyfikna och på förhand inte så initierade konsertbesökare på öster i Örebro.
   I familjen Liedner/Rindars trädgård, bland dignande äppelträd, fanns de perfekta förutsättningarna denna eftermiddag. Bra miljö, ännu bättre sensommarväder och en artist på absolut bästa humör gjorde upplevelsen till något mycket personligt och underhållande.
   Efter 18 hela album bakom sig har Göran en enorm låtkatalog bakom sig, lika dignande som äppelträden, att välja från och under trädgårdens vinranka blev han en historieberättare av rang som underhöll på hög nivå i den ena anekdoten efter den andra. De kanske delvis ska beskrivas som skrönor men var så personligt framförda att de nästan tog uppmärksamheten från det musikaliska. Bara mellansnacken, bland annat om farfar, Ola Magnell, norrmän och ”Hans Villius", gjorde eftermiddagen alldeles förtrollande.
   Däremellan presenterade han programenligt en portion sånger från sin rika repertoar, låtar som hade stor variation med som vanligt poetisk finurlighet och en melodisk elegans som gjorde konserten lång och imponerande.
   Från sin väldigt detaljerade låtlista, se bild nedan, med inprickade mellansnack fick vi höjdpunkter som inledande ”Längtans ö”, vackra ”Mandelblom och sjödoft”, den till Ola Magnell kopplade ”Himlens gyllne limousin”. bestämda ”Vilsna själar” till finalen ”Dom som byggde landet”, konsertens enda icke-original. Till extralåten, klassikern ”Sjösättningsrap” med ritschratsch-lådan på plats, som fick mig att nostalgiskt tänka tillbaka på Packmopedsturnén, som Göran styrde i 30 år, där den nästan alltid avslutade konserterna.



/ Håkan

Live at Heart 2024: Lördag

LIVE AT HEARTS AVSLUTNINGSKVÄLL har genom åren blivit en halvmesyr och jag tycker nog att det blev något liknade i år, festivalens 15-årsjubileum, men där fanns till slut några höjdpunkter soim bör uppmärksammas.
   För det första var jag under dagen lite förhindrad och upptagen av andra engagemang, som exempelvis den tämligen privata konserten med Göran Samuelsson vars detaljer snart kommer att publiceras, som gjorde att middagen fick vänta och vi kom inte ut på festivalen förrän det var dags för 20:00-konserten på ett välfyllt Frimis.



BRO MESA, Frimis 14 september 2024
Det är i mina öron märkligt hur countrymusiken i år har fätt ett mäktigt genombrott över hela världen och sedan finns det olika sätt att spela country. Jag är väl inte riktigt överens med exempelvis Taylor Swift i den bedömningen. Då är väl Bro Mesa i sammanhanget ett tydligare och mer traditionellt sätt att spela country. Tre cowboyhattar i bandet och en sångare, Joakim Hildingsson, som höll upp stämningen i den övervägande unga publiken som kanske mest väntade på Oscar Zia lite senare på kvällen.
   Bro Mesa, från Kristinehamns, har jag i många år uppfattat som en rätt typisk americana-inspirerad grupp som sjunger på både svenska och engelska. Det jag hörde på Frimis stora scen under lördagskvällen var ofta ren country som dessvärre, i sina mest smekande stunder, gränsade till svängig dansbandspop. Däremot var det roligt att se ungdomar så fullständigt förlora sig i countrymusik med dans och allsång som följd.




MEADOWS, Örebro Slott/Borggården 14 september 2024
Efter 15 år som medverkande artist varje år på Live at Heart, som Meadows har, kan man inte vänta sig några stora överraskningar men att uppleva en konsert på Borggården var ju fantastiskt fast den kylslagna lördagskvällen gjorde sig påmind.
   Med akustisk gitarr och stundtals ett kompband med steelguitar, bas och sång bjöd Meadows, eller sångaren och låtskrivaren Christoffer Wadensten som han heter till vardags, på både sedvanlig singer/songwriter-pop och visor. En Dylan-låt ibland, ”I shall be released”, men allra bäst blev det i framträdandets sista låt när han fick hjälp av publiken som gjorde körinslaget till något mycket vackert.



LES GORDONS, Coco Thai 14 september 2024
Den Örebro-baserade gruppen, som gjorde sin överraskande debut på Live at Heart 2014, är tillbaka efter fem års paus och populariteten finns uppenbart kvar kunde jag se och höra på Coco Thai sent i lördagskväll. Ungdomar, som jag misstänkte inte hade upplevt bandet för tio år sedan, gav sig hän i den stundtals dansanta poprockmusiken.
   Det jag minns bäst från 2014 var en oerhört gitarrbaserad poprock med djupa rötter i 60-talet. Nu, 2024, var Les Gordons en typ av uppgraderad poprock där de tio år äldre medlemmarna fortfarande levererade catchy låtar, lite tuffare än jag minns, men det var en pigg comeback.

Alla bilder: Carina Österling
WALDEMAAR, Coco Thai 14 september 2024
Det var inte svårt att på lördagskvällen stanna kvar på Coco Thai ty Waldemaar är både imponerande och intressant som rockgrupp och det hade jag nöjet att överraskande få uppleva under förra årets Live at Hearts.
   Frontmannen och sångaren längst fram, Martin Bengtsson, hade hundra procent scenutstrålning och närvarokänslan var uppenbar under det hela 30 minuter långa uppträdandet. Och han gav stundtals teatral rockmusik ett ansikte och med sina rötter i den världen var det inte så konstigt. Bandet gav honom en underbar uppbackning och med ytterligare en gitarrist, Axel Nyström, blev soundet både fetare och mer uttrycksfullt.

/ Håkan

Händelserik musikhelg i Örebro

Imorgon söndag spelar Andy Irvine med svenska gruppen Quily på Teaterscenen i Wadköping.

I SKUGGAN AV PÅGÅENDE LIVE AT HEART-FESTIVAL händer det i helgen även andra musikaliska möten i Örebro. Om bara några timmar kommer Packmopedturnéns befälhavare Göran Samuelsson för en unik konsert i Janne Rindars trädgård kl 15:00, Restalundsvägen 35, och på söndag står den irländska folkmusik-legendaren Andy Irvine på scenen tillsammans med svenska gruppen Quilty på Teaterscenen i Wadköping.
   Göran Samuelsson är aktuell med sitt senaste album, ”Dahlia”, där han tolkar sina låtar helt på egen hand och det är i den skepnaden han kommer till Örebro för att framföra. Enkelt och akustiskt med sånger fyllda med poetisk finurlighet och melodisk elegans. Dessutom är Göran en historieberättare av gigantiska mått så det utlovas underhållning på hög nivå.
   Quilty har kommit att betraktas som legendarer på den irländska folkmusikscenen i Norden och Andy Irvine är en av Irlands mest hyllade folk- och världsmusikikoner. Efter förra årets 30-årsjubileum och tillhörande succéturné bjuder Quilty & Andy Irvine in till ännu ett musikaliskt möte och turnésamarbete. Det blir ett rikt konsertprogram som förenar det bästa från Irvines och Quiltys repertoarer – med utrymme för både samspel och egenart.
   Andy Irvine är en av Irlands mest hyllade folk- och världsmusikikoner och en förebild och inspirationskälla för Quilty. Alltsedan hans stora genombrott med den banbrytande gruppen Planxty på 70-talet har Irvines lyriska spel på mandolin och hans innovativa tolkningar av traditionella folkvisor varit stilbildande för generationer av folkmusiker, inte bara på Irland utan världen över.
   Quilty bildades 1993 och bandet har med åren etablerat sig som Sveriges främsta företrädare för irländsk folkmusik. Med personliga arrangemang, musikalisk virtuositet och klangfylld stämsång har de satt sin prägel på den traditionella musiken och rönt stor framgång på sina turnéer och i konsertsamarbeten med körer och symfoniorkestrar över hela landet. Inför Folk & Världs-musikgalan 2020 blev Quilty nominerade till utmärkelsen Årets Band.
   ”Utöver vår egen stora glädje att få spela och uppträda tillsammans med denna celebritet, vill vi hylla Andy Irvines drygt 50-åriga livsgärning som musiker, traditionsbärare, vispoet och världsmusik- pionjär.”, säger Quilty om samarbetet med Andy Irvine.
   På scen: Andy Irvine, sång, mandola, harmonica, Dag Westling, sång, gitarr, five-string banjo, tin whistle, Gideon Andersson, Irish bouzouki, mandolin, bodhran, sång, Esbjörn Hazelius, fiol, sång, gitarr, och Staffan Lindfors, kontrabas, sång.

/ Håkan

Live at Heart 2024: Fredag kväll

VILKEN HÄRLIGT TÅLAMODSKRÄVANDE OCH MUSIKALISKT spretig kväll! Lika fantastisk som en perfekt Live at Heart-kväll med oräkneliga höjdpunkter kan vara, lika ojämn och oväntat splittrad kan den vara en mindre lyckad kväll. Och denna just upplevda fredagskväll tillhörde den senare kategorin.
   Jag erkänner att planeringen på konserter från början inte var klockren den här dagen men det blev till slut en musikalisk berg- och dalbana som huvudsakligen var både intressant, en katastrof och uppenbart splittrad. Men även i motvind hittar jag möjligheter och positiva tecken fast de inte var så många.




LIVE AT HEART, 15 YEARS – THE FESTIVAL, THE MYTH, THE LEGEND, Makeriet/Glasshuset 13 september 2024
Eftermiddags- och kvällssessionen inleddes denna dag med mycket intressanta intervjuer med Live at Heart-festivalens grundare för 15 år sedan, dåvarande skivbutiksägaren Anders Damberg och dåvarande rockmusikkonsulenten på Scenit Johannes Nilsson.
   Med Claes Olson som intervjuare berättade Anders och Johannes många intressanta minnen och dråpliga historier om hur festivalen en gång startade och de bristfälliga förutsättningarna.
   Ett mycket kul och mycket rättvist sätt att hylla och fira Live at Hearts 15-årsjubileum.




KRUXET, Makeriet/Glashuset 13 september 2024
Lockad av de intressanta anekdoterna att samma man som en gång sajnade Kent också har hand om Stockholmsbandet Kruxet. Dessutom tyckte jag vid en snabblyssning höra något som musikaliskt pekade åt det hållet men de förhoppningarna sprack ganska omgående när trion ställde sig på scen.
   Två unga killar och en lika ung kvinnlig basist drog igång live-giget med hög energisk volym och då hade jag svårt att förstå min första jämförelse med Kent. Dessutom hade sången ännu en gång, Hannes Aitman på samma scen var det första exemplet för några kvällar sedan, misshandlats ljudmässigt och det var till och med svårt att höra om det sjöngs på svenska eller engelska. Dock fanns det melodiska fördelar i en del av låtmaterialet.



Efter Kruxet blev det en välfylld Nikolaikyrkan där hela kvällen ägnades åt körmusik i olika skepnader. Först ut var THE SHIPWRECK HAULERS som gjort avtryck tidigare i Örebros musikliv. Nu hade kören uppenbart utvecklat sitt kunnande och sina arrangemang med instrument som gitarr, flöjt och fiol vid sidan av körledaren Robin Bergs banjo.



Live at Heart har i år komprimerat sitt program som har gjort att konserterna avbryter varandra på olika platser utan paus vilket får oss besökare och lyssnare att lämna konserter i förtid för att hinna till nästa konserttillfälle. Efter Nikolaikyrkan gick vi ett par kvarter längre ned till Kulturkvarteret för att lyssna på Isabelle Noréns alter ego IZHAV som förutom henne visade sig vara en hel tjejkör plus gitarrist som också spelade läcker lap steel. Det var en oerhört vacker upplevelse, som sammet runt en halvstressad hjärna, som vi tyvärr fick avbrytas för att vi skulle hinna till Strömparterren.



Den slovakiske sångaren och låtskrivaren MARTIN HARICH lockade ett så gott som fullsatt Strömparterren och stämningen, typ nattklubb kring midnatt, var verkligen på topp och han fick med lätthet med sig publiken på allsång medan han var en showman av stora mått.



Tillbaka på Kulturkvarteret fick vi uppleva JULIA SIRAJ, en popsoulinspirerad svensk sångerska med en mycket intressant och fin röst. Hon skriver sitt eget material men inledde med en Beyonce-låt. Hennes pappa är från Eritrea och mamman är svensk så det är inte så konstigt att hon har en uppenbart svart röst.




SUNYEARS, Konserthuset/Foajén 13 september 2024
Förr i tiden såg jag alltid till att komma i tid till konserter för att inte missa inledningen och jag lämnade aldrig konserter i förtid. Efter flera avbrytna konserter under de senaste timmarna fick jag uppleva trion Sunyears, Peter Moréns grupp, i en hel konsert som redan på förhand var kvällens största händelse i min värld, även 30 minuter senare.
   Förre Peter, Bjorn & John-medlemmen spelade läcker gitarrpop på tre, tillsammans med trummisen Nino Keller och basisten Andreas Nordell, och det var med väldigt pigga ben 48-årige Morén skuttade runt både på och framför scen. Ett uppenbart proffs på sitt jobb.



Klockan blev 22:00 och tillbaka för tredje gången på Kulturkvarteret för att få uppleva JOHANNA BRUN och hennes uttalade filmiska popmusik. På scenen fick hon sällskap av en stråkkvartett och förhoppningarna innan konserten höjdes nämnvärt men hon hade ett pretentiöst sätt att framföra sin musik och även agerandet på scen var mer teater än konsert. Hade nog väntat mig mer med de fina förutsättningarna när stråkarna drunknade i de stora arrangemangen.


Alla bilder: Carina ÖsterlingPå väg hem från Live at Hearts tredje konsertkväll hoppade vi in på Konserthusets Foajé för att nyfiket kolla in förre Yvonne-sångaren HENRIC DE LA COURS föreställning och fick omedelbart nostalgiska 80-talet revisited-vibbar. Med maskiner och förinspelad musik och en medhjälpare på scen blev mitt besök i lokalen tämligen kortfattat.

/ Håkan

Live at Heart 2024: Idag Fredag

VID SIDAN AV LIVE AT HEART, som just nu upptar 95% av min tid finns det ett liv som måste levas och vardagsuppgifter skötas men disken får vänta till efter festivalen. Därför bestämdes det att vi skulle ta en liten paus i festivalaktiviteter på dagtid för att koncentrera oss på kvällens begivenheter.
   Men efter tips och lyssning gjorde vi ett litet undantag och fastnade för gruppen Division 7 som lockade till ett besök på en asv festivalens bästa inomhusscener, Kulturkvarterets Entréscen. Där gruppen gjorde ett bejublat framträdande vid lunchtid.



Bilder: Carina Österling
DIVISION 7, Kulturkvarteret 13 september 2024
Det var en medlemsmässigt stor Stockholmsgrupp med fotbollsanknytning som tog scenen i besittning runt lunchtid. En bokstavligen bred grupp som innehöll så många medlemmar (7 naturligtvis) att det täckte hela scenutrymmet. Med den generösa instrumentala uppsättningen två elgitarrer, en akustisk gitarr, bas, trummor, keyboards/saxofon och sång blev det inte överraskande livligt på Kulturkvarteret.
   Gruppen kommer alltså från Stockholm, där en gång basisten Max Söderholm och sångaren Dara Hoel bildade ursprunget till bandet, men sound och arrangemang hade tydliga Göteborgsklanger. Det kanske inte lät lika euforiskt som Håkan Hellström i sina mest vilda stunder men blåset och drivet gjorde att popmusiken stundtals gränsade till funkig soul. Division 7 gör ett nytt försök sent ikväll på Foajén i Örebro Konserthus.

/ Håkan

Live at Heart 2024: Torsdag

TORSDAGSKVÄLLEN PÅ ÅRETS LIVE AT HEART blev som torsdagskvällar brukar bli. Lite mindre planerad och lite mer spontan men allt blev bra hur man än gjorde, som en kamrat till mig brukar säga. Vi började dagen med ett besök i Kulturkvarteret som jag redan har berättat om. Sedan började kvällssejouren i Nikolaikyrkan och medan jag satt där med härlig orgelmusik i öronen bestämde jag mig för att ändra planering och söka ungdomlig rockmusik istället för något annat.
   Sedan blev det besök på ett nyrenoverat Strömparterren, som inte vill kallas Strömpis längre, och efter det avslutades festivalkvällen lite längre norrut på Coco Thai.




ROCKORGEL, Nikolaikyrkan 12 september 2024
Programpunkten Rockorgel, med Karl Magnus Jansson bakom tangenterna på Nikolaikyrkans mäktiga orgel, introducerades förra året på Live at Heart. Populärt inslag och vid något tillfälle var det ”lapp på luckan”. I år var det inte fullsatt men välbesökt precis som på Live at Hearts övriga spelställen.
   Temat i kyrkan i år var filmmusik och innehöll både musik hämtad från filmer och konventionella låtar som ”Yesterday”, ”Wonderful world” och ”My way”. Från 11:e bänk kunde vi se på den stora bildskärmen hur Karl Magnus spelade med både fingrar och fötter och han hann med en hisklig fart vända notblad.




THE MIND ACTION CONFLICT, Björnes12 september 2024
Utan att riktigt förstå sögs jag med kamrater som riktade in sina steg mot Nygatan och Björnes där det Stockholm-baserade rockbandet med det krångliga namnet The Mind Action Conflict skulle spela i restaurangens trånga och svettiga källare. Soundet var inte fullt så krångligt utan bandet med sångaren Elias Lorenzo i spetsen framför tre killar spelade en energisk och ungdomlig rockmusik som fick gamla minnen från någon rockklubb att vakna till liv.
   Det kanske inte var så uppenbart personligt men det svängde grymt och samspelet mellan basen och trummorna fick hjärtat att slå dubbelslag.




HANNAH ALDRIDGE, Strömparterren 12 september 2024
Tänk hur en artist kan förändra framtoning från en dag till en annan. Igår såg jag Hannah i en mindre lokal på Makeriet i en föreställning på bara två. Ikväll var hennes nya kompband på plats, med två svenskar på trummor och gitarr, och plötsligt blev det virvlande rockmusik med väldigt små countryinfluenser.
   Elektriskt och högt tempo fick den rockiga sidan av Muscle Shoals-sångerskan att bokstavligen köra över den stora publikskaran som lockats till den nyrenoverade lokalen en trappa upp på Strömparterren.


Bilder: Carina Österling
NEW TIVOLI, Coco Thai 12 september 2024
Det var med lite nostalgiska känslor vi tog Storgatan till Coco Thai där det gamla, tror jag, 70-talsbandet Tivoli, som numera heter New Tivoli, skulle spela. Glada rytmer och tajta arrangemang fast bandmedlemmarna klagade på tekniska problem men de härliga skainspirerade rytmerna var verkligen inget besök i den dammiga gårdagen utan musik för vår nutid.
   Med två sångare, gitarristerna Christer Söderberg och vänstehänte Lennart Eriksson, blev det en fin variation vid mikrofonerna och det var ett nökje att uppleva det sex man starka bandet live. Och repertoaren var, som jag uppfattade det, en blandning av originallåtar och covers. Med Rancid-låten ”Time bomb”, Bad Manners ”Special brew” och den egna ”My window” som klara höjdpunkter.

/ Håkan

Live at Heart 2024: Dagkonserter

NÄR LIVE AT HEART-KVÄLLARNA INTE RÄCKER till finns det under torsdag, fredag och lördag möjlighet att njuta av livemusik på flera ställen i Örebro, Kulturkvarteret, Slottsgatans Innergård, Nikolaikyrkan och Järntorget, som dessutom är gratis för alla. Vilket är väldigt passande då jag tidigare idag fick höra att festivalbiljetterna var slutsålda med endast dagbiljetter kvar.
   Vi tog oss under torsdag eftermiddag till Kulturkvarteret där Sveriges Radio P4 under torsdag och fredag sänder live med flera aktuella Live at Heart-artister på programmet.



HANNES AITMAN, Kulturkvarteret 12 september 2024
Idag var det dags för revansch för Hannes efter ljudproblemen som drabbade gårdagens Makeriet-spelning och satte lite krokben för sång och sound. Med hans nysläppta album ”Weak point” i färskt minne blev förväntningarna lite för stora igår men på Kulturkvarteret på dagtid blev det en helt annan konsert som dessutom sändes på P4 vilket garanterade ett bra mixat ljud som fick albumets låtar att skina i kapp med det vi har hört på skiva.
   Den här gången ensam på scen med sin akustiska gitarr kom Hannes mogna röstresurser väl till pass och gav de genomarbetade arrangemangen full rättvisa. Spelade gitarr på ett lite bryskt sätt, mina tankar for iväg åt Neil Youngs håll, men det var ju med personlig sång och en stark kvintett låtar som gav det här framträdandet kvalité. Med en ung kille som har framtiden för sig och borde snart ha en lyssnande publik som till storlek är större än Live at Heart-besökarna.


Bilder: Carina Österling
3:RMA, Kulturkvarteret 12 september 2024
Live at Heart är ju en internationell festival och här fick vi höra den slovenska duon 3:RMA med sångerskan Maša But och gitarristen Urška Supej blanda poesi med musik. Vi fick av den rutinerade radioprofilen Arne Holmberg höra hur man uttalade det mystiska gruppnamnet (”Urma”) men fick aldrig någon förklaring vad det betydde.
   De båda tjejerna stod med rejält avstånd emellan sig, svårt att fånga dem på samma bild, och Maša sjöng med en Joni Mitchell-liknande finstämd stämma till Urškas akustiska lika finstämda gitarr med ett internationellt sound som följd.

/ Håkan

Live at Heart 2024: Första kvällen

KÄNSLAN EFTER FÖRSTA KVÄLLEN PÅ DEN 15:E UPPLAGAN av Live at Heart är en publikmässig ren succé. Det var fullt och trångt på invigningen och det var än mer packat på lilla STÅ när Prinz Grissley uppträdde. Jag hann precis få in foten innanför tröskeln innan sångaren och gitarristen startade konserten.
   När jag kom tillbaka till Makeriet var det inga problem i dörren men så gott som fullt i de båda konsertlokalerna Glashuset och Magasinet. Och det blev än mer uppenbart under de följande konserterna som lockade många till de båda scenerna. Där bokstaven H blev en gemensam nämnare för artisterna på slutet av kvällen



PRINZ GRIZZLEY, STÅ – Pinxtos & Vänner 11 september 2024
Äntligen fick jag uppleva sångaren och gitarristen som går under namnet Prinz Grizzley från Österrike. Jag hade det på gång 2022 men det var något annat i festivalprogrammet som kom i vägen då men nu på festivaldagens första kväll lyckades jag tajma in ett besök i den minimalt utformade STÅ-lokalen.
   Musikaliskt och röstmässigt är det så nästan omöjligt att tro att Chris Comper, som han heter till vardags, har sina rötter i de österrikiska bergen. Han både ser ut, vänsterhänt med skägg och keps, och låter, med uramerikansk accent, som den där typiska americana-artisten från USA. Med hjälp från den svenske steelgitarristen Erik Roos (från bandet Bro Mesa) blir även soundet så typiskt amerikanskt.



HANNAH ALDRIDGE, Makeriet/Magasinet 11 september 2024
Det är bara knappt fem månader sedan jag upplevde den amerikanska sångerskan, gitarristen och låtskrivaren Hannah Aldridge live i Örebro. Då hade hon en kille vid sin sida men nu, på nya turnén, är det en tjej, Kate från Melbourne i Australien, som dekorerar låtarna med en ganska tuff elektrisk gitarr.
   Hannahs konsert hade ett tufft intro. ”I'm from Muscle Shoals!” ropade hon ut självsäkert innan låtarna drog igång med ett genomgående elektriskt sound som stundtals kändes lite för stort i den lilla lokalen. Och även hennes röst var vass och framåt men repertoaren var av sedvanligt hög och jämn kvalité.



HENNING, Makeriet/Magasinet 11 september 2024
Första kvällen på årets Live at Heart-festival blev väldigt koncentrerad till ett spelställe, Makeriet, och vi satt kvar mellan de båda konserterna för att invänta göteborgaren Henning. Han har åtskilliga album bakom sig av vilka den senaste, ”Cowboy från rymden”, släpptes för bara sex dagar sedan.
   Hennings kompband var förutom basisten inte tillgänglig så han hade lånat in de suveräna lokala musikerna Clas Olofsson och Fredrik Landh som gav kompet en extra glans. Men det var ändå sångaren och gitarristen vid mikrofonen som stod i centrum. Han är en uppenbart flyhänt gitarrist och gav upprepade prov på sin skicklighet på sin blåa Stratocaster. Och låtmässigt fanns det flera guldkorn i hans repertoar.

Alla bilder: Carina Österling
HANNES AITMAN, Makeriet/Glashuset 11 september 2024
Den unge Västerås-sångaren Hannes Aitman var den första festivalkvällens största förväntning i min lilla värld. Han har ju under ett drygt år släppt ett antal starka singlar med enbart originallåtar som i slutet på auguisti resulterade i ett helt album med samma styrka i både catchy melodier och ett sound av amerikansk countryprägel plus en röst som lät både ärrad och vuxen. Och det måste beskrivas som överraskande att komma från en kille på drygt 20 år.
   Som kvällens avslutning på den stora Makeriet-scenen fanns det kanske lite för stora förväntningar ty ljudet gav inte hans röst full rättvisa och flera låtar drunknade i det ganska konventionella rockkompet. Däremot var det svårt att inte imponeras av hans låtmaterial där ”Dying for a name” och albumtitellåten ”Weak point” var kvällens höjdpunkter. Kanske kan sound och framförande bli bättre på torsdagseftermiddagens spelning på Kulturkvarteret 15:00?

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.