Blogginlägg från 2025-04-14

Compilation: Sons of the Dolls

"Sons of the Dolls" (Fan Club, 1982)

UNDER PRECIS FEM ÅR, MELLAN 1972 OCH 1977, satte New York-bandet New York Dolls stora avtryck i den amerikanska rockhistorien, framförallt tack vare ikoniska medlemmar som David Johansen, Sylvain Sylvain och Johnny Thunders. Profiler som gjorde sig kända långt efter bandets existens. Och minnet av Dolls har levt i många decennier och några av bandets gamla medlemmar är också grundstommen till det här minialbumet som släpptes 1982.
   Skivan är utgiven på det franska skivbolaget Fan Club, tog sitt namn efter en The Damned-låt, som startade 1981 och var en underetikett till det betydligt mer kända New Rose. Fan Clubs ambition var att ge ut obskyrt material av historiskt intresse. Innehållet på ”Sons of the Dolls” gavs i original ut på just på obskyra singlar (New York-etiketter som ORK, Whiplash och Sing Sing) mellan 1976 och 1979.
   Det finns uppenbara kopplingar till New York Dolls i de här fyra banden, Basisten Arthur Kane, som ibland kallar sig Killer Kane, återfinns i tre av grupperna, The Idols, Killer Kane Band och Corpse Grinders, och Sylvain Sylvain leder Criminals där även gamle Dolls-trummisen Tony Machine spelar. Den tidigare Dolls-trummisen Jerry Nolan spelar för övrigt med The Idols här.
   The Idols inleder skivan energiskt och storartat med intensiv elgitarrer och bra sång (både Barry Jones och Steve Dior, två killar som jag upplevde live i London 1983. ”Girl that I love” är riktigt bra och borde ha fått större rubriker 1979.
   Sylvain Sylvains bidrag med Criminals på skivan är två oväntat bleka låtar med låg energi. Poppiga ”The kids are back” vill inte svänga ordentligt och helt instrumentala ”The cops are coming” är en riktig besvikelse trots en spännande titel.
   Killer Kane Band hade jag också väntat mig mer av. Inledande ”Mr cool” är mer heavy metal power ballad än punk a la 1976 med tröttsamt långt gitarrsolo (Andy Jay) och skrikande sångare (Blackie Gooseman). De övriga två låtarna med bandet är inte bättre i sin hårdrocksinfluerade stil.
   På Corpse Grinders avslutande två låter är den slamriga energin tillbaka utan att låtar och sound är speciellt personliga. Men sångaren och gitarristen Rick Rivets, från bandet Brats, gör bra ifrån sig på båda låtarna.


FACE A
The Idols – Girl That I Love 3:51
The Idols – You 3:15
Criminals – The Kids Are Back 2:44
Criminals – Cops Are Coming 2:20

FACE B
Killer Kane Band – Mr. Cool 4:10
Killer Kane Band – Longhaired Woman 4:00
Killer Kane Band – Don't Need You 3:10
Corpse Grinders – Rites, 4 Whites 2:27
Corpse Grinders – Mental Moron 2:28

/ Håkan

Peter Bergman 27/05: Deliverance = Den sista färden...

Kjell Jonasson 23/04: Lite galet i rubriken möjligen?...

Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.