Blogginlägg

Compilation: Sons of the Dolls

"Sons of the Dolls" (Fan Club, 1982)

UNDER PRECIS FEM ÅR, MELLAN 1972 OCH 1977, satte New York-bandet New York Dolls stora avtryck i den amerikanska rockhistorien, framförallt tack vare ikoniska medlemmar som David Johansen, Sylvain Sylvain och Johnny Thunders. Profiler som gjorde sig kända långt efter bandets existens. Och minnet av Dolls har levt i många decennier och några av bandets gamla medlemmar är också grundstommen till det här minialbumet som släpptes 1982.
   Skivan är utgiven på det franska skivbolaget Fan Club, tog sitt namn efter en The Damned-låt, som startade 1981 och var en underetikett till det betydligt mer kända New Rose. Fan Clubs ambition var att ge ut obskyrt material av historiskt intresse. Innehållet på ”Sons of the Dolls” gavs i original ut på just på obskyra singlar (New York-etiketter som ORK, Whiplash och Sing Sing) mellan 1976 och 1979.
   Det finns uppenbara kopplingar till New York Dolls i de här fyra banden, Basisten Arthur Kane, som ibland kallar sig Killer Kane, återfinns i tre av grupperna, The Idols, Killer Kane Band och Corpse Grinders, och Sylvain Sylvain leder Criminals där även gamle Dolls-trummisen Tony Machine spelar. Den tidigare Dolls-trummisen Jerry Nolan spelar för övrigt med The Idols här.
   The Idols inleder skivan energiskt och storartat med intensiv elgitarrer och bra sång (både Barry Jones och Steve Dior, två killar som jag upplevde live i London 1983. ”Girl that I love” är riktigt bra och borde ha fått större rubriker 1979.
   Sylvain Sylvains bidrag med Criminals på skivan är två oväntat bleka låtar med låg energi. Poppiga ”The kids are back” vill inte svänga ordentligt och helt instrumentala ”The cops are coming” är en riktig besvikelse trots en spännande titel.
   Killer Kane Band hade jag också väntat mig mer av. Inledande ”Mr cool” är mer heavy metal power ballad än punk a la 1976 med tröttsamt långt gitarrsolo (Andy Jay) och skrikande sångare (Blackie Gooseman). De övriga två låtarna med bandet är inte bättre i sin hårdrocksinfluerade stil.
   På Corpse Grinders avslutande två låter är den slamriga energin tillbaka utan att låtar och sound är speciellt personliga. Men sångaren och gitarristen Rick Rivets, från bandet Brats, gör bra ifrån sig på båda låtarna.


FACE A
The Idols – Girl That I Love 3:51
The Idols – You 3:15
Criminals – The Kids Are Back 2:44
Criminals – Cops Are Coming 2:20

FACE B
Killer Kane Band – Mr. Cool 4:10
Killer Kane Band – Longhaired Woman 4:00
Killer Kane Band – Don't Need You 3:10
Corpse Grinders – Rites, 4 Whites 2:27
Corpse Grinders – Mental Moron 2:28

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.