Blogginlägg

Krönika: April 1985

Våren 1985 kom det ett antal demotejper till mig på Nerikes Allehanda vilket fick mig att skriva några rader om det viktiga konceptet att sprida sin musik. På 80-talet handlade det om kassettband, därav namnet demotejp, men jag minns att det på 90-talet utvecklades till cd-skivor.
   I samband med min text om demotejper passade jag också på att recensera några aktuella demo med lokala band, Crew Of Corps (bild ovan), Cairo Voices (första upplagan av Big Deal), Sway och Djuriska Beteenden.


 
Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 23/4 1985.

DEMOTEJPEN - ALLRA FÖRSTA STEGET ATT SPRIDA SIN MUSIK

MER ELLER MINDRE AMATÖRMÄSSIG INSPELADE KASSETTBAND med musik, populärt kallade demotejper, är det allra första men också viktiga steget för en musikgrupp att sprida sin musik. Till skivbolagsrepresentanter. Till nöjesarrangörer. Till talangtävlingar. Till kompisar för kritiska råd. Kort sagt är det på demostadiet grupper och artister fortfarande utvecklas efter egna idéer och med egna mål.
   Från demotejp till färdig skiva är steget långt, mycket långt. En producent på ett stort skivbolag får i genomsnitt tusen kassettband på ett år och det är högst några promille som resulterar i skivkontrakt. Så bistert är klimatet för nya artister i Sverige.
   Demotejper är ingen färdig produkt utan ska i grova skisser kunna presentera artisten och i någon mån visa upp kapaciteten på låtskrivarområdet. Under de senaste veckorna har jag fått några demotejper från lokala band av mycket olika teknisk kvalité men ändå intressant innehållsmässigt.

CREW OF CORPS, fyra låtar inspelade på Rockmagasinet under påskhelgen.
   Crew Of Corps har länge varit Örebros ledande new wave-grupp och fick ju en härligt framträdande roll i tv-programmet om Rockmagasinet i början på året.
   Tjinas malande gitarr ger gruppen dess profil medan sångaren Eric Kearley sjunger mer från hjärtat än hjärnan. Man kan säkert ana utländska förebilder men i den här stan är de tämligen ensamma om sitt sound

CAIRO VOICES, fem låtar på svenska.
   Cairo Voices är den logiska fortsättningen på The Alice. Magnus Sjögren och Mats Fjellner har rekryterat nya musiker, bland annat den suveräne gitarristen Staffan Ernestam, och fortsatt utvecklingen mot en rockigare image.
   De sjunger fortfarande på svenska, på gott och ont, och deras kassett innehåller det mesta. Klatschiga rocklåtar, ”Det brinner en eld” (som dock har uppenbara likheter med Little Stevens ”Out of the darkness”) och ”Bli inte lessen”, den dansanta ”EAEO” och ballader.
   Skivbolag har visat sig vara intresserade och det är förklarligt. De är rutinerade, har gjort en proffsigt inspelad kassett och är tillräckligt hitinriktade för att de ska ge skivbolag dess ekonomiska vinst som man ibland uppfattar är deras enda intresse.

SWAY, tre låtar inspelade i Kuling Studio.
   Örebrogruppen Sway gjorde förra året en lysande kassett som till och med fick Schlager att bli lyriska. Nu har de bytt sångare men har kvar sitt fina gitarrsound. Däremot är jag inte lika säker på att låtmaterialet är lika slagkraftigt den här gången och de får säkert svårt att övertyga redan skeptiska skivbolagsmänniskor.

DJURISKA BETEENDEN, fyra låtar inspelade i Rolab Studio, Askersund.
   Gruppen med det uppseendeväckande namnet kommer från Laxå och består av fem killar som spelar uttalad syntmusik med influenser av både symfoniskrock och jazzrock som säkert gör dem ensamma i den udda genren. Mer entusiasm än proffsighet.

LÅT DEN HÄR demogenomgången inte bli en engångsföreteelse. Skicka in kassetter till Håkan Pettersson, Musiksidan, Nerikes Allehanda, Box 1603, 701 16 Örebro. Skriv några rader och jag lovar att återkomma i det intressanta ämnet.

/ Håkan

Håkan Gustafsson 10/08: Brillijant skiva/grupp! Förutom dina referenser så har jag alltid tyckt att de...

Björn Amberfält 8/08: Instämmer till fullo! Hade den stora stora ynnesten att få närvara vid turné...

Peter Bergman 27/05: Deliverance = Den sista färden...

Kjell Jonasson 23/04: Lite galet i rubriken möjligen?...

Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.