Blogginlägg från 2014-09-24

"Good light"

DREW HOLCOMB and THE NEIGHBORS
Good light
(Rootsy)

Så lite man vet. Den Memphis-baserade Drew Holcomb skivdebuterade redan för tio år sedan. Debut ep:n följdes av ett album, en liveskiva och ytterligare tre album innan vi nu i Sverige första gången får höra talas om denne Holcomb vars senaste album, "Good light" som spelades in förra året, får svensk release. Jag får en liten känsla av att det svenska skivbolaget under dessa år inte heller har haft så mycket koll på Holcombs backkatalog och historia.
   Däremot passar soundet pÃ¥ "Good light" in i skivbolagets profil dÃ¥ jag i albumets mer avskalade moment nästan hör Basko Believes och när intensiteten i Holcombs röst ökar i takt med bandets egen energi ligger resultatet inte lÃ¥ngt frÃ¥n Steven Collins och Deadman och de mindre influenserna frÃ¥n The Band fÃ¥r nog anses vara gemensamma.
   Holcomb och hans band har Tennessee som bas men det här är inget traditionellt countrygäng fast vissa delar av inspelningen har producerats i Nashville. Men huvudsakligen har skivan spelats in i den legendariska Ardent-studion i Memphis och det har nog färgat av sig pÃ¥ skivans slutresultat i allmänhet och soultendenserna i Holcombs röst pÃ¥ nÃ¥gra lÃ¥tar i synnerhet.
   "Good light"-albumet är varken country, soul eller ren rock och americana borde vara det bäst beskrivande ordet pÃ¥ bandets sound. Sedan har vi lÃ¥tarna, originalmaterialet som Holcomb i en majoritet av lÃ¥tar har skrivit själv, som med en fängslande variation ocksÃ¥ har givit albumet en underhÃ¥llande prägel.
   TitellÃ¥ten är kanske skivans mest hitmässiga lÃ¥t med sin catchy refräng medan inledningen till "A place to lay my head" i sakta mak pÃ¥minner om nÃ¥got som Johnny Cash kunde ha fyllt med hela sin dignitet. Däremot har lÃ¥tens avslutning rena gospelenergin. Samma överraskande grepp hittar jag i "Rooftops" där elgitarren (Nathan Dugger) fÃ¥r fritt spelrum pÃ¥ slutet.
   Skivans emotionella ballader kan nog först uppfattas som lättviktiga men lÃ¥tar som "Can't take it with you", "The wine we drink" (duetten med Drews fru Ellie Holcomb) och "What would I do without you", i singer/songwriter-stuk, växer till favoriter pÃ¥ skivan.
   Men det är skivans omväxlande prägel som gör hela albumet till en sÃ¥ ljuvlig helhet. Där mjuka singer/songwriter-lÃ¥tar som "The wine we drink" och "Tomorrow" mixas med ovanligt simpel pop ("I love you, I do") och mer souliga tongÃ¥ngar som "Nothing but trouble".
   Lagom till den svenska releasen av "Good light" har gruppen spelat in en live i studion-coverskiva, "Through the night", som följer med det officiella albumet. Urvalet covers har ingen som helst röd trÃ¥d utan här blandas en Motown-lÃ¥t med lÃ¥tar av bland annat Bob Dylan, U2, Tom Petty, Tom Waits och Hank Williams pÃ¥ ett helt fördomsfritt sätt.

/ HÃ¥kan

Covers: Daryl Hall & John Oates

DARYL HALL & JOHN OATES: Our kind of soul (U-Watch, 2004)

Tillfälligheter har gjort att min serie om coverskivor fortsätter med ännu ett album med soulmättat innehåll. Och faktiskt är en låt gemensam med Joan Osborne-skivan jag skrev om förra veckan, "I'll Be Around".
   Philadelphia-killarna Daryl Hall och John Oates anses ibland tillhöra soulgenren men för mig personligen kommer den bästa soulmusiken frÃ¥n Memphis och Muscle Shoals eller möjligen Detroit. Stax och Motown prioriterar jag före Philadelphia-soulen som mina öron i de allra flesta fall uppfattat som ytlig och övervägande lättsamt poppig.
   Det är min utgÃ¥ngspunkt för musikgenren och det har genom Ã¥ren ocksÃ¥ färgat min syn pÃ¥ Hall & Oates. Nu var väl inte duon utpräglade soulartister, deras musik fick ofta titeln rock & soul, och en magnifik pophit som "Maneater" gÃ¥r ju inte att förtränga ens för mig.
   PÃ¥ den här skivan är det dock tveklöst soul som gäller till hundra procent, frÃ¥n titeln till innehÃ¥ll. Inte oväntat förekommer det mycket Philadelphia-relaterat material, frÃ¥n grupper som O'Jays och Stylistics och lÃ¥tskrivare som Kenny Gamble, Leon Huff och Thom Bell, men det finns en hel del undantag ocksÃ¥. Där Hall & Oates sneglat Ã¥t bÃ¥de Motown (Four Tops, Marvin Gaye och Gladys Knight), andra Detroit-grupper (Spinners och Dramatics), Ohio (Five Stairsteps) och stora namn som Barry White, Aretha Franklin och Al Green.
   Jag vänder mig inte sÃ¥ mycket mot innehÃ¥llet, 17 lÃ¥tar är ju härlig valuta för pengarna, som utförandet där Daryl Halls jobbiga falsett, de plastiga och programmerade arrangemangen och soul med maskiner och inte instrument har väldigt svÃ¥rt att fÃ¥ mitt gillande. Balladen "Neither one of us" är dock nedtonad och bra och Aretha Franklins "Rock steady" har en överraskande nerv. Men när duon ska tolka Barry White och Al Green blir det inte överraskande ett väldigt lättviktigt resultat.
   Det innehÃ¥llsrika cd-häftet är däremot en dröm att läsa där Daryl Hall i detalj berättar om materialet och hur de tänkt innan de spelat in de nya versionerna. Av naturliga skäl ligger Motown-materialet närmare mitt hjärta, men Marvin Gayes "After the dance" är ett frÃ¥getecken, och pÃ¥ "You are everything" möts Philadelphia och Detroit. 1974 tog ju Diana Ross och Marvin Gaye Stylistics hitlÃ¥t frÃ¥n 1971 och gjorde en fantastisk duett av lÃ¥ten.
   Daryl Hall har skrivit tre nya lÃ¥tar till coverskivan men originallÃ¥tarna varken höjer eller sänker mitt lÃ¥ga helhetsintryck av skivan.

1. "Let Love Take Control" (Daryl Hall/John Oates/Billy Mann)
Original.
2. "Standing In The Shadows of Love" (Lamont Dozier/Brian Holland/Edward Holland)
1966. Singel med The Four Tops.
3. "I'll Be Around" (Thomas Bell/Phil Hurtt)
1972. Singel med Spinners.
4. "Used To Be My Girl" (Kenneth Gamble/Leon Huff)
1978. Singel med The O'Jays.
5. "Soul Violins" (Daryl Hall/Greg Bieck)
Original.
6. "I Can Dream About You" (Daniel Hartman)
1984. Singel med låtskrivaren.
7. "Don't Turn Your Back on Me" (Daryl Hall)
Original.
8. "Fading Away" (Warren Moore/William Robinson Jr./Robert Rogers)
1966. Singel-b-sida till "Get ready" med The Temptations.
9. "Neither One Of Us (wants to be the first to say goodbye)" (James D Weatherly)
1972. Singel med Gladys Knight & the Pips.
10. "After The Dance" (Marvin Gaye/Leon Ware)
1976. Singel med Marvin Gaye.
11. "Rock Steady" (Aretha Franklin)
1971. Singel med låtskrivaren.
12. "Love TKO" (Gip Noble/Cecil Womack/Linda Womack)
1980. Singel med David Oliver.
13. "What You See Is What You Get" (Anthony Hester)
1971. Singel med The Dramatics.
14. "Can't Get Enough of Your Love" (Barry White)
1974. Singel med låtskrivaren.
15. "You Are Everything" (Thomas Bell/Linda Creed)
1971. Singel med The Stylistics.
16. "I'm Still In Love With You" (Al Green/Al Jackson, Jr./Willie Mitchell)
1972. Singel med Al Green.
17. "Ooh Child" (Stan Vincent)
1970. Singel med Five Stairsteps.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.