Blogginlägg från 2014-09-08

BOX #18 ERIC CLAPTON

ERIC CLAPTON: Crossroads (Polydor, 1988)

DEN HÄR LILLA KILLEN ERIC CLAPTON växte upp med sina morföräldrar i Ripley söder om London, lärde sig spela gitarr och har sedan ett fantastiskt händelserikt liv bakom sig av vilka vissa musikaliska delar, den här boxen täcker bara fram till 1987, återspeglas på fyra välmatade cd-skivor. "Crossroads" är ju en väldigt självbiografisk titel på en samling med Eric Clapton. Rubriken är i första hand vald utifrån Robert Johnsons klassiska blueslåt som funnits med i Claptons repertoar under många, många år i många olika sammanhang.
   StÃ¥ende vid vägkorsningen har Clapton valt mÃ¥nga vägar till succé och därför har han spelat i mÃ¥nga olika konstellationer och med mÃ¥nga olika musiker genom Ã¥ren. FrÃ¥n blues- och popinfluerade Yardbirds via Bluesbreakers, Cream och Blind Faith till en solokarriär som inkluderat Derek & the Dominos. Allt finns med här, ganska utförligt (exempelvis Ã¥tta lÃ¥tar med Yardbirds), men naturligtvis ligger tyngdpunkten pÃ¥ den lÃ¥nga solokarriären som har varit bÃ¥de blues-, laidback-, hit- och popinspirerad.
   Vi fÃ¥r den fullständiga historien berättad i Rolling Stone-journalisten Anthony DeCurtis liner notes och kan samtidigt lyssna pÃ¥ Claptons utveckling frÃ¥n Yardbirds första studioinspelningar sent 1963 till ännu en tidigare outgiven studioinspelning av "After midnight" i september 1987. Förutom nÃ¥gra omotiverade singel-b-sidor pÃ¥ slutet är "Crossroads" en mycket smakfull blandning av Clapton-relaterat material. Claptons inflytande pÃ¥ Yardbirds-spÃ¥ren är tydlig i sju fall av Ã¥tta. PophitlÃ¥ten "For your love", topp 3 i England, är undantaget som dessutom gjorde att den bluesfrälste Clapton hoppade av bandet.
   I John Mayall's Bluesbreakers hittade han rätt bluesintresserade lekkamrater för en stund. BÃ¥da lÃ¥tarna är frÃ¥n en och samma singel med bara Mayall och Clapton. "Lonely years" finns med här men inte den mer kända singeln "I'm your witchdoctor" med hela Bluesbreakers, rättigheterna är säkert lÃ¥sta pÃ¥ annat bolag.
   Det var under Bluesbreakers-tiden som uttrycket "Clapton is God" uppfanns och ett Ã¥r senare, sommaren 1966, var han en tredjedel i "supergruppen" Cream där bÃ¥de blues och rock regerade. Och efter ett tag började Clapton skriva lÃ¥tar pÃ¥ allvar och även sjunga. Cream var den klassiska albumgruppen med lÃ¥nga blueslÃ¥tar pÃ¥ repertoaren men gjorde ocksÃ¥ förhÃ¥llandevis snärtiga hitsinglar där samtliga hamnade pÃ¥ Englandslistan och är därmed inkluderade här.
   Här, i slutet pÃ¥ första cd:n och inledningen pÃ¥ den andra, nÃ¥r den här samlingen sin första peak med lÃ¥tar som "Sunshine of your love", "White room" och "Badge". Cream existerade i över tvÃ¥ Ã¥r men nästa Clapton-projekt, Blind Faith som var ännu en supergrupp tillsammans med Stevie Winwood, fungerade mindre än ett Ã¥r men resulterade ändÃ¥ i ett hyfsat album av vilka Claptons "Presence of the lord" och Winwoods "Can't find my way home" finns med här.

SNABBA RYCK OCH KORTFATTADE KONSTELLATIONER gjorde att Clapton först hamnade i Delaney & Bonnies band, "Comin' home" är en kanonsingel, sedan i John Lennons Plastic Ono Band (doc inga smakprov här), gav ut första soloskivan innan Derek & the Dominos, som uppstod ur askan efter Delaney & Bonnies band, på mindre än ett år både startade och sprack. Förutom Plastic Ono Band-samarbetet (rättigheter igen?) finns det gott om exempel på samlingen från alla håll, mest från Derek & the Dominos. Både den ikoniska låten "Layla", exklusiva outgivna livelåtar och dessutom studioinspelningar från andra albumet som aldrig gavs ut.
   Efter de turbulent livliga Ã¥ren, där han dessutom gjorde massor med studioinhopp pÃ¥ skivor med Stephen Stills, Ashton Gardner & Dyke, Ringo Starr, Howlin' Wolf, Billy Preston, Jesse Ed Davis, George Harrison, Dr John, Buddy Guy/Junior Wells, James Luther Dickinson, Bobby Whitlock och John Mayall, kom Clapton till en punkt där han tvingade sig själv till vila. Utbränd med dagens vokabulär.
   FrÃ¥n maj 1971, när skivinspelningen med Derek & the Dominos bröt samman, till mars 1974 gjorde Clapton bara tre jobb, live pÃ¥ George Harrisons Bangla Desh-konsert, en studiolÃ¥t med Stevie Wonder och sin egen "comebackkonsert" pÃ¥ Rainbow i London. Inget finns dock representerat pÃ¥ samlingen.
   FrÃ¥n 1974 var Eric Clapton en ny människa, ny musiker och ny lÃ¥tskrivare. Med ett amerikanskt band (med undantag för sÃ¥ngerskan Yvonne Elliman) bakom sig var det inte blues och/eller gitarrsolon som var huvudspÃ¥ret i Claptons sound. Fler starka sÃ¥nger, mjukare arrangemang och nÃ¥gra fÃ¥ blueslÃ¥tar gav oss comebackskivan "461 Ocean Boulevard". PÃ¥ den skivan och i fortsättningen skulle nÃ¥gra fÃ¥ men välvalda covers ha en central roll i Claptons repertoar. Det började med Bob Marleys "I shot the sheriff" och fortsatte med ett par J J Cale-lÃ¥tar och tre riktigt exklusiva Bob Dylan-lÃ¥tar av vilka nÃ¥gra finns med här.
   Under tiden hade Clapton skaffat sig ett helengelskt band men pÃ¥ resten av 80-talet fram till 1987 var det en blandad kompott bland kompmusikerna. Intressant att höra bÃ¥de Ry Cooder och Albert Lee bredvid Clapton i "The shape you're in".
   "Crossroads"-samlingen har kanske inte det starkaste möjliga upploppet men vissa dagar är den här boxen min allra största favorit.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.