Blogginlägg från 2014-09-05

Händelserik andradag på Live at Heart

Stor underhållning med Gunnar Danielsson.

Bilder: Carina ÖsterlingInte fullt så personlig rockmusik med David Urwitz.

Foto: Anders Erkman + lilla bilden nedanGood Harvest på Level Bar.

JIM AND SAM, Stallbacken
GOOD HARVEST, Stallbacken
DAVID URWITZ, Scandic Grand
GUNNAR DANIELSSON, Nikolaikyrkan
GOOD HARVEST, Level
BOBBY SANT, Level
CARLI & JULIE KENNEDY, Clarion Hotel

INTE ÖVERRASKANDE BLEV LIVE AT HEARTS andra festivaldag lite mer intensiv än den första. Kanske främst tack vare den levande musikscenen ute i det fria på Våghustorget och Stallbacken. Mina upplevelser på de torgen blev under torsdagen dock knapphändiga (jag har ju ett liv att leva också!) men fångade ändå in festivalens kanske just nu hetaste duo, Good Harvest, på den trivsamma scenen Stallbacken mellan Hälls Konditori och restaurangerna Kungsgatan 1 och Makeriet.
   En konsert jag recenserade i Nerikes Allehanda i dagens papperstidning och här.
   Stallbacksscenen hade mycket smakfullt placerats perfekt i mitten på det lilla torget med ansiktet mot en ihärdigt skinande septembersol. Jag trodde i min enfald att jag skulle hinna med en liten snabbis på Våghustorget halv tre och få en liten aptitretare på de kanadensiska enäggstvillingarna Carli & Julie Kennedy. Men det gick inte alls.
   När jag närmade mig Våghustorget på cykel längs Drottninggatan växte ett mullrande basdominerat rocksound till sig ju närmare jag kom. Det visade sig nämligen att scenen på Våghustorget hade haft stora tekniska problem och det detaljerade schemat av artister på scen, med exakta klockslag, var kraftigt försenat. På scen stod rockgruppen Stefany June och slungade ut häftig levande elektrisk rockmusik och ingen såg till systrarna Kennedy.
   Tog mig istället till Stallbacken och ovannämnda Good Harvest-konserten och där fick jag, ännu en gång utan planering, se och höra Los Angeles duon Jim and Sam, vars efternamn jag efter lite sökning kunde konstatera vara Hanft respektive Yonack. När jag nu kommer i kontakt med det tämligen ovanliga namnet Hanft ramlar det ned en eller två poletter. Jim uppträdde faktiskt på Live at Heart 2010 som soloartist men jag missade honom då men däremot såg jag honom några månader senare när han agerade "förband" till Mark Olson på Clarion Hotel. Världen är bra liten, kunde jag därmed konstatera.
   Två röster och en akustisk gitarr var det enda som behövdes när Jim and Sam stod för en mycket underhållande och trivsam musikalisk upplevelse mitt i eftermiddagssolen.
   Jag tog sedan några timmar ledigt från Live at Heart (nåja, recensionen av Good Harvest skulle ju skrivas) för att ladda för ännu en händelserik kväll på festivalen. I det här fallet händelserik i betydelsen sena ändringar, förseningar och inställda konserter. Ryktet började gå på Scandic Grand, där vi tidigt på kvällen hade siktat in oss på konserten med David Urwitz, att Anders F Rönnblom var sjuk. En svår ögoninfektion, enligt Anders själv på Facebook, och dessutom feber i bandet omöjliggjorde givetvis en konsert på Live at Heart. Men informationen om bandets inställda konsert var allt annan än tydlig.
   David Urwitz med band gick på scen kraftigt försenade och vi tvingades lämna hotellet efter ungefär 20 minuters konsert då andra konsertupplevelser krävde uppmärksamhet. Jag är varken initierad eller fanatisk när det gäller Urwitz och hans musik. Habil, professionell men i mina öron inte så personlig rockmusik.
   Jag kan i det sammanhanget citera skivbolagschefen Håkan Olsson: "De har inte knäckt koden". Fast Olssons uttalande gällde faktiskt Good Harvest. Sprang ihop med Olsson på väg in på Scandic Grand och ville höra hans åsikt om de två Falutjejerna när han fällde de nästan historiska orden. David Urwitz har inte heller knäckT koden i mina öron.

PÅ VÄGEN TILL NIKOLAIKYRKAN MÖTTE JAG några F-Heads som hade hört ryktet om Anders F:s sjukdom men hoppades ändå. Själva anlände vi till kyrkan fem minuter tidiga men där hade Gunnar Danielsson (se höger) precis inlett sin konsert som med facit i hand pågick i nästan en hel timme. Otroligt underhållande, fantastisk spontanitet och med upprepade komiska höjdpunkter i både texter, låttitlar och mellansnack.
   Förlåt att jag var lite oförberedd men Danielsson var för mig en föredetting med legendariska insatser i Risken Finns och Danielsson & Pekkanini men han visade under en timme att det är här och nu han har sina höjdpunkter. En låt hette dessutom "Det är här jag är nu"...
   Inspirerad av konsertlokalen inledde han med sin psalmliknande "Ett Spadtag Till I Torr och Mager Jord" och fortsatte med många rent geniala texter till enkla men underhållande melodier. Han förbannade den "ogudaktiga" gitarrsträngen som inledningsvis störde några låtar men även den fadäsen blev till alldeles underbar underhållning. Nu har jag förstått att det finns många guldkorn i Gunnar Danielssons stora låtskatt. Som dessutom snart utökas med ännu ett album, "Faller på plats", där vi fick höra titellåten.
   Efter eftermiddagens fina Good Harvest-framträdande utomhus var det dags att höra duon på en fullpackad krog, Level, där trängseln och publikresponsen var ungefär lika stor. På dagen hade de lite rebelliskt strukit alla låtarna från förra årets ep men här fanns det plats för både gamla och helt nya låtar. Och till slut fick jag höra min stora favorit "Bring my baby" lika klockren och effektiv som vanligt.
   Konserten fick en spännande eftersläng när Janne Beime, revisor och finansiell rådgivare åt många artister (Per Gessle, bland annat), visade sitt intresse för de två unga sångerskorna i Good Harvest. "Det här är spännande och bra" hade någon hört honom säga...
   Karlstads Bobby Sant var nästa artist på Levels lilla scen när trängseln inte var lika påtaglig som under Good Harvests framträdande. Efter två singer/songwriter-album har Bobby Sant nästan en ny karriär på gång med en ny, tuffare och rockigare framtoning. På Level var han ensam med en akustisk gitarr men med sin nya vän plektrumet spelade han så kraftfullt att hans sedvanligt gälla röst i jämförelse nästan smektes fram. Recensionen i Nerikes Allehanda (med några tillägg) hittar du här.
   Klockan närmade sig midnatt och på vägen hem var det tämligen naturligt att slinka in på Clarion Hotel för lite country med tvillingarna Carli & Julie Kennedy från Victoria, en liten stad nära Vancouver i Kanada. Efter radions Arne Holmbergs påannonsering "All the way from Canada" följde ett övervägande tempostarkt framförande där show, instrumental skicklighet och röstmagi var viktiga ingredienser. Men så dags, en halvtimme efter midnatt, var jag en aning slö, utmattad och trött, där en promenad hem plötsligt var största prioritet.

/ Håkan

En viss form av magi även i fullt dagsljus

Foto: Mona Djärv

Den här recensionen publicerades ursprungligen i en kortare version i Nerikes Allehanda 5/9 2014.

GOOD HARVEST
Live at Heart/Stallbacken 4 september 2014
Konsertlängd: 15:02-15:24 (22 min)
Min plats: Sittande ca 5 m framför scenen.

Som vinnare av Live at Hearts låtskrivarstipendium var det två stolta tjejer som på torsdagseftermiddagen ställde sig på den trivsamma utescenen på Stallbacken. Så här finstämd musik, extremt välljudande gitarrer, klockrena röster och himmelska harmonier kräver egentligen inomhusmiljö för att göra full rättvisa och visa upp alla lågmält positiva sidor.
   Men med sin sedvanligt anspråkslösa naturlighet var det inga problem för den skönsjungande tjejer duon Hanna Enlöf och Ylva Eriksson att framkalla en viss form av magi i fullt dagsljus framför världens största strålkastare.
   De växlade plats som leadsångerskor vid mikrofonen och avlöste dessutom varandra som sologitarrister på sina in i minsta detalj välstämda akustiska gitarrer.
   Good Harvest skivdebuterade tidigt i våras med en ep med fem egna låtar. Men på sina dryga 20 minuter på scen valde de att spela genomgående nytt, redan starkt material, med titlar som "Closet of your mind" och "Three", toppat med den senaste aktuella singeln "Long way around".
   Jag har tidigare jämfört tjejernas sånger och arrangemang med gamla legendariska Carter Family men tycker mig nu se och höra två singer/songwriter-stjärnor från Falun som står på alldeles egna ben.
   Förutsättningarna för Good Harvest på scen var säkert ännu bättre inne på Level på torsdagskvällen men vi kunde inte vänta på att få uppleva de nyblivna stipendiaterna live...

/ Håkan

Närvarande personlig intensitet

Foto: Anders Erkman
Den här recensionen publicerades ursprungligen i på na.se 5/9 2014.

BOBBY SANT
Live at Heart/Level 4 september 2014

Värmlänningen Bobby Sant har varit ett stadigt programinslag på Live at Heart sedan 2011 men trots tips och rekommendationer har jag missat honom på alla hans festivalkonserter. Däremot har jag fått chansen att uppleva honom livevid andra tillfällen i Örebro så jag var verkligen förberedd när han sent på fredagskvällen lät sin gälla, kraftiga röst ta strid om uppmärksamheten på en delvis pratig bar. Men på plats fanns också en intresserad och lyssnande publik som gav Bobby sitt stöd.
   Men jag tror ingen i lokalen kunde undgå att lyssna, medvetet eller omedvetet, på den numera lite tuffare Bobby Sant. Efter albumen "It's just a lonely feeling" och "My dead town" är det snart dags för Bobbys tredje skiva, "Black bird", och han överraskade många, inklusive mig, med en repertoar där en majoritet av låtarna var nytt och än så länge okänt material.
   Bobby har sina musikaliska rötter bland de klassiska amerikanska låtskrivarna och sångarna. Karlstadssonen Robert Bengtsson, Bobbys riktiga namn, har också adopterat sitt artistnamn från Townes Van Zandt men nu har Bobby Sants musik uppenbart gått in i en nya fas. På senaste skivan finns låten "Make love to Guns 'N' Roses", i en typisk avskalad singer/songwriter-version, men Bobby vill nu göra gällande att den gruppen tillsammans med Bruce Springsteen stått modell för det nya materialet.
   Bobby har till stor del övergivit sin picking guitar, upptäckt gitarrspel med plektrum och därmed en hårdare touch i musiken. En utveckling som tydligt har påverkat de nya låtarna. Det blev rock i den traditionella unplugged-traditionen, sittande ensam på en stol, och de tidigare så spektakulära röstresurserna hade nu smält samman med den alltid närvarande personliga intensiteten.
   Bobby fanns med bland de nominerade till årets upplaga av Live at Hearts låtskrivarstipendium men han blev på mållinjen "slagen" av duon Good Harvest. På Level fick han ta över scenen efter de mycket populära Falu-tjejerna men jag tycker inte han ska vara alltför besviken. Med några lovande levande smakprov från den nya skivan visade Bobby att han kommer allt närmare ett brett genombrott.

Den autentiska setlistan nedan innehöll fler låtar än Bobby framförde på konserten. Ur den listan valde han låtar men inte i just den ordningen som han skrivit. Och titlarna på de nyskrivna låtarna är än så länge preliminära:


/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.