Blogginlägg från 2010-09-03

Trouble Boys är även ett band

I samband med avslöjandet att nummer 33 på min lista över 70-talets bästa album var Dave Edmunds ”Tracks on wax 4” berättade jag bland annat om låten ”Trouble boys”, Billy Bremner-låten skriven under namnet Billy Murray. Nu kommer bandet med samma namn, Trouble Boys alltså, som dessutom har kopplingar till Bremner och andra pubrockfavoriter.
   Frontperson i bandet blir pubrockprofilen Sean Tyla, som just nu turnerar med originalsättningen av sitt gamla Tyla Gang, Billy Bremner, gitarr, Micke Finell, saxofonisten från Refreshments och Ingemar Dunker, rutinerad trummis i kretsen kring just Refreshments.
   Det här bandet spelar också in en skiva och i samband med Sverigebesöket i höst spelar Tyla Gang in en ny platta på Micke Finells skivbolag.

/ Håkan

Covers: Eilen Jewell

EILEN JEWELL: Butcher Holler (Signature Sound)

Säsongen första coverskiva är tämligen färsk, kom i somras och är ännu en skiva där en artist gör genomgående covers på en och samma artist. Som en blandning av Tributeskiva och Coverskiva. Loretta Lynn har länge varit den största influensen för amerikanskan Eilen Jewell.
   Jag har bevakat Eilen Jewell och hennes rockiga band vid flera tillfällen, på två konserter i Örebro och hennes förkärlek för Örebro är allmänt känd, och brukar beskriva henne som en mix av just Lynn och Lucinda Williams. Det har förekommit Lynn-låtar i liverepertoaren och Eilen har en röst som påminner om Williams milda heshet. Nu har Eilen gått hela vägen och gjort en hel skiva med enbart Loretta Lynn-låtar.
   Med underrubriken ”A tribute to Loretta Lynn”, omslaget är för övrigt en travesti på Lynns ”Greatest hits”-skiva, har hon och hennes trogna band spelat in ett dussin mer eller mindre vanliga Lynn-låtar. Speltiden är blygsam, strax över 30 minuter, men musikaliskt är det så enkelt, charmigt och naturligt att det framkallar en originell känsla fast det handlar om tolkningar av en annan artists material.
   Loretta Lynne är och var, materialet här är hämtat från 1960 till 1971, givetvis en countryikon men skivan inleds överraskande 50-talsrockigt med ”Fist city” i en avskalad karaktär. Även bandet bakom, identiskt med turnébandet, följer med så naturligt och gitarristen Jerry Miller får här chansen att också visa hur duktig han är på steelguitar på några låtar. Men annars är de tunga countryinfluenserna inte så tydliga.
   Eilen har inte grävt speciellt djupt i Lynn-materialet, många singellåtar och versionerna är tämligen konventionella och inga musikaliska underverk. Men det är naturligheten som gör skivan. Låtarna är korta och kärnfulla och inspelade så gott som live i studion tycks det. Men Eilens röst är här, precis som på hennes vanliga skivor, glimrande klockren.

Låtarna:
1. Fist City (Loretta Lynn)
1968. Singel och från albumet ”Fist city”.
2. A Man I Hardly Know (Loretta Lynn)
1966. Från albumet ”You ain’t woman enough”.
3. I’m A Honky Tonk Girl (Loretta Lynn)   
1960. Singel.
4. Whispering Sea (Loretta Lynn)
1960. Singel.
5. You Wanna Give Me A Lift (Loretta Lynn/Peggy Sue Wells)
1970. Från albumet ”Loretta Lynn Writes ’Em and Sings ’Em”.
6. Don’t Come Home A-Drinkin’ (With Lovin On Your Mind) (Loretta Lynn/Peggy Sue Wells)
1966. Singel och från albumet ”Don’t Come Home A-Drinkin’ (With Lovin On Your Mind)”.
7. Who Says God Is Dead! (Loretta Lynn)
1968. Från albumet ”Who says God is dead!”.
8. Another Man Loved Me Last Night (Lorene Allen/Peggy Sue Wells)
1970. Från albumet ”Coal miner’s daughter”.
9. You Ain’t Woman Enough (To Take My Man) (Loretta Lynn)   
1966. Singel och från albumet ”You ain’t woman enough”.
10. Deep As Your Pocket (Loretta Lynn)
1970. Från albumet ”Loretta Lynn Writes ’Em and Sings ’Em”.
11. This Haunted House (Loretta Lynn)
1964. Från albumet ”Before I’m over you”.
12. You’re Lookin’ At Country (Loretta Lynn)
1971. Singel och från albumet ”You’re lookin’ at country”.

YouTube: Liveversion av "Fist city".



/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.