Blogginlägg

I min skivhylla: Ian Gomm (1980)

IAN GOMM: What a blow (Albion, 1980)
LIKA MYCKET MELODIKÄNSLA SOM ANSPRÅKSLÖS ARTISTKARRIÄR. Jag vet inte riktigt vad Ian själv vill prioritera. Sin egen karriär har definitivt kommit i andra hand. Han sitter hellre uppe i de walesiska bergen i en inspelningsstudio och knåpar än satsar helhjärtat på sitt artistliv.
   ”Gomm with the wind”-knappen sitter på väggen mitt framför mina ögon, strax ovanför ”Whole wide world”-singeln. Den har, sedan jag fick den runt 1980, varit mer förvirrande än den öppnat dörrar. Ingen, absolut ingen, tycks känna igen namnet Ian Gomm så en av pophistoriens starkaste ordvitsar faller ofta platt till marken.
   Ian var andregitarrist (efter Brinsley Schwartz), andresångare (efter Nick Lowe) och andrelåtskrivare (också efter Nick Lowe) i gruppen Brinsley Schwartz under 70-talet. Gomms mest kända låtar i den gruppen var ”Rockin’ chair” och ”Hooked on love” och två låtar han skrev tillsammans med Lowe: ”I like you, I don’t love you” och ”Cruel to be kind”. Den senare låten har nog givit Gomm många feta pengar när Lowe återanvänt den många gånger under sin solokarriär.
   Efter Brinsley Schwartz-sammanbrottet började Gomm en lågprofilerad solokarriär. Först albumet ”Summer holiday”, låtstark men svagt producerad skiva, och sedan sommaren 1980 ”What a blow”. En powerpop-pärla i ordets rätta mening.
   Ian använde samma produktionsteam, under ledning av Martin Rushent, som på solodebuten. Och i stort sett samma musiker plus några från hans liveband, bland annat gitarristen Taff Williams.
   Inför ”What a blow” hade Ian turnerat sig i form och det resulterade i en mycket mer levande skiva, intensiteten och det handfasta kompet är uppenbart. Man kan faktiskt dra paralleller med Rockpiles då kompromisslösa rockmusik. Och Gomms röst påminner i sina bästa stunder också om Dave Edmunds.
   Förutom två covers, Jack Tempchins ”Slow dancing” och Buddy Hollys ”Words of love”, var det genomgående egna låtar från Ian på skivan som får anses vara Ian Gomms bästa stund på skiva.
   Powerpoppärlorna “Man on a mountain” och “Nobody’s fool” var skivans höjdpunkter. På titellåten lät Ian influenser från Chess och Bo Diddley skina igenom och rocklåten “It don’t help” och poppiga “Here it comes again” var lysande underhållning.
   ”What a blow” släpptes på ett engelskt skivbolag, Albion Records som bara några år senare kursade, men i USA, där Ian som artist hade ett mindre namn sedan han 1979 turnerade tillsammans med Dire Straits, släpptes skivan 1981 på den udda etiketten Stiff/Epic.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.