Blogginlägg från 2019-08-29

”Du får mig aldrig upp (i en sån där)”

Postad: 2019-08-29 07:50
Kategori: Skiv-recensioner



MICKE JAPP
Du får mig aldrig upp (i en sån där)
(Pubrock Records)


Grupper och artister som släpper nya skivor har inte alltid dollartecken framför ögonen. Ibland drivs releaser fram med enbart intresse och passion. Den här coverskivan kan väl omöjligt bli någon stor kommersiell försäljningssuccé men det är ju en otrolig kulturgärning som Mats Zetterberg, sångare och textförfattare i skånska coverbandet Micke Japp, har tagit initiativ till med den här skivan.
   Covers har länge varit en kategori på Håkans Pop men det är sällan eller aldrig som jag recenserar rena coverband, grupper som ägnar hela sin repertoar åt en enda artist eller låtskrivare,. Men när någon, som Zetterberg, tar steget ut i pubrockoffentligheten och på en skiva koncentrerar sig kring ”pubrockens gudfader” Mickey Jupp finns det anledning att svika traditionen och uppmärksamma skivan i fråga.
   Zetterberg har en lång karriär bakom sig i skånska grupper som Fiendens Musik och BluesBlocket (se nedan) och är inte minst som textförfattare både uppmärksammad och berömd för sina översättningar av Bob Dylan-, Rolling Stones- och John Mayall-låtar. Nu har han med säker och initierad hand siktat in sig på Mickey Jupps repertoar och har verkligen vässat ambitionerna. När projektet gick från idé till inspelning bjöd han nämligen in Jupps högra hand på gitarr, Mo Witham från det ”legendariska” Legend-bandet, som spelar på skivan och även agerar producent. Där har vi rätt man på rätt plats.
   Urvalet Mickey Jupp-låtar har inte direkt inspirerats av någon ”greatest hits”-lista, då hade väl ”Switchboard Susan” funnits med där eller ville Zetterberg inte ta upp kampen med Gyllene Tiders ”Marie i växeln”? Däremot kunde han inte undvika en cover på den kanske mest populära Mickey Jupp-coverlåten ”Standing at the crossroads again”. ”Vid ett vägskäl” är väl det närmaste innehållet på skivan, i konkurrens med titellåten och i någon mån ”Taxichaffis”, kommer en hit.
   I övrigt finns här massor av intressanta men inte så allmänt kända Jupp-låtar på skivan. Jag tycker Zetterberg & Co har hittat fynd långt ner i lagret på Mickey Jupps låtproduktion, låtar som med svenska ofta finurliga texter på sätt vis är i nivå med originalen.
   På gamla tämligen bortglömda klenoder som ”Local folk'ol”, ”Oxford Dick & the words” och ”Tombstone”, som i två fall av tre är hämtade från gamla Legend-skivor, är texterna lika slagkraftiga som melodierna. ”Byborna i Boot”, ”Juppen, Chucken & Jag” respektive ”Det ska stå nåt om pubrock (på min gravsten)” tillhör skivans mest intressanta höjdpunkter
   Det är naturligtvis inte någon överraskning att skivans titellåt, som i de flesta coverversioner jag har hört alltid har låtit bra och inte minst här, ”You'll never get me up (in one of those)” har förvandlats till en slagkraftig projektil på svenska.
   Traditionellt och ibland lite väl bluesinspirerat gungar arrangemangen på i en trygg och trevlig rytm. I den övervägande elektriska miljön dyker det vid ett par tillfällen också upp några mer akustiska men ändå svängiga ögonblick som gör skivan till en omsorgsfull och varierad upplevelse. Som på ”Ljung och hed i Ljungbyhed”, svenska versionen av ”Local folk'ol”, och inledningen på ”Det ska stå nåt om punkrock (på min gravsten)”, som är ”Tombstone” i original.
   Som sångare tycker jag Zetterberg sällan når den där typiska anspråkslöst tillbakalutade Mickey Jupp-nivån som genom åren har symboliserat hans väldigt trevliga och personliga pubrock. Det är som textförfattare Zetterberg är genuint skicklig fast han har väl i vissa fall inspirerats av Jupps originaltexter men har mycket fyndigt och kvicktänkt hittat de i sammanhanget rätta svenska fraserna.
   Micke Japps stora konstellation på sex man, med bland annat två gitarrister, har alltså fått hjälp av Mo Witham som med några svindlande elgitarrsolon, känsliga dobroinpass och en och annan lapsteel dekorerar snyggt och höjer underhållningsvärdet en hel del. Och har med sin insats förvandlat den här trygga traditionella rockmusiken till fascinerande pubrock som i sin tur också har givit namn åt bandets eget skivbolag med egen distribution.



BLUESBLOCKET
Svart blues är ett vitt begrepp
(Rekorderlig blues)


Samtidigt som Micke Japp släpper sin Mickey Jupp-coverplatta gör Mats Zetterberg tillsammans med åtta andra kompisar ett försök att skaka liv i bandet BluesBlocket som också är aktuell med ett album just nu. Soundmässigt befinner sig den skivan kanske inte så långt från Jupp-skivan men lutar musikaliskt mer åt traditionell blues som, ska det erkännas, inte riktigt är min kopp te när jag vill lyssna på musik. Men det finns andra detaljer på skivan som underhåller desto mer.
   ”Svart blues är ett vitt begrepp” är uppföljaren till bandets debut som kom 1981 så det är efter en 38 år lång paus som Zetterberg & Co nu vill friska upp minnet av det gamla bandet. År som innehöll kasserade försvunna inspelningar 1985 och väldigt flexibla medlemmar, ett 70-tal olika musiker har kommit och gått. Men förra året gick de nio BluesBlocket-medlemmarna in i studion och spelade in det här bluesrockdoftande albumet.
   Det är återigen Zetterbergs röst och texter på svenska som är ryggrad på skivan. På många av låtarna är musiken skriven av gruppmedlemmarna som Zetterberg sedan dekorerat med sin både poetiska och komiska ådra. Livebaserad musik som faktiskt inte tappat så mycket av sin energi i skivstudion där det även fanns utrymme för spontana solon.
   Zetterbergs texter står naturligtvis i centrum när han rör sig i traditionell bluesmiljö men som också via småroliga berättelser för historien framåt. Dessutom är han ansvarig för det ovanligt underhållande texthäftet där låttexterna får sällskap av anekdoter och information kring varje låt som ibland skrevs för många år sedan.
   De elva huvudlåtarna på skivan är perfekt fångade i studion med ett genomgående tungt elektriskt gung i ryggen. Skivan avslutas med fem så kallade bonusspår, alternativtagningar av några albumlåtar inspelade live i studion för Radio Malmöhus 2010 där ett mer avslappnat och lössläppt sound framträder.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (423)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (54)
Konserter (223)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (47)
Maxi12" (35)
Minns (117)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Augusti 2019 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31  

Tomas 15/10: Du har skrivit fel ording i bildtexten. John och Stu ska byta plats...

Jan Arne Martin Lennell 12/10: Så himla bra...om än inte i nivå med Del Amitri som grupp. Har tyvärr inte fått ...

Johan S 11/10: Helt enkelt en fantastisk platta!...

Gunnar Åslund 7/10: Cream spelade på Idrottshuset i Örebro den 18/11-1967....

Erik E 24/09: Enligt wikipedia är Titam Florebeck en pseudonym för Stephan Forkelid: https://s...

Bengt 20/09: Hej Skall vara One Chord Wonders med the Adverts! Tackar för en i övrigt fan...

Björn 14/08: Tack Håkan! En kulturgärning för alla, inte bara för vi som älskar Magnus väldig...

Valbobo 13/08: Ett lite märkligt sammanträffande är att de tre låtar du nämner som djupt person...

Johan S 8/08: Aah, detta är verkligen en gammal favorit. Pubrockpärla! Tycker också Gomm sl...

Jan Lennell 28/07: Petitess, men ändå för ordningens skull; 20 juni ska vara 20 JULi :). Tack för e...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.