Blogginlägg

MAXI12" #28: MICKY JUPP

MICKY JUPP
Only for life
Princess
Animal crackers
(Towerbell, 1984)

JO, JAG VET MYCKET VÄL HUR JAG STAVAR TILL MICKEY JUPP men på ett nästan pinsamt sätt ser ni ovanför att hans tillfälliga skivbolag 1984 inte hade någon riktig koll på vår Southend-favorit, pubrockprofil och låtskrivarmästare. De här tre låtarna blev därför det enda Mickey gav ut på engelska Towerbell Records och det så kallade samarbetet blev mycket kortvarigt.
   Historiskt sett för Mickey Jupp var 1984 inledningen pÃ¥ en lÃ¥ng och produktionsmässigt händelsefattig period i hans berg- och dalbana till karriär. Karriär är för övrigt ett i sammanhanget lÃ¥gprioriterat uttryck när man ska sammanfatta Mickey Jupps liv som artist. Mer eller mindre lÃ¥nga pauser, plötsliga avhopp och mÃ¥nga definitiva avsked till skivbranschen har varit mer regel än undantag för Jupp under alla decennier sedan han första gÃ¥ngen 1969 spelade in en skiva. Stabil lÃ¥ngsiktighet har varit bristvara i Mickey Jupps artistliv.
   Men när Mickey kom till inspelningarna 1984 av de här tre lÃ¥tarna hade han haft tvÃ¥ produktiva Ã¥r med de allra bästa förutsättningar pÃ¥ ett stort och mäktigt skivbolag. Hans tvÃ¥ album pÃ¥ A&M, "Some people can't dance" (1982) och "Shampoo haircut & shave" (1983), framstÃ¥r i skenet av en annars väldigt ryckig och ojämn karriär som oerhört fokuserade projekt med förhÃ¥llandevis starkt originalmaterial i bagaget. Med ett skivbolag i ryggen som onekligen trodde pÃ¥ sin artists storhet och vid tillfälle även bedömde materialet som kommersiellt.
   Fyra singlar släpptes pÃ¥ A&M och med lite rättvisa i världen hade vi inte protesterat om "Modern music" och "Stormy Sunday lunchtime" blivit de hits de förtjänade att bli. Med "Joggin'" som officiell lÃ¥t pÃ¥ London Marathon borde namnet Mickey Jupp funnits pÃ¥ alla läppar 1982 men guldet blev till sand och det fina skivkontraktet flög ut genom fönstret.
   SÃ¥ det var kanske med ännu ett stukat självförtroende som Mickey 1984 ännu en gÃ¥ng sökte sig till bröderna Sutherlands studio i Stoke-on-Trent för att med deras överinseende spela in tre nyskrivna lÃ¥tar sÃ¥ gott som ensam i studion.
   Bröderna Gavin och Iain Sutherland hade under 70-talet en lÃ¥ng artistbana. Först som duon Sutherland Brothers, sedan ett utökat Sutherland Brothers Band och Sutherland Brothers and Quiver innan de 1978 Ã¥ter var en duo. Massor med slagkraftiga album och massor med singlar men det fanns inget som drog till sig lika mycket uppmärksamhet kring bröderna Sutherland som när Rod Stewart vÃ¥ren 1975 spelade in deras dÃ¥ tre Ã¥r gamla lÃ¥t "Sailing" och gjorde den tidlöst odödlig.
   Jupp hade som sagt samarbetat med bröderna Sutherland redan 1980 pÃ¥ det lite slarvigt producerade albumet "Oxford", nyutgÃ¥van 2014 lÃ¥ter mycket bättre, när han dÃ¥ ytterligare en gÃ¥ng i livet var ute i kylan i den kommersiella skivbranschen. Inget engelskt skivbolag var villigt att ge ut skivan... Men i Tyskland (Line) och Sverige (Smash), där intresset var större, släpptes albumet som spelades in med Jupps dÃ¥varande kompband bakom.
   1984 var Jupp alltsÃ¥ ensam i studion och det är enkla inspelningar med nÃ¥gra fÃ¥ pÃ¥lägg. Alla tre lÃ¥tarna pÃ¥ maxisingeln pÃ¥minner i mÃ¥nga avseenden om de demoliknande album som Mickey under de senaste tio Ã¥ren har spelat in i sin hemstudio i Boot i Cumbria och sedan distribuerat pÃ¥ egen hand till alla sina fans. Keyboards, syntar, en nedmixad gitarr, trummaskiner och lager av körer trängs i de soundmässigt eleganta arrangemangen. I tre egna lÃ¥tar som i tvÃ¥ fall, "Only for life" och "Animal crackers", har släppts pÃ¥ samlingsalbum, tyska "Oddities" (1987) och 3-cd-boxen "Kiss me quick squeeze me slow" (2014), men "Princess" är endast utgiven pÃ¥ den här 12"-singeln.

TACK VARE LASSE KÄRRBÄCK, SVERIGES STÖRSTA Mickey Jupp-fantast, har jag fått tillgång till inside information om de här tre inspelningarna. Mickey har för Lasse kommenterat två av låtarna här: "The first one is my original demo of 'Animal Crackers'. The second one sounds like my original demo of 'Only for Life', but with added instruments (percussion, mainly)."
   Mike Wade hävdar för övrigt i sin Jupp-biografi "Hole in my pocket" att alla tre lÃ¥tarna pÃ¥ maxisingeln är hem/demo-inspelningar och att Sutherland Brothers stÃ¥r som producenter pÃ¥ skivetiketten är helt felaktigt. Vilket Gavin Sutherland, som Lasse var i kontakt med 2010, knappast hÃ¥ller med om. Han berättade dessutom nÃ¥gra i sammanhanget lustiga anekdoter:
   "I remember working with Mickey very well. He was/is a brilliant writer and I loved his approach to music. We got involved with the 'Oxford' album through a mutual friend, Keith Reid (lyricist with Procol Harum) who was managing Mickey at the time. He had a great little band with him for that album. Bob Clouter on drums (we still keep in touch through myspace), Dave Bronze on bass and Chuck Duck on guitar.
   The 'Only for Life'-sessions came later and were pretty much a one-man band job but I do remember playing bass on at least one of those tracks. The thing I remember most is pressing the talk-back button to say something to Mickey who had headphones on, and a deafening feed-back screech coming from somewhere that nearly blew the poor guy's head off! Don't know if he ever forgave me for that one. I still feel bad about it!
   I don't know anything about the record companies that released his work. We produced the songs and handed the masters over to Keith Reid, and that was that.
   A few years after that I was on a holiday visit to the Lake District (north west England) when the car broke down near the tiny village of Boot. The friend I was with couldn't believe it when I said I actually knew someone who lived in the village! It was, of course, Mickey. I phoned him and he came to the rescue. That was the last time I saw him."
   Keith Reid, som Gavin nämner namnet pÃ¥, var Jupps manager frÃ¥n 1977 till mitten av 80-talet och var alltsÃ¥ ansvarig för att den här singeln hamnade pÃ¥ Towerbell Records, ett huvudsakligen modernt poprelaterat skivbolag (med hitartister som Natasha, Joe Fagin, Amazulu...) som inte hade nÃ¥gra kopplingar till eller känslor för traditionell rockmusik. Vilket naturligtvis resulterade i ett katastrofalt opersonligt skivomslag (förvisso med ett rättstavat artistnamn), noll marknadsföring, felstavat artistnamn pÃ¥ skivetiketten och noll förutsättningar att nÃ¥ rätt publik. Men rent lÃ¥tmässigt är det en Mickey Jupp-platta som fyller sin plats mellan "Shampoo haircut & shave" (1983) och "X" (1988).

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.