Blogginlägg från 2017-10-21

En fotoutställning med Rock

Bilder: Olle Unenge
DET VAR BOKSTAVLINGEN EN ROCK-LEGENDAR på besök i Örebro under fredagen och lördagen. Mick Rock är han känd som, ja egentligen född Michael Edward Chester Smith för 69 år sedan, och rockfotograf är hans ryktbara titel med förkärlek för rockartister. Men legendarisk har han blivit och han kunde på fredagseftermiddagen med hjälp av limousin färdas från Arlanda till Örebro. Ren rockstjärnestatus alltså men trängseln på utställningen på Örebro Slott var inte överdrivet stor. Men för att kanske visa utställningens dignitet var det däremot vernissage två dagar i rad...
   Utställningen, som tidigare visats i London, New York, Los Angeles, Tokyo, San Francisco och Las Vegas, visade tydligt att det var på 70-talet som Mick Rock grundlade sin legendariska position. Jag nämner gärna hans namn i samma andetag som rockjournalisterna Nick Kent och Mick Farren och samtida fotografer som Annie Leibovitz och Pennie Smith.
   I Cambridge, där Rock studerade språk och litteratur i slutet på 60-talet, träffade han Syd Barrett, Pink Floyd-profilen, vilket resulterade i att han plåtade omslagsbilden till Barretts soloskiva "The madcap laughs".
   Men det var nog mötet med David Bowie i mars 1972 som öppnade dörrarna för Mick Rock till en musikvärld där namn som Iggy Pop, Lou Reed och Roxy Music regerade i det vi brukar kalla glamrockperioden eller "golden age of rock'n'roll" som också har blivit en etikett. Det var bilderna från den tiden som dominerade utställningen. Med fotografier som långtifrån alla var dokumenterade med informationstext. Det tog exempelvis några minuter att identifiera bilden på den mycket unge Ozzy Osbourne.
   Det var Galleri M1 och Pelle Unger Galleri som arrangerade fotoutställningen i Örebro där marknadsföringen hade varit minimal. Mick Rock tjänar stora pengar genom att sälja kopior av sina legendariska original men kön för att köpa hans bilder var obefintlig när vi besökte utställningen tidigt på lördagseftermiddagen.
   Jag minns Mick Rocks namn som konsertfotograf på 70-talet men på utställningen fanns inga livebilder representerade. Däremot många mer eller mindre regisserade fotosessions i studio eller ögonblicksbilder i spontana miljöer. Som exempelvis den svartvita bilden på en hårt målad Lou Reed som sedan blev omslagsbild på "Transformer" 1972 (se bilden till vänster).
   Allt på utställningen lyste med historisk dignitet i ögonen på besökarna. En snygg bild på Bryan Ferry fastnade på min näthinna men ännu "snyggare" var priset på de flesta av utställningens fotografier: drygt 50 000 för en av 100 kopior.

/ Håkan

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.