Blogginlägg från 2017-10-09

MAXI12" #29: THE BLUEBELLS

THE BLUEBELLS
Young at heart
Tender mercy
Some sweet day
(London, 1984)

AV 80-TALETS ALLA FRAMGÅNGSRIKA INDIEPOP-, poprock- eller postpunk-band från Skottland, exempelvis Cocteau Twins, Belle & Sebastian, Aztec Camera, Orange Juice, The Blue Nile, Deacon Blue, Del Amitri, The Proclaimers, Travis, Danny Wilson och Lloyd Cole & the Commotions, var nog The Bluebells det band som fanns under kortast tid. Mellan 1982 och 1985 gav de ut ett antal singlar men bara ett album innan gruppen splittrades.
   Kärntrion i gruppen var bröderna McCluskey, sångaren Kenneth och trummisen David, och den huvudsaklige låtskrivaren, gitarristen Robert Hodgens som också gick under namnet Bobby Bluebell. Övriga två medlemmar i bandet var inledningsvis gitarristen Russell Irvine och basisten Lawrence Donegan (senare i Lloyd Cole & the Commotions). Mot slutet av Bluebells-historien ersattes de av gitarristen Craig Gannon (som senare blev The Smiths-medlem) och basisten Neil Baldwin (spelade sedan i gruppen Goodbye Mr MacKenzie) som alltså spelar på dagens maxisingel.
   Singlarna var Bluebells huvudsakliga sysselsättning och för mig blev Elvis Costello-kopplingen det absolut mest intressanta i gruppens diskografi. I fotnoten på denna artikel har jag sammanställt Costellos produktioner med bandet, inga singel-a-sidor mest b-sidor och 12"-spår.
   "Young at heart" är dagens fokus och låten hade faktiskt ett liv innan Bluebells spelade in och gav ut den på singel i juni 1984. Låten, skriven av gitarristen Hodgens tillsammans med sin dåvarande flickvän, hade nämligen först spelats in flera år innan av den engelska flicktrion Bananarama i en Motown-pop-inspirerad version. Då hamnade den på gruppens första album, "Deep blue skiving" (1983).
   Låtskrivarcredit 1983 var "Bananarama/Robert Hodgens" men när låten i juni 1984 gavs ut på konventionell singel och bildsingel med Bluebells var "Robert Hodgens" ensam låtskrivare. Men på min holländska 12"-pressning med den gamla hederliga blå skivbolagsetiketten står det mycket riktigt "Hodgens/Fahey" ty Siobhan Fahey, Bananarama-medlem, var Hodgens flickvän på den tiden. Paret separerade dock, 1987 gifte hon sig med Dave Stewart (Eurythmics) , lämnade Bananarama 1988 och bildade duon Shakespears Sister.
   "Young at heart" med Bluebells blev plötsligt och överraskande aktuell igen 1993 när den figurerade i tv-reklam (Volkswagen) som gjorde att skivan återutgavs och blev en jättehit, nummer ett i England i fyra veckor. Framgångar som gjorde att killen som spelade det framträdande fiolsolot i Bluebells version av "Young at heart", Bobby Valentino, i domstol 2002 hävdade att han komponerat fiolinslaget och krävde royalties som låtskrivare. Han fick oväntat rätt, tilldömdes ersättning och har numera sitt namn på nyproducerade skivor.
   Extralåtarna på 12"-skivan är feelgood-poplåten "Tender mercy" och den Elvis Costello-producerade "Some sweet day" i ett arrangemang som får mig att soundmässigt tänka på The Searchers. Den låten är faktiskt en återutgivning, fanns med på dubbel-singeln "Sugar bridge (It will stand)" från sommaren 1983.

FOTNOT: De Elvis Costello-producerade låtarna med The Bluebells:
"Aim in life" (b-sida på singeln "Forevermore", 1982)
"Everybody's Somebody's Fool" (flexi som följde med singeln "Forevermore", 1982)
"All I Ever Said" (b-sida på singeln "Cath", 1983)
"Some Sweet Day" (dubbel-singeln "Sugar Bridge (It will stand)", 1983)
"Happy Birthday (Turn Gold)" (dubbel-singeln "Sugar Bridge (It will stand)", 1983)
"Will She Always Be Waiting" (b-sida på singeln "Cath", 1984)
"Wishful Thinking (Will She Always Be Waiting)" (12"-singeln "Cath", 1984)

/ Håkan

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.