Blogginlägg

I min skivhylla: Airwaves

AIRWAVES: Next stop (Mercury 9109 625)

Release: Hösten 1979
Placering i skivhyllan: Hylla 1: Mellan Airwaves "New day" (1978) och The Alarms mini-album (1983).

BRITTISK MELODIÖS POP MED DJUPA RÖTTER I WALES. De tre medlemmarna i Airwaves och deras individuella historia, som sträcker sig från 60-talet till idag, överskuggar det här bandets musikaliska rykte. De två album som gruppen gav ut lite snabbt 1978/79 har trots det hitpotentiella innehållet fallit i glömska. När jag bläddrar mig fram på översta vinylhyllan och hittar trions två album, inklämda mellan alla Björn Afzelius-skivor och definitivt bortglömda Alarm-skivor, väcks minnet till liv och där blir jag påmind om extremt välskriven popmusik som aldrig fick sitt rättvisa genombrott.
   Historien om Airwaves har den lilla walesiska byn Monmouth, precis pÃ¥ gränsen till England, i allmänhet och den legendariska skivinspelningsstudion Rockfield i synnerhet som upphovsplats. John David, Dave Charles och Ray Martinez, tvÃ¥ walesare och en engelsman, hade Rockfield som gemensam arbetsplats pÃ¥ 70-talet. Som studiomusiker, tekniker och lÃ¥tskrivare pÃ¥ en mängd olika skivor hade de under Ã¥rens lopp byggt upp ett stort kontaktnät med artister men ville ocksÃ¥ skapa egen musik.
   De här tre gruppmedlemmarna hade alla startat sina karriärer pÃ¥ 60-talet eller runt 1970 och möttes alltsÃ¥ efter nÃ¥gra krokiga vägar i Rockfield-studion i mitten pÃ¥ 70-talet.
   Ray Martinez, för att nu börja med den kanske minst kände i trion, härstammade frÃ¥n Leicester där han var medlem i gruppen Spring men Wales blev en stor och viktig del i gruppens skivproduktion. Just i Wales gick turnébussen sönder och av en händelse rÃ¥kade bandet befinna sig nära Rockfield-studion och fick där omedelbart personlig kontakt med studioägaren Kingsley Ward. Det ena gav det andra och resulterade till slut i skivinspelning och albumet "Spring" (1971) med Gus Dudgeon som producent.
   I bandet fanns ocksÃ¥ sÃ¥ngaren Pat Moran, senare mycket mer känd som producent (Searchers, Barracudas, Hawkwind, Iggy Pop och mÃ¥nga fler) med bÃ¥da Airwaves-skivorna pÃ¥ sitt samvete, och trummisen Pick Withers, som spelade i Dire Straits första upplaga.
   Martinez spelade ocksÃ¥ i gruppen Gypsy men jobbade mest som studiogitarrist pÃ¥ skivor med bland annat Tim Rose, Michael Chapman, Barry Melton och walesiska Alkatraz. Innan Airwaves-projektet startade pÃ¥ allvar gjorde han en solosingel, den Mike d'Abo-skrivna "Ray of sunshine".
   John David är trions veteran dÃ¥ han redan 1966, som John Williams, var medlem i The Human Beans tillsammans med Dave Edmunds. Efter en singel bytte bandet namn till Love Sculpture och fick med sin tredje singel en monsterhit med den instrumentala "Sabre dance". När gruppen sprack 1970 följde John med Dave Edmunds pÃ¥ hans solokarriär, spelar pÃ¥ hitsingeln "I hear you knocking" (Etta i England, Edmunds största hit!) och det följande albumet "Rockpile" som förmodligen är sista skivan där namnet John Williams figurerar innan han tog paus frÃ¥n musikbranschen i nÃ¥gra Ã¥r. 1975 dök han upp som John David (hans bÃ¥da förnamn...) pÃ¥ walesaren Andy Fairweather Lows andra soloalbum "La booga rooga".

STRAX EFTER GJORDE JOHN DAVID DEBUT SOM SOLOARTIST, med singeln "Boy meets girl" producerad av ovannämnde Fairweather Low, och låtskrivare vilket skulle bli hans stora arbetsområde decennier framöver. Hans låtar har spridits till artister som Alvin Stardust, Claire Hamill, Crimson Tide, Frankie Allen, Little Richard, Mary O'Hara, The McGanns, Phil Everly & Cliff Richard, Searchers, Shadows, Status Quo, Samantha Fox, Stephanie Lawrence och på en rad Dave Edmunds-skivor på 80-talet då han återigen fanns med i kompbandet.
   Dave Charles, trummisen, började ocksÃ¥ spela i band 1966, Hoodoo Blues Band, och skivdebuterade sedan 1969 som medlem i Sam Apple Pie. 1970 följde Help Yourself. ett av de första banden i den vÃ¥g av pubrockband som växte fram vid den här tidpunkten och ofta hade walesisk koppling. Charles hamnade 1973 i ytterligare ett walesisk rockband, Deke Leonard's Iceberg, där bandledaren hade varit en av grundpelarna i klassiska bandet Man, innan han koncentrerade sig pÃ¥ teknikerjobbet i Rockfield-studion.
   Där pÃ¥ Rockfield Road i Monmouth strÃ¥lade de tre medlemmarna i Airwaves samman och började i mitten pÃ¥ 70-talet inleda ett samarbete där de började producera skivor och redan 1977 ge ut nÃ¥gra singlar pÃ¥ den klassiska etiketten Rockfield/United Artists.
   Bilden ovan visar bandets andra album frÃ¥n 1979 men jag har medan jag skrivit det här lyssnat parallellt pÃ¥ Airwaves bÃ¥da skivor, "New day" (1978) och "Next stop", och tillsammans är det en ljuvlig blandning välskriven popmusik som idag soundmässigt kanske lÃ¥ter lite vek och snäll men det genuina hantverket, lÃ¥tskrivandet, arrangerandet, spelandet, sjungandet, är tveklöst värt ett bättre rykte när brittisk popmusik ska sammanfattas.
   Bandets bÃ¥da album är utgivna pÃ¥ Mercury-etiketten och innehÃ¥ller de tidigare redan släppta singellÃ¥tarna, fast de var utgivna pÃ¥ en helt annan etikett. David och Martinez var gruppens lÃ¥tskrivare men de skrev aldrig tillsammans utan delade broderligt pÃ¥ utrymmet pÃ¥ skiva och vid sÃ¥ngmikrofonen. Just sÃ¥ng och körer är bandets kännetecken vid sidan av det imponerande lÃ¥tskrivandet. Men även det instrumentala jobbet i studion är beundransvärt genomarbetat där David och Martin spelar alla instrument förutom Charles trummor. Snillrikt genomförda inspelningar med massor av pÃ¥lägg som skvallrar om obegränsat med studiotid.
   Men inget känns överarbetat eller omotiverat utan lÃ¥tmaterialet är största fokus pÃ¥ skivan. Airwaves hade nog inga konsertambitioner och meningen med deras skivor var väl just att sprida lÃ¥tarna och presentera materialet som en enda stor demo, fast osedvanligt proffsigt inspelat.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.