Blogginlägg

Plura stod med båda fötterna i nuet

Postad: 2017-02-25 17:13
Kategori: Live-recensioner



Foto: Olle Unenge


PLURA
Västerås Konserthus 14 februari 2017
Min plats: Rad 16, plats 436.
Konsertlängd: 19:34-21:32 (118 min)


JAG KAN PÅ GODA GRUNDER PÅSTÅ att Pluras start på solokarriären, den erbarmligt fantasilösa "Plura" (1996) ber jag att få förtränga, kunde ha slutat sämre. Det var turnépremiär och en konsert med intressanta kvalitéer med nästan bara Eldkvarn-låtar, plus två nyskrivna, i en musikalisk ny och spännande kostym. Plötsligt kändes alla de gamla, övervägande kända, grupplåtarna som en naturligt solorepertoar. Ofta tack vare nya arrangemang som fick illustreras av nya kompgruppen under ledning av kapellmästaren och sonen Axel Jonsson-Stridbeck. Konsertens utlovade 90 minuter blev, i "stridens hetta", två timmar så när på några minuter och jag nåddes aldrig av den destruktiva tanken att jämföra de nya mer eller mindre omarbetade versionerna med Eldkvarns under flera decennier trygga repertoar.
   Efter den lilla förseningen (inget Plura ska lastas för, publiktillströmningen var intensiv och sen) började konserten mycket oväntat och nästan våghalsigt med "27", ett epos på tio minuter där de otaliga verserna avlöser varandra och blir till ett suggestivt epos. Det var inte den starten som direkt kan kallas publikfrieri och även om låten inte är min favorit i Eldkvarn-katalogen kunde jag inte annat än höja ribban för kvällens förväntningar mycket högt.
   I mellansnacket, redan efter första låten, drabbades den för kvällen väldigt verbale Plura av ett räknefel. Han konstaterade att han år 2000, när han skrev låten "27", firade 27 år som låtskrivare och artist. Det var alltså 17 år sedan och när han räknade ihop alla år hamnade han på 42 och inte 44 år. I det stora hela ett litet och obetydligt fel där konsertens musikaliska innehåll var desto mer klanderfri.
   I "programförklaringen" till Pluras första soloturné hette det, kanske inofficiellt, att han skulle plocka fram en mängd låtar som aldrig Eldkvarn spelade live men efter en egen analys kom jag fram till att det bara var en enda låt, "Du kan inte fånga mig" från "Tuff lust"-albumet (1983), som jag tidigare inte hade hört live med Eldkvarn.
   Men det kan jag inte heller påstå vara klandervärt för låtarnas nya arrangemang, ofta keyboardskimrande, skänkte så mycket spänning, fantasi och seriös nystart.
   Men givetvis var det också berömvärt av Plura att gräva djupt bland ganska sällsynta låtar som "Nådens hand", "Huvudet högt" och "Förgiftat blod" och dessutom få chansen att skala bort så kallade obligatoriska låtar ur repertoaren. Ingen, allra minst jag, tror jag saknade "Kungarna från Broadway", "Somliga går i trasiga skor" och "Tag min hand". Men det var taktfasta applåder som kompade låtar som "Alice", en uppdaterad "Kärlekens tunga" och "Fulla för kärlekens skull". Och i konsertens sista programpunkt, avslutande extralåten, fick väl de nostalgiska Eldkvarn-fansen likt ketchupflaskan allt på en gång i ett uppenbart hitmedley.
   Nej, konserten stod med alla fötter i nuet. De två nya låtarna var dock bara till hälften klassiska. "Den här världen är slut" kan textmässigt kanske uppfattas som svart pessimism men den har Pluras typiska poesi och melodiska ådra. Däremot gav mig första kontakten med "Vad gjorde jag?" bara frågetecken. En rap-inspirerad och ordrik historia utan riktig melodi eller refräng.
   Det unga och orutinerade kompbandet var kanske den stora anledningen till att Pluras repertoar uppgraderats till 2017. Där kapellmästaren Axel Jonsson-Stridbeck, förutom några få vassa solon, spelade en oväntat tillbakalutad roll och lät bandets kvinnliga medlem, Freja Drakenberg på keyboards, gitarr, diverse slagverk och sång, vara den största bidragande orsaken till de nya arrangemangen. Hon körade fint och gav kontrasten ett ansikte bakom Pluras lätt grymtande stämma.

Axel Jonsson-Stridbeck, gitarr
Freja Drakenberg, keyboards, gitarr, percussion, sång
Marcus Arborelius, keyboards
Jonatan Lundin bas
Zackarias Ekelund, trummor

1. 27
2. Gatan fram
3. Du kan inte fånga mig
4. Den här världen är slut
5. Samma sort
6. Alice
7. Vad gjorde jag?
8. Nådens hand
9. Kärlekens tunga
10. Kommit hem
11. Huvudet högt
12. Förgiftat blod
13. Du älskar inte mig
14. Min systers karneval
15. Jag är det hjärta
16. Fulla för kärlekens skull

Extralåtar:
17. Vill inte förlora igen
18. Vår lilla stad/3:ans spårvagn genom ljuva livet/Pojkar, pojkar, pojkar

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (382)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (10)
Jul (51)
Konserter (205)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Maxi12" (13)
Minns (102)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Februari 2017 >>
Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28          

Siim 17/11: Tack Håkan för en alltid inspirerande artikel, gav mig också inspiration till at...

Olle Unenge 24/10: https://tommyhansson.wordpress.com/category/ciaron-bourke/...

Anders Thelin 7/10: Hej Håkan Tillhör också den exklusiva skara som har El Mirage i samlingen, inkö...

Bubbert 3/10: Bekantar mig precis med hans återföreningsskivor med Mudcrutch (2008 och 2016), ...

Wendyanne 14/09: Är ganska säker på att spelningen med King Kurt på Kolingsborg var på våren 1983...

stefan 13/09: Billy spelar bara på Marlboro Man och enligt mig så är den första versionen de g...

Janne Lennell 2/09: Lipstick.. och Have...är ju en fantastisk avslutning på första sidan...

Janne Lennell 2/09: The Vanjas (som jag såg förra året på Rosengrens) i all ära..men The Magnettes s...

Bubbert 26/08: Wow, Caroline Giertz från TV7:s flummiga spökprogram!...

Anders 24/08: Är det månne Motors som ligger på parkettgolvet?...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.