Blogginlägg

"Houston"

Postad: 2015-10-03 09:36
Kategori: Skiv-recensioner



LIAM GRUNDY
Houston
(Hot Tomale)


Från Richmond i London till Houston i Texas är det måhända långt. Mellan "Richmond" och "Houston", som är titlarna på Liam Grundys senaste två album, är det inte lika långt musikaliskt men jag tycker mig höra en både sound-, låt- och sångmässig förbättring när jag lite strikt gör en jämförelse. Jag recenserade "Richmond" för ett år sedan men skivan hade då sex år på nacken och var kanske inte så representativ för det årets Liam Grundy. Å andra sidan är det en väldig tidlös genre han vistas i, musik som inte vänder kappan efter vinden direkt.
   Ändå tycker jag den nya skivan, som släpptes i slutet på september, låter ännu bättre än förra albumet. Mina små invändningar då, för få egna låtar, har till stor del rättats till och variationen på originalmaterialet är närmast revolutionerande. Från bedövande vackra pianoballader via country, poplåtar och Fats Domino-influerat sväng till ren och skär rock'n'roll. Blandningen är utsökt och gör underhållningen än mer lyssningsvärd men helheten blir ändå lite naggad i kanten när Liam växlar mellan livelåtar och studiomaterial.
   Av skivans tretton låtar är tio inspelade i studio både i England och USA. Medan de tre livelåtarna är hämtade från en konsert i Finland då Liam turnerade med The Avengers Big Roll Band. Då svänger det mer än i övrigt på skivan, rock'n'roll i sin ädlaste och mest traditionella form, och då hjälper två covers (Chuck Berrys "Back in the USA" och Charlie Richs "Break up") till att höja tempot och stämningen på skivan. Och den egna låten "24/7-365", som Scotty Moore har spelat in tidigare, ger soundet en påtaglig livekänsla.
   Då känns studiolåtarna sammantaget mer genomarbetat homogena där Liam sjunger bättre än kanske någonsin och det lilla kompet lyfter fram personligheten i varje låt och kanske allra mest på de tre överraskande balladerna. Här gör han sin egen version av låten han en gång lät Dave Edmunds spela in, "One more night", och här kan ni läsa den spektakulära historien.
   Från inledningen, med de oöverträffade textraderna "I'm too tired to stand up/I'm too drunk to sleep", till en vemodigt berättad historia, (First Aid Kit-musikern) Melvin Duffys skinande steelguitar och en oerhört vacker melodi är den låten en av höjdpunkterna på skivan. Men de andra balladerna är inte sämre eller mindre melankoliska. I titellåten och "The way it has to end" tangerar han faktiskt digniteten hos en mogen, vuxen och begrundande Nick Lowe.
   Men mellan lågtempolåtarna glänser både rock'n'roll-sväng och pop med skärpa. Till den första kategorin hör exempelvis "Anytime (anytime)" och "Christmas in Memphis", båda mycket lämpligt inspelade i den klassiska Sun-studion, som skulle kunna ingå i Refreshments liverepertoar. Och "Running out of love" får mig att tänka på George Harrison och "Always be the one" skulle kunna vara skriven av Jeff Lynne fast här utan det fläskiga ELO-soundet.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (436)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (19)
Jul (70)
Konserter (225)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (49)
Maxi12" (35)
Minns (128)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Oktober 2015 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31  

Björn Stein 4/07: Även Nisse klädde sig en Stones tisha, Some girls......

Björn Stein 7/06: Ferne är legend från gruppen Risken Finns, då med en annan legend Gunnar Dani...

Silja 7/06: Bilden på Richard och Andi. En meter???...

Björn Stein 6/06: Jag såg Lars Winnerbäck, innan jag läste under bilden......

Tommy Mannfolk 31/05: Har Cantona Albumet, frågan är vilket av alla dessa lag är Ians lag? ...

Jan Arne Martin Lennell 26/05: Alltid lär man sig något nytt! Läser denna artikel och upptäcker till min f...

Kjell J 19/05: Verkligen trist att höra, lärde om Moon Martin via Lennart P, när det begav s...

Lennart Grönfelt 15/05: Fick liveskivan av en kompis 70 som inte tyckte den va något att ha, gick hem o...

Lars Thorstenson 14/05: Hamnade här efter jag hört att Moon tragiskt nog nyligen gått bort. Denna sor...

Jan Lennell 12/05: Fantastiskt album! En av de bättre låtarna tycker jag även är gospelrökaren...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.