Blogginlägg

En ovanligt koncentrerad Richard

Foto: Fanny Holm

Foto: Olle Unenge

Foto: Carina Österling

Foto: Arne Swedin

RICHARD LINDGREN
& MANDOLIN BROTHERS
SHOUTIN' RED
Stampen, Stockholm 15 april 2015
Min plats: I baren 10 m framför scenen
Konsertlängd: 21:00-21:52 (SR, 52 min) och 22:12-23:36 (RL, 84 min)

Med en snabbutryckning till Stockholm mötte vi upp konsertpaketet, som leds av Richard Lindgren, på gemytliga alltid välbesökta Stampen. En duo Rootsy-kollegor som tillsammans med två italienare (Mandolin Brothers) genomför ett antal spelningar runt Sverige just nu och närmast gäller det Örebro på fredag och en spännande spelning på Saluhallen.
   Konserten pÃ¥ Stampen var premiär pÃ¥ mÃ¥nga sätt. Det var första konserten i turnén med rutinerade Richard Lindgren tillsammans med 24-Ã¥riga Felicia Jangard Nielsen, numera mer känd som Shoutin' Red. Det var dessutom första gÃ¥ngen som Richards nyblivna italienska vänner i Mandolin Brothers stod pÃ¥ en svensk scen.
   Efter nÃ¥gra uppmärksammade framträdanden i Örebro, pÃ¥ Live at Heart och Folk at Heart, och ett mer än imponerande debutalbum, "Introducing: Shoutin' Red", var det trots allt spännande att se Shoutin' Red pÃ¥ en traditionell scen fast repertoaren till övervägande del innehöll 80-90 Ã¥r gamla lÃ¥tar.
   PÃ¥ ett sÃ¥ dags pratigt och stimmigt fick hon effektivt tyst pÃ¥ publiken med sin blott akustiska gitarr och markerat kraftfulla röst. Knappt ingen hörde hennes mellansnack men med huvudsakligen lÃ¥tar frÃ¥n albumet och röst, de där alldeles unika röstresurserna, var det inte svÃ¥rt att uppfatta publikens pÃ¥tagliga intresse. Det där genuint autentiska soundet pÃ¥ gitarren, den fina finger picking-tekniken, försvann väl nÃ¥got i den stimmiga lokalen men röst och de urgamla tidlösa lÃ¥tarna gav konserten ändÃ¥ en aktuell klang.
   Stampen har pÃ¥ lördageftermiddagarna en öppen och spontan scen där sÃ¥ngare och musiker vandrar upp och ned pÃ¥ scen och under onsdagskvällen upprepades den proceduren nÃ¥gra gÃ¥nger. Mats Qwarfordt, frÃ¥n skivbolagskollegorna i Yonder, gästade Shoutin' Red med ett av sina 17(!) munspel och underströk den genuina blueskänslan ytterligare.
   Naturligtvis var hennes scenrepertoar till stor del hämtad frÃ¥n det helt aktuella albumet, med toppar som "Geordie" och "When the levee breaks", men bjöd ocksÃ¥ pÃ¥ nÃ¥gra överraskningar. Först en instrumental lÃ¥t som jag inte kunde identifiera, sedan en cover pÃ¥ Bob Dylans "It ain't me babe" och till slut, som extralÃ¥t, Bo Carters gamla "Cigarette blues".
   Jag har upplevt Richard i sÃ¥ mÃ¥nga olika sammanhang att jag nu har tappat räkningen. Jag har sett honom med sitt ursprungliga skÃ¥nska band, med sitt Dylan-coverband, som soloartist, som duo tillsammans med Olle Unenge, med sitt Örebrobaserade band för nÃ¥gra Ã¥r sedan och nu tillsammans med Mandolin Brothers, de bÃ¥da italienska musikerna Riccardo Makkabruni, piano, och Marco Rovino, elgitarr och mandolin.
   Efter nÃ¥gra turnéer i Italien känner Richard och italienarna varandra och den musikaliska uppbackningen, ofta elgitarr och piano, var följsam och tajt fast förberedelserna inför turnén har varit begränsade. I Hilda Törnqvist-hatt och med akustisk gitarr bjöd en osedvanligt koncentrerad Richard pÃ¥ ett urval av sin numera rikliga repertoar utan tanke pÃ¥ att vara aktuell eller försöka sälja senaste albumet "Sundown on a lemon tree",
   TitellÃ¥ten och Dean Martins gamla italienskt kryddade coverlÃ¥t "Return to me", när en inspirerad Richard tog nÃ¥gra danssteg pÃ¥ scen, var undantag denna kväll. Enda överraskningen var sÃ¥ngerskan och Stockholmstjejen Fanny Holms plötsliga gästande pÃ¥ "One step behind", en lÃ¥t som vanligtvis inte ingÃ¥r i Richards repertoar. En personlig kvinnlig röst som gav konserten ytterligare en dimension.


Shoutin' Reds låtar:
Frankie and Albert
I never cried
When the levee breaks
Instrumental låt
Statesboro blues
Labor blues
Geordie
Crazy blues
It ain't me babe
Hesitation blues

Extralåt
Cigarette blues

Richard Lindgrens låtar:
Dead man
Sundown on a lemon tree
Five pints and a wink from Gwendolyn
Mezcal Mae
Sunday T-blues
Drunk on arrival
One step behind
Return to me
Back to Brno
Going down the road feeling bad
From Camden Town to Bleecker Street

Extralåt
Tomorrow is a long time

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.