Blogginlägg
"Sundown on a lemon tree"
RICHARD LINDGREN
Sundown on a lemon tree
(Rootsy)
Skåningen Richards senaste skiva, "Driftwood (the 309 sessions)", var inspirerad, skriven och inspelad i Örebro. Nya skivan är på ett liknande sätt resultatet av en resa i den andra riktningen, till Italien. I februari i år turnerade Richard i norra Italien och det har satt djupa spår i hans sedvanligt personliga texter på albumets sex originallåtar. Men det är coverlåtarna som till stor del har påverkat skivans musikaliskt tidlösa framtoning.
Den här gången har Richard spelat in skivan med nya och gamla ansikten så gott som live i en replokal på gamla väster i Malmö under två dagar denna höst. Några låtar har jag redan hört minst en gång live och här klarnar konceptet för det som har blivit skivans genomgående sound.
Här finns covers med gamla anor, den äldsta är från 1854(!), och arrangemangen låter många gånger lika ålderstigna och traditionella som originalen. Richards ambition har nog varit att göra en skiva av just klassiskt och tidsmässigt obegränsat snitt helt utan någon som helst koppling till dagens kommersiellt populära musik. Hurra för det!
Richards sedvanliga vemod i texterna finns där i vanlig ordning, ståbasens tunga toner får den här lyssnaren att tänka på lågmäld jazz, pianistens flera långsamma insatser skickar iväg analysen åt samma håll och saxofonens anspråkslösa sound är som en utandning. Allt har sedan tillsammans givit hela skivan ett musikaliskt sammanhållande tema och en soundmässig helhet.
Jag tror att coverlåtarna, från bland annat klassiska låtskrivare som Jimmie Rodgers och Stephen Foster, och deras historiska värde har markerat tonen där Richard någonstans har fångat känslan i sitt eget skrivande.
Dean Martins gamla "Return to me" är en fräck flört med Italien och med den tämligen berömda "Danny boy" siktar väl Richard på hela världen. Just då är han som minst personlig på den här skivan. "My blue-eyed Jane" och "Hard times", coverlåtar med en viss Bob Dylan-relation, tangerar Richards musikaliska värld lite mer naturligt.
Men det är givetvis på hans eget originalmaterial som Richard Lindgren är som mest intressant och inte överraskande mest personlig på den här skivan. I det långsamma tempot har han ännu en gång hittat sina melodier som sedan med små medel och anspråkslösa men naturliga arrangemang formas till tidlös musik.
Titellåten och "A long time ago" är den här skivans Lindgren-klassiker men "If I ever walked away" är inte långt efter. Om det finns 99 sätt att skriva en kärlekstext så har Richard nu skrivit den hundrade.
De folkmusikaliska influenserna är i allra högsta grad levande på "Hobo and Marina" och kan vara resultatet av återkommande möten med de "irländska" vännerna i Örebro. "Song for Claudia" är ännu en i raden av Richards självbiografiska texter utan att ha någon speciellt framträdande melodi.
/ HÃ¥kan
BOX #14 HOOLA BANDOOLA BAND
Sagolik balansgång mellan nytt och gammalt
<< | November 2014 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | |||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 |
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...
Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...
Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...
Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...
Valbobo 10/06: 1970 spelade faktiskt Cilla Black in en cover på Olles Det gåtfulla folket. Ko...
Andreas Lundell 19/05: Svensk pappa och irländsk mamma kan man väl klämma in....
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: