Blogginlägg från 2015-04-04
Mars 2015 på Håkans Pop
JAG HAR LÄNGE ÖVERVÄGT ATT GE DEN HÄR SIDAN underrubriken "Då & Nu" för Håkans Pop är verkligen en blandning på gammalt och nytt. Dagsaktuella konserter och nyskrivna skivrecensioner blandas med arkivmaterial och nyproducerad text om gamla skivor.
Mars månads konserter blev för min del två tämligen avslappnade upplevelser där det inte var tal om några officiella recensioner eller noggranna noteringar. Först Mathias Liljas torsdagstraditionella barspelning på Saluhallen med en väldigt intressant setlist med bara covers. Sedan firade vi den irländska nationaldagen, St Patrick's Day, lika traditionellt tillsammans med Tullamore Brothers och en rejäl skopa folkmusik från den gröna ön.
Jag hann under månaden leverera text om hela tre cd-boxar, ABBA, Bruce Springsteen och Motown-boxen "Hitsville", i min serie "Boxar 20-1" som klättrar allt närmare topplaceringarna.
I arkivet hittade jag gamla recensioner av konserter under 80- och 90-talet med Ulf Lundell, Kim Larsen, Karin Wistrand och Mikael Wiehe . Och på månadens coverskivor hörde jag både meningslös pop (Sharleen Spiteri), Stones-låtar på ett nytt sätt (Dan Tillberg), exklusivt rocksamarbete (Spitballs) och Everly Brothers på en 47 år gammal men överraskande bra skiva.
Min serie om den legendariska rocktidningen Larm fick en oväntad krydda när en av tidningens skarpaste hjärnor, Staffan Solding, hörde av sig och berättade detaljer om Staple Singers-numret #14. Men även Larm #15 hade sina höjdpunkter om skivbolagen Stiff, Ace och Immediate, Syd Barrett och en David Bowie-diskografi.
Sedan kunde jag på kort varsel gratulera Emmylou Harris till Polarpriset 2015. Förra veckan fick mysteriet bakom namnet Jill Read sin upplösning. Då blev det äntligen officiellt känt att Jill var en sångerska från Cardiff och inte en pseudonym för Dave Edmunds som låg bakom den legendariska Stiff-singeln "Maybe".
Länge hade vi väntat på Ellen Sundbergs uppföljare till sitt fina debutalbum "Black raven" och 11 mars var det dags för "White smoke and pines" att se dagens ljus. En skiva som jag först hade lite svårt att riktigt uppskatta men den har med tiden växt till sig och blivit en liten favorit. Precis som jag förutspådde när jag recenserade skivan.
Debutskivan med Shoutin' Red, "Introducing: Shoutin' Red", fick också en lång startsträcka innan den med sin personligt akustiska blues landade i mitt hjärta som ett mycket personligt, lågmält och underbart album.
I mars har jag i vanlig ordning lyssnat på ett antal nya skivor. Irma Schultz-Kellers "Sånger från gläntan" är nog för mycket psalm och för lite pop för mig, jag gav också Madonnas "Rebel heart" en chans och hittade några fina ögonblick och bakom den vackra albumtiteln "The firewatcher's daughter" döljer sig det för mig nya namnet Brandi Carlile som med en spännande röst har rötter i country men balanserar också musikaliskt på gränsen mellan mainstream och medelmåttig rock.
Det spännande amerikanska namnet Tobias Jesso Jr låter som en mix av Elliott Smith och Ben Kweller på det tämligen avskalade albumet "Goon". Obekant med Noel Gallagher's High Flying Bird fyra år gamla debutalbum närmar jag mig nya "Chasing yesterday" med nyfikenhet men det doftar mer Pink Floyd än spännande rock. En del hyfsade album alltså men ingen når upp i Joel Almes klass, se nedan.
JOEL ALME: Flyktligan
Av en märklig tillfällighet, eller egentligen av väldigt sannolika skäl (kvalitén!), har jag haft Joel Almes samtliga tre tidigare album både högt och lågt på mina årsbästalistor 2008, 2010 och 2012. Ändå är jag just nu övertygad om att "Flyktligan" är hans allra bästa. Efter tre skivor på engelska är det nu Joels formuleringar på svenska som gjort honom än mer personlig. Inte bara i texterna.
Den blixtrande närheten i produktionen (Mattias Glavå), den glittrande tonen i den akustiska gitarren och de himmelska stråkarna ger Joels sedvanligt vingliga röst en perfekt språngbräda. Och sångerna ligger sedan som ett fantastiskt pärlband. Poppiga "Innan staden vaknar", bitterljuva "Våran sort", underbara "Jag kan bara ge dig allt" och den magiska visan "Aldrig bra på livet" är bara fyra exempel. På ett album som jag inte kan sluta lyssna på. Han förenar dessutom klassisk svensk visa med dagens popgeneration samtidigt som han befinner sig uppe på nivå med Håkan Hellström (en ofrånkomlig jämförelse) och Henrik Berggren.
/ HÃ¥kan
<< | April 2015 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | ||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
27 | 28 | 29 | 30 |
Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...
Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...
Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...
Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...
Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: