Blogginlägg

Bländande rockshow

Bilder: Anders Erkman
1983 var nog året då Mikael Rickfors stod på sin absoluta höjdpunkt som artist. Samarbetet med underbara kompband hade under flera år slipats till fulländning och albumet "Blue fun", som släpptes i maj 1983, är nog den skiva jag rankar högst från Rickfors hela långa karriär.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 17/9 1983.

MIKAEL RICKFORS
Prisma, Örebro 15 september 1983

På torsdagskvällen firade nya Prisma i Örebro ettårsjubileum där kvällens musikaliska höjdpunkt var Mikael Rickfors med band. Det största svenska rocknamnet som går att stoppa in på en mindre klubb. Ett fullpackat Prisma njöt hänsynslöst under deras framträdande.
I många år har Rickfors spelat jordnära rockmusik tillsammans med sitt samspelta gäng. Musiken har djupa rötter i svart amerikansk musik, tidigare lite tillbakalutad J J Cale-rock numera starkt Motown- och Stax-influerad musik.
   Jag har upplevt mÃ¥nga Rickfors-konserter de senaste Ã¥ren, där det mesta har gÃ¥tt pÃ¥ rutin, men nu svängde det obarmhärtigt. Stundtals tycktes hela kvarteret vibrera. Det var succé.
   I kunnande och skicklighet har jag länge jämfört Rickfors komp med Dan Hylanders Raj Montana men i täthet och tveklös rytmkänsla, Sam Bengtsson, bas, och Per Lindvall, trummor, saknar Rickfors band motsvarighet inom Sveriges gränser.
   Det var sÃ¥ledes i det definitiva samspelet mellan gruppenheterna som bandet firade de största triumferna denna kväll. Där rytmen och takten var viktigare än melodierna och texten. Det var fullvuxen och mogen rockmusik av en rutinerad artist som live stundtals presterade sÃ¥ fysisk rockmusik att man häpnade.
   I Rickfors nya scenshow ingick flera nyskrivna lÃ¥tar, bland annat den fina öppningslÃ¥ten "Handle of hope". Av mycket hög kvalité som redan kan jämföras med de familjära Rickfors-klassikerna "Dancing on the edge of danger", "Tender turns tuff" och de helt igenom geniala lÃ¥tarna frÃ¥n senaste albumet "Blue fun".
   Rickfors spelade gitarr frikostigt och läcker och fick extra utrymme den här kvällen dÃ¥ ordinarie Lasse Finberg var upptagen av studiojobb. ÄndÃ¥ underströk Mikael Rickfors med band sin unika ställning som Sveriges tätaste rockgrupp.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.