Blogginlägg

Perssons Pack slutade på topp

Foto: Tommy Sundström
PERSSONS PACK
Nalen, Stockholm 4 oktober 2014
Konsertlängd: 17:05-18:46 (101 min)
Min plats: Stående till vänster ca 25 m från scenen.

Jag visste det. Jag såg Perssons Pack för bara drygt två månader sedan, se här, så det var ingen större överraskning att bandet redan på sin matinékonsert på Nalen i Stockholm i lördagseftermiddag till och med toppade den upplevelsen.
   Huvudkonserten på lördagskvällen, bandets absolut och definitivt sista konsert tillsammans, var tidigt utsåld och på den extrainsatta eftermiddagskonserten blev det till slut också fullt. Lång kö utanför Nalen mellan 16 och 17, trängsel på toalett och i garderoben, och en packad konsertlokal tog emot bandet.
   En välfrekventerad bar och många sångsugna fans gjorde stämningen än mer fullkomlig i den fanatiska publiken, som i elfte timmen begåvats med namnet "packetheads", som nästan kunde texterna bättre än Persson själv. Och vid ett tillfälle, under "Packets paradmarsch", låg publiksången ett irriterande steg före sångaren på scen att han mitt i låten tvingades avbryta och frågade snällt om det var han eller publiken som uppträdde.
   Det var "stående" ovationer efter nästan alla låtarna. En repertoar som nästan var identisk med Örebro-spelningen fast sedvanligt i en helt annan ordning. Även entrén var bejublad när Persson hötte med näven och bandet, där tre medlemmar bar hatt, sparkade igång "Ikväll tar vi över stan".
   På lokalens vänstra sida var Magnus Linds dragspel inte så framträdande men på "Hemma" fick han utrymme för ett långt solo. En låt som Persson introducerade med en lång anekdot om när han bodde på Sveavägen i Stockholm mittemot McDonalds i ett tjejkollektiv...
   Men på vår vänstersida fick vi å andra sidan mycket av Niclas Frisks majestätiska gitarrspel. Han var både oerhört skicklig och spontan i sina insatser och hela bandet sjuder så här i elfte timmen av kunnande och ett förbluffande tajt samspel. Nästan för skickliga för att befinna sig i den slarviga musikgenren folkrock.
   Om startlåten var en liten överraskning så var slutet med "Gråmånen" och "Bröllopsdag" desto mer enligt det så kallade programmet. Innan det tog slut och vi glada kunde konstatera att Perssons Pack slutade på topp.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.