Blogginlägg från 2014-10-17

Covers: Steve Forbert

STEVE FORBERT: Any old time (Koch, 2002)

Efter Steve Forberts stora år, som jag räknar 1978 till 1992, fortsatte jag skaffa hans skivor men det var mer av gammal god vana än av strikt musikaliskt lockande skäl. Men jag bläddrar bland de senare skivorna och blir onekligen sugen att återupptäcka 90-talsmaterialet när jag hittar spännande producentnamn som Garry Tallent och Jim Dickinson på hans album.
   NÃ¥väl, den här coverskivan, med enbart gamla Jimmie Rodgers-lÃ¥tar frÃ¥n tiden runt 1930, hade jag däremot ingen större koll pÃ¥ innan Richard Lindgren, SkÃ¥nes svar pÃ¥ Townes Van Zandt, tipsade om den i samband med en konsert i Örebro. DÃ¥ spelade han Rodgers lÃ¥t "My blue eyed Jane" som han själv hade upptäckt när Bob Dylan tolkade den pÃ¥ tribute-skivan "The songs of Jimmie Rodgers" men kände i sammanhanget ocksÃ¥ till den här Jimmie Rodgers-hyllningen.
   Tributeskivan imponerade inte pÃ¥ mig i sin helhet och där fanns inte plats för Forbert fast det finns starka skäl för det. BÃ¥de Jimmie Rodgers ("Father of Country Music") och Forbert har nämligen samma födelsestad, Meridian i Mississippi nära gränsen till Alabama, om än 57 Ã¥r emellan...
   LÃ¥tarna pÃ¥ tribute- och Forbertskivan är till viss del gemensamma och har sitt ursprung frÃ¥n Ã¥ren runt 1930. Däremot gÃ¥r de inte att knyta till nÃ¥got visst album eller samling i en tid när lÃ¥tar bara var lÃ¥tar pÃ¥ en 78-varvare.
   Inte heller Forbert har haft nÃ¥gra ambitioner att ändra pÃ¥ de urgamla arrangemangen, den karaktäristiskt joddlande sÃ¥ngen Ã¥terfinns pÃ¥ minst tre lÃ¥tar, med fiol, dobro, dragspel, (spik?)piano, banjo och munspel pÃ¥ en majoritet av lÃ¥tar. Det är väl egentligen bara pÃ¥ en enda lÃ¥t, den Buddy Holly-liknande "My Rough And Rowdy Ways", det förekommer framträdande elektriska gitarrer. Samtidigt är det albumets höjdpunkt.
   Ã–vriga lÃ¥tar är soundmässigt fast i det signifikativt ekande 30-talssoundet med tidiga country- eller bluesstänk i lÃ¥tarna. Produktionen är pÃ¥ inget sätt pÃ¥kostad, ändÃ¥ har det tydligen behövts tre producenter (Tallent gör comeback pÃ¥ en Forbert-skiva), men det spelas begÃ¥vat genom hela skivan.
   Den rutinerade men ändÃ¥ tämligen okände Bill Hullett briljerar pÃ¥ olika gitarrer, banjo, dobro, mandolin och ukulele. Och bland övriga musiker märks Will Kimbrough och gamla Forbert-bekantingar som Bobby Lloyd Hicks, trummor, och Bobby Ogdin, piano.

1. Waiting On A Train (Jimmie Rodgers) 2:25
1929.
2. My Blue Eyed Jane (Jimmie Rodgers/Lulubelle White) 2:47
1931.
3. Why Should I Be Lonely? (Estelle Lovell/Jimmie Rodgers) 3:22
1931.
4. Any Old Time (Jimmie Rodgers) 3:01
1930.
5. Ben Dewberry's Final Run (Arthur Jenkins) 3:33
1928.
6. Miss The Mississippi And You (Bill Halley) 3:28
1932.
7. Blue Yodel #9 (Beale and Main) (Jimmie Rodgers) 3:32
1931.
8. Gambling Barroom Blues (Shirley Lee Alley/Jimmie Rodgers) 3:30
1933.
9. Desert Blues (Jimmie Rodgers) 3:17
1929.
10. Train Whistle Blues (Jimmie Rodgers) 3:01
1930.
11. My Rough And Rowdy Ways (Elsie McWilliams/Jimmie Rodgers) 3:12
1930.
12. My Carolina Sunshine Girl (Jimmie Rodgers) 3:08
1929.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.