Blogginlägg från 2014-10-28

Richard gör Townes Van Zandt

Jag har under de senaste veckorna fått en ny och för mig tidigare mindre känd favoritlåt av Townes Van Zandt på hjärnan, "Flyin' shoes. Det började när jag lyssnade på Lyle Lovetts coverskiva "Step inside this house", där han har valt material från i uteslutande Texas-låtskrivare, och det har visat sig att även den store Townes-beundraren Richard Lindgren har den som favorit. Ni har Richards alldeles färska version av låten här ovanför, inspelad i Figino Serenza i norra Italien i söndags.
   I stadens Teatro dell'Oratorio hyllade både italienska, amerikanska (Mary Gauthier, Carrie Rodriguez) och Richard just Townes Van Zandt under en festival tillägnad låtskrivaren.
   Här kompas Richard av Marco Rovino från Mandolin Brothers på gitarr men på andra YouTube-klipp från samma tillfälle, "Lungs", "Sundown on a lemon tree", har han fler medlemmar från samma band bredvid sig.
   Ikväll inleder Richard sin veckolånga Italien-turné med start i La Spezia och nästa vecka släpps nya albumet "Sundown on a lemon tree" inspirerad av Richards förra Italienbesök i februari i år.

/ Håkan

"Bad bad dog"

BO-DOGS
Bad bad dog
(Low Impact)

Lite oväntat men absolut välförtjänt har 2014 blivit Nisse Hellbergs år på tapeten. Strax före sommaren släppte han ännu en kvalitetsmärkt soloskiva, "Vad har han i huvudet?", och är mycket aktuell med en läsvärd och intressant biografi, "Boken om Nisse Hellberg & Wilmer X". Och nu kommer Bo-Dogs där han "bara" är sjungande och låtskrivande medlem i ett rockband vars första album släpps imorgon 29 oktober.
   Bo-Dogs är på väldigt många sätt inte Wilmer X del 2. Här får Nisse leva ut sina bästa garagerockfantasier, plocka fram de genuina Bo Diddley-referenserna i det öppna officiella ljuset och sedan sjunga på rockspråket framför alla andra, engelska.
   Det är inte första gången Nisse sjunger originallåtar på engelska men det känns den här gången mer målmedvetet och mindre utstuderat än tidigare. "Downward bound" (1986) var ju "bara" översatta Wilmer X-låtar, Wilmer-albumet "Snakeshow" (1994) var ett beskedligt försök men Per Gessle-samarbetet under pseudonym ("The Lonely Boys", 1996) var ett steg i rätt riktning.
   Den föränderliga processen mot Bo-Dogs, som i Nisses fall känns både ärlig och naturlig, omfattade följaktligen även texterna. Kravet på innehållsrika och fantasifulla sångtexter gärna med en intressant historia inbakad, som genom åren har blivit Nisse Hellbergs mänskliga profil, existerar inte i det här projektet. Förutom några slagkraftiga och snygga knockout-rim kan Nisse koncentrera sig på skramliga gitarriff, ett övervägande högt och larmigt tempo och ett makalöst intensivt sound.
   Förutom en cover av Bo Diddley, gruppnamnet är en hyllning till den amerikanske legendaren, har Nisse skrivit skivans övriga låtar. Tretton korta koncentrerade (ingen låt är längre än 2:46) rock- och popexplosioner. Där titlar som "Hey, Mr Oil Drop Man", "High heel kicks" och "Go bring back the noise" i någon mån skvallrar om att materialet på skivan inte har siktat in sig mot varken kulturelit eller Idol-tittarna.
   Nej, det här är musik som går rakt in i hjärtat utan att passera hjärnan där varken fraser, arrangemang och melodier ska dissekeras eller analyseras djupare. Jag konstaterar bara ett grymt och överjordiskt sväng i låt efter låt. Måhända låter det banalt, naivt och kanske också enkelspårigt i andras öron men låtar och sound tillfredsställer pop- och rockmusikens alla grundläggande ambitioner.
   "Bad, bad dog" är inget enmansverk om jag nu inledningsvis har råkat formulerat det så. Med sig i denna rykande kvartett har Nisse producentvännen Chips Kiesbye från Sator på gitarr och bas, sångaren och gitarristen Kent Norberg från samma band och trummisen Patrik Herrström som har figurerat bakom både Timo Räisänen och Andreas Kleerup.
   Tillsammans har de spelat in skivan, jag är övertygad om att de dessutom gjort det samtidigt live i studion, som soundmässigt nästan låter simpel och oproducerad, fast "Produced by Chips Kiesbye and Bo-Dogs" pryder dess omslag. Ibland när attacken är som mest primitiv får jag uppfattningen att allt är komprimerat i ett enda monospår. Oerhört effektiv pop- och rockmusik som det enligt alla gängse regler och lagar, i den så teknologiska nutid vi upplever just nu, borde vara näst intill kriminellt år 2014.
   Nu är "Bad bad dog" inte bara några snygga, stilenliga låttitlar (se ovan) och korta reptilsnabba melodier som är hits under en kort tid i en övergående process. Här finns faktiskt lite variation, ett läckert pendlande mellan aggressiv pop och melodiös rock och flera instrumentallåtar där man kan hämta andan innan nästa riffkryddade attack.
   Det är egentligen omöjligt att plocka ut höjdpunkter på en skiva med så mycket komprimerad kvalité. Men jag fastnar gärna för låtarna som står ut eller skiljer sig från mängden i albumets genomgående effektiva rad av tidlös och energisk musik. Som den lite poppigare "Junk angel" och "Go bring back the noise" där de har plöjt ned adrenalin i stämsången.

/ Håkan

Ove 15/09: Kolla också gärna in Bottle Rockets: Songs of Sahm...

Silja 5/09: Har du en riktigt bra idé om hur man tar bort ekot i kyrkor? Då är du nära e...

Anders Jakobson 4/09: Vilken hyllning! Tack och bock! ...

per 31/08: Jag älskade 50/50 från och med första lyssningen, bortsett ifrån de två sis...

Thomas 30/08: Hej Håkan. Jag tror vi hörde olika låtar. Jag hörde Satelliter och rakete. D...

Johan S 3/08: Håller med, tack för tipset Håkan!...

Silja 31/07: Var finns scenen sonheter Innergården?...

Olle Unenge 31/07: ”Men jag var mycket äldre då. Jag är yngre än då nu.”...

Ralph Svalander 7/07: Så kul att läsa detta. Jag var där. Har funderat på när det var. Trodde 71...

Silja 2/07: Ingen The Weight utan mitt önskemål!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.