Blogginlägg från 2014-10-10
Råsunda hård match för Rod Stewart
Bilder: Anders ErkmanWilly DeVille.
Rod Stewarts nya album "Body wishes" släpptes officiellt 10 juni 1983 men förmodligen några dagar innan i Sverige eftersom han hade inlett sin världsturné i slutet på maj. Jag hade skivan i min hand innan Sverige-konserten för dagen efter min konsertrecension (6 juni) recenserade jag skivan i Nerikes Allehanda. Det är för övrigt Anders Erkmans bild här ovan som illustrerar skivrecensionen. Historiskt sett i sanningens namn ingen profilerad Rod Stewart-skiva men hade naturligtvis åtminstone en spektakulär hit, "Baby Jane".
Efter Luxemburg, Tyskland, Belgien och Danmark kom han till Stockholm för en utomhuskonsert på Råsunda i Solna. Och bandet som kompar honom på den här turnén är helt identiskt med bandet på skivan.
Jim Cregan har turnerat med Rod Stewart sedan 1976, Kevin Savigar sedan 1978 medan Jay Davis, Robin Le Mesurier, Jimmy Zavala och Tony Brock inledde sitt Stewart-samarbete 1981.
Inte fullt lika världsvane och visuellt fysiske Willy DeVille, som ledare för sitt Mink DeVille, fick inleda utomhuskonserten. "Where angels fear to tread" hette hans aktuella album.
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 6/6 1983.
KONSERT
ROD STEWART
MINK DEVILLE
RÃ¥sunda, Stockholm 4 juni 1983
Rod Stewart på Råsunda, eller Rocksunda som konferenciern Jonas Hallberg påpassligt döpte om stället till, en mycket hård match för Rod. Mot publiken, mot vädret och de mycket högt ställda förväntningarna. Under den knappt två timmar långa konserten hade han uppenbart svårt att hålla tempot och hade oväntade problem att nå hela den jättelika publikmassan.
Dessa ofantliga jättekonserter blir alltid samma absurda upplevelse med en blandning av cirkus, allmän mötesplats och rockkonsert. Få åskådare, kanske 5 000 av 35 000, hör och ser bra. Men allra mest åsidosatt blev naturligtvis förbandet Mink DeVille.
Willy DeVille pratsjöng sin nattklubbsrökiga New York-rock'n'roll och hade inte oväntat svårt att få igång publiken. Trots instrumentalt väldigt fina insatser. Crispin Cioe spelade den mest klarsynta saxofonen jag har hört den här sidan Clarence Clemons.
På de tre tidigare Rod Stewart-konserterna jag har upplevt har han alltid lyckats förvandla de stora ishallarna till intima, täta, svettiga rockklubbar med sin jordnära och elementära rockmusik.
Utomhus på en jättelik fotbollsarena var det nya förutsättningar och naturligtvis svårt att nå alla avlägsna publiksektioner. Även för en så rutinerad showman som Rod Stewart.
Efter en oändliga väntan, många djupa suckar och nästan uppgivna tankar äntrade Rod Stewart scenen strax före halv åtta närde mörka molnen såg som mest hotfulla ut.
"Tonight I'm yours" inledde med ett erbarmligt ljud men hos publikens kvinnliga del var det närmast extas medan Rod sprang, hoppade, skuttade och låg på knä i välkända poser.
Sedan följde Chuck Berrys "Sweet little rock'n'roller" och ljudet blev genast bättre i de traditionella rocklåtarna denna eftermiddag som började övergå i kylslagen kväll.
Saxofonisten Jimmy Zavala visade sig vara en av Rod Stewarts viktigaste tillgångar i kompgruppen. Blåste våldsamma saxsolon och spelade även munspel med elegans och inlevelse.
Som uttalad fotbollsfantast sparkade Rod givetvis fotboll med publiken. Med fruktansvärda vristträffar nådde han även de mest avlägsna publikplatserna. Elva bollar placerade han i publikhavet denna kväll som nu började övergå i skymning.
Under "I don't want to talk about it" kom de första regndropparna men störde ändå inte den passionerade allsången i publiken.
Regnet kom och försvann sedan under hela Rod Stewarts konsert och gjorde scenen såphal med farliga incidenter som följd. Under "Baby Jane", senaste singeln, halkade Rod som synes besvärligt men räddade situationen med rutin och avslutade låten liggande.
Rod gjorde ytterligare två låtar från nya albumet "Body wishes", "Dancin' alone" och singellåten "What am I gonna do" som är snärtiga poplåtar som redan gick hem på scen.
Men en Rod Stewart-konsert är också minnen, gamla melodier och klassiker. Därför sjöng publiken som mest i "Sailing" och skrek mest upphetsat i inledningen av "Do you think I'm sexy". Medan "Maggie May" och "Gasoline alley" aldrig blir riktigt dåliga på konsert.
Med förvånansvärt stor tvekan fick publiken in Rod Stewart för två extralåtar och kanske konsertens höjdpunkter, "Hot legs" och "Stay with me". Då fungerade allt perfekt.
Visst är dessa jättekonserter en tungrodd organisation men det ska inte behöva ta nästan två timmar av oändlig väntan mellan förband och huvudartist. När sedan vädret visade sin mest ogynnsamma sida blev det nästan en hopplös uppgift för Rod Stewart att placera sin själ i var mans och kvinnas hjärta.
Tony BROCK – drums
Jim CREGAN – guitars
Jimmy ZAVALA - sax/harmonica
Kevin SAVIGAR – keyboards
Robin LE MESURIER – guitars
Jay DAVIS – bass
Trolig setlist (ej i ordning):
• Tonight I'm Yours
• Sweet Little Rock'n'Roller
• Dancin' Alone
• Tonight's The Night
• Passion
• She Won't Dance With Me/Little Queenie
• Sweet Surrender
• I Don't Want To Talk About It
• You're In My Heart
• Baby Jane
• Young Turks
• What Am I Gonna Do (I'm So In Love With You)
• Da' Ya' Think I'm Sexy?
• Hot Legs
• Gasoline Alley
• Maggie May
• You Wear It Well
• I Was Only Joking
• Sailing
Dagens Nyheter 5/6 1983.
Expressen 5/6 1983.
Göteborgsposten 5/6 1983.
Svd 5/6 1983.
/ HÃ¥kan
| << | Oktober 2014 | >> | ||||
| Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
| 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | ||
| 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
| 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
| 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
| 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | ||
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...
Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...
Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...
Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...
Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker.
Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress.
Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt.
E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: