Blogginlägg

Film: Tusen bitar

TUSEN BITAR
Filmen om Björn Afzelius
Dokumentärfilm av Magnus Gertten och Stefan Berg

Förhandssnacket om och den så viktiga marknadsföringen av den här filmen har koncentrerats på Björn Afzelius alla kvinnoaffärer men dokumentären innehåller minst lika mycket, om inte mer, musik. Från de tidiga åren, ett långhårigt 60-tal, via den underordnade rollen i Hoola Bandoola Band och solokarriärens första år som arg och bitsk politisk låtskrivare till allt nynnvänligare musik som gick hem i dansbandskretsar och blev stora kommersiella succéer.
   Det musikaliska minnet av Björn Afzelius, som för min del var slumrande med ett minskande intresse, pÃ¥nyttföds när jag ser filmen. Dokumentärfilmarna Magnus Gerttens och Stefan Bergs historia om Afzelius har sina intressanta poänger men det känns lite ovant att uppleva en film om verkligheten pÃ¥ en biograf.
   Gertten och Berg är rutinerade pÃ¥ sitt omrÃ¥de, med filmer som "Rolling like a stone" (om Rolling Stones när de var i Malmö 1965), "BlÃ¥dÃ¥rar" (om Malmö FF) och "Solen i ögonen" (om Lars Winnerbäck), och berättar en rak, saklig och innehÃ¥llsrik berättelse om en artist vars popularitet växte, inte minst i Norge, och blev större än vi nÃ¥gonsin anat.
   Utvecklingen frÃ¥n proggkretsar till de stora scenerna, Roskilde-bilderna frÃ¥n 80-talet är ju hisnande, var naturligtvis inte problemfri i mÃ¥ngas ögon och han fick motstÃ¥ mycket kritik. Journalisten HÃ¥kan Lahger beskriver det tydligt i filmen när han citerar nÃ¥gra vassa rader ur en gammal recension. Utan att lägga nÃ¥gra politiska värderingar är jag själv skyldig nÃ¥gra sÃ¥gningar lÃ¥ngt tillbaka i tiden. Mer om det längre fram.
   MÃ¥nga musiker, kollegor och vänner som Francesco Ippolito och konstnärinnan och dramatikern Marianne Lindberg, mamma till en av Björns döttrar, gör bilden av Björn Afzelius än mer detaljrik. Mikael Wiehes minnesbilder är kanske de allra viktigaste men det är ocksÃ¥ intressant att höra och se musiker som trummisen Per Melin, gitarristen Janne Brynstedt, pianisterna Olle Nyberg och Bernt Andersson berätta om den tid som var.
   Jag ser ocksÃ¥ den amerikanske gitarristen Billy Cross flimra förbi pÃ¥ nÃ¥gra tidiga 90-talsbilder. Cross producerade och spelade pÃ¥ albumet "Tusen bitar", Afzelius kanske stora höjdpunkt som kommersiell artist. En skiva som jag recenserade i Nerikes Allehanda 10 april 1990 under rubriken "Bottennappet" och gav omdömen som "dansbandsvänlig, förutsägbar och stundtals likgiltigt sensationsfri" och "massakrerar Anne Linnets i original sÃ¥ sensuellt starka "Tusind stykker" och gör Svensktoppssmet av den".
   Jag sÃ¥g Björn Afzelius live bara vid ett enda tillfälle (1976) men däremot Hoola Bandoola vid ett par tillfällen inklusive Ã¥terföreningen 1996. Det är nÃ¥got jag Ã¥ngrar när jag ser filmen, exempelvis livehysterin pÃ¥ Roskilde, för han omgav sig alltid med färgstarka musiker, ett bra band och ett kraftfullt livesound.
   Man kan säga vad man vill om Björn Afzelius men han utvecklades stort som lÃ¥tskrivare under sin karriär pÃ¥ att skriva slagkraftiga melodier med ofta emotionella texter, dock väldigt sällan i min smak, som blev framgÃ¥ngar i alla sammanhang. Men förutom duoskivan med Mikael Wiehe 1986 tycker jag inte han gjorde nÃ¥got riktigt bra i eget namn efter 1982 och albumet "Innan tystnaden" men var som allra bäst pÃ¥ solodebuten "Vem är det som är rädd?" (1974) och rockplattan "För kung och fosterland" (1976).
   Mikael Wiehe avslutar filmen med att spela "SÃ¥ng till friheten", Björn Afzelius text till Silvio Rodriguez melodi, som kanske var Afzelius näst mest kända lÃ¥t men jag hade nog väntat mig att Wiehe hade framfört sin egen sÃ¥ng "Den jag kunde va", lÃ¥ten han skrev sÃ¥ fint om Björn Afzelius redan när han levde.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.