Blogginlägg

Film: Tusen bitar

Postad: 2014-09-19 11:02
Kategori: Bio-recensioner



TUSEN BITAR
Filmen om Björn Afzelius
Dokumentärfilm av Magnus Gertten och Stefan Berg


Förhandssnacket om och den så viktiga marknadsföringen av den här filmen har koncentrerats på Björn Afzelius alla kvinnoaffärer men dokumentären innehåller minst lika mycket, om inte mer, musik. Från de tidiga åren, ett långhårigt 60-tal, via den underordnade rollen i Hoola Bandoola Band och solokarriärens första år som arg och bitsk politisk låtskrivare till allt nynnvänligare musik som gick hem i dansbandskretsar och blev stora kommersiella succéer.
   Det musikaliska minnet av Björn Afzelius, som för min del var slumrande med ett minskande intresse, pånyttföds när jag ser filmen. Dokumentärfilmarna Magnus Gerttens och Stefan Bergs historia om Afzelius har sina intressanta poänger men det känns lite ovant att uppleva en film om verkligheten på en biograf.
   Gertten och Berg är rutinerade på sitt område, med filmer som "Rolling like a stone" (om Rolling Stones när de var i Malmö 1965), "Blådårar" (om Malmö FF) och "Solen i ögonen" (om Lars Winnerbäck), och berättar en rak, saklig och innehållsrik berättelse om en artist vars popularitet växte, inte minst i Norge, och blev större än vi någonsin anat.
   Utvecklingen från proggkretsar till de stora scenerna, Roskilde-bilderna från 80-talet är ju hisnande, var naturligtvis inte problemfri i mångas ögon och han fick motstå mycket kritik. Journalisten Håkan Lahger beskriver det tydligt i filmen när han citerar några vassa rader ur en gammal recension. Utan att lägga några politiska värderingar är jag själv skyldig några sågningar långt tillbaka i tiden. Mer om det längre fram.
   Många musiker, kollegor och vänner som Francesco Ippolito och konstnärinnan och dramatikern Marianne Lindberg, mamma till en av Björns döttrar, gör bilden av Björn Afzelius än mer detaljrik. Mikael Wiehes minnesbilder är kanske de allra viktigaste men det är också intressant att höra och se musiker som trummisen Per Melin, gitarristen Janne Brynstedt, pianisterna Olle Nyberg och Bernt Andersson berätta om den tid som var.
   Jag ser också den amerikanske gitarristen Billy Cross flimra förbi på några tidiga 90-talsbilder. Cross producerade och spelade på albumet "Tusen bitar", Afzelius kanske stora höjdpunkt som kommersiell artist. En skiva som jag recenserade i Nerikes Allehanda 10 april 1990 under rubriken "Bottennappet" och gav omdömen som "dansbandsvänlig, förutsägbar och stundtals likgiltigt sensationsfri" och "massakrerar Anne Linnets i original så sensuellt starka "Tusind stykker" och gör Svensktoppssmet av den".
   Jag såg Björn Afzelius live bara vid ett enda tillfälle (1976) men däremot Hoola Bandoola vid ett par tillfällen inklusive återföreningen 1996. Det är något jag ångrar när jag ser filmen, exempelvis livehysterin på Roskilde, för han omgav sig alltid med färgstarka musiker, ett bra band och ett kraftfullt livesound.
   Man kan säga vad man vill om Björn Afzelius men han utvecklades stort som låtskrivare under sin karriär på att skriva slagkraftiga melodier med ofta emotionella texter, dock väldigt sällan i min smak, som blev framgångar i alla sammanhang. Men förutom duoskivan med Mikael Wiehe 1986 tycker jag inte han gjorde något riktigt bra i eget namn efter 1982 och albumet "Innan tystnaden" men var som allra bäst på solodebuten "Vem är det som är rädd?" (1974) och rockplattan "För kung och fosterland" (1976).
   Mikael Wiehe avslutar filmen med att spela "Sång till friheten", Björn Afzelius text till Silvio Rodriguez melodi, som kanske var Afzelius näst mest kända låt men jag hade nog väntat mig att Wiehe hade framfört sin egen sång "Den jag kunde va", låten han skrev så fint om Björn Afzelius redan när han levde.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (396)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (216)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (35)
Minns (105)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< September 2014 >>
Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30          

Tommy Näzell 17/08: Tack för att du lagt upp detta Håkan. Det återkallar sköna minnen, vi var några ...

Per Magnusson 12/08: Hej Håkan, det skall bli spännande att följa din topplista gällande det bästa fr...

Tuffe Tom 24/07: Hej Håkan! Håller med om att Damn...kan vara höjdpunkten ihop med Hard Promis...

Mikael 18/06: Jag är helt enig med dig. Detta är Springsteens masterpiece! Helt oöverträffad i...

Lise-Lotte Andersson 12/06: Hej, Var på Bristol i Södertälje och såg Steve Gibbons kommer inte ihåg vilket ...

Bubbert 17/05: Det stämmer väl inte riktigt att Neil Young skrev den mycket personliga sången ”...

Mikael 7/05: Jag tycker nog du underskattar albumet "George Harrison", som jag tycker är ett ...

Jesper Larsson 27/04: Bra recension. Den konserten skulle man ha varit på! Briljant band som jag aldri...

Mikael Löwengren 26/04: "Det vi aldrig skulle få" var ursprungligen tänkt till bonus-CD:n på den norska ...

Marcus Wensby 18/04: Denna platta (som jag själv kallar "Den blå stolen") är ju helt fantastisk! Gil...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.