Blogginlägg

The Bland var sist men nästan bäst

Foto: Carina ÖsterlingFU*K.

Foto: Anders ErkmanG2.

Foto: Anders ErkmanYonder.

FU*K; Stallbacken
G2, Kulturhuset
MARIA LECK, Clarion Hotel
THYRA, Rosengrens Skafferi
SAGA, Scandic Garage
YONDER, Kulturhuset
THE BLAND, O'Learys

"SLUTET GOTT - NÄSTAN ALLT GOTT" kanske inte är det korrekta talesättet men är på något sätt den beskrivande sammanfattningen av årets Live at Heart. Här fokuserar vi givetvis på det positivt musikaliska och upplaga 5.0 har varit den tveklöst mest intressanta och spännande upplagan av festivalen. Trots krångel med alltför sent producerade fysiska program, informationsmissar, programändringar och en svårmanövrerad hemsida har det på årets festival varit lätt att få nya favoriter, upptäcka oförutsägbara namn i mellanregistret eller helt enkelt återupptäcka gamla namn.
   PÃ¥ alla punkter har 5.0-versionen överträffat tidigare Ã¥r av festivalen och jag har nog aldrig haft sÃ¥ roligt, känt mig sÃ¥ inspirerad och mött en sÃ¥ intresserad publik som vill diskutera och analysera programmet och sedan tipsa om bra artister. Jag vill passa pÃ¥ att tacka för alla kontakter med bÃ¥de kända och för mig okända ansikten under de här fyra festivaldagarna. Mest oväntade mötet var med pappa till Örebrofödde Lars Skoglund, trummis med Laakso, Moneybrother och nu Lykke Li.
   Fjärde och sista Live at Heart-dagen/kvällen/natten blev ocksÃ¥ den mest intensiva när jag befann mig pÃ¥ stadens alla gator, Stallbacken (det frejdiga ukulelebandet FU*K var en perfekt start pÃ¥ dagen), lunch pÃ¥ Bishops, en bakgÃ¥rd pÃ¥ väster, Örebro Ölkafés utomhusservering, källarlokal, hotell, restaurang, garage och sportbar frÃ¥n tidig lunchtid till ett par timmar efter midnatt. Minst sagt händelserika timmar med givetvis mycket musik men ocksÃ¥ mÃ¥nga spontana och intressanta diskussioner.
   "Slutet gott"-formuleringen i ingressen blev verkligen verklighet pÃ¥ Ã¥rets sista festivaldag. BÃ¥de onsdag, torsdag och fredag drabbades jag av akut trötthet runt midnatt men The Bland var en ordentlig musikalisk explosion i natt och blev min festivalfinal. De tre sista timmarna pÃ¥ Ã¥rets Live at Heart-festival tillhörde dessutom toppen av allt jag har sett och upplevt överhuvudtaget under alla festivaldagarna.
   Lördagskvällens stora höjdpunkter inleddes med det Ã¥tervändande, tunga bandet Saga (full recension här), fortsatte med det avsevärt lugnare och musikaliskt förnämliga bandet Yonder för att sedan avsluta med det redan omnämnda men mycket imponerande The Bland, full recension här.
   Starten pÃ¥ kvällsaktiviteterna med gruppen G2 var ocksÃ¥ njutbar i all sin akustiska prakt med fem man pÃ¥ rad, banjo, slide, akustisk gitarr, stÃ¥bas och mandolin, som ocksÃ¥ sjöng suveränt. Jag laddade för en bluesgrassinfluerad repertoar men det blev oväntat originellt, varierat och personligt. Se upp för deras album som släpps om en mÃ¥nad.
   En jakt pÃ¥ variation förde oss till Clarion Hotell och Maria Lecks (se höger) svalkande röst. Hon inledde sin konsert med nÃ¥gra killar i ryggen som snart försvann frÃ¥n scenen och faktiskt lämnade lokalen innan Maria var klar. Där satt hon ensam vid pianot och kunde lätt förväxlas med en Kate Bush-wannabe.
   PÃ¥ Rosengrens Skafferi var det mer än packat med folk som var uppenbart intresserade när exilörebroaren och sÃ¥ngerskan Karin Thyr, som lämnade staden för 21 Ã¥r sedan, uppträdde tillsammans med sin man gitarristen Göran Eriksson under duonamnet Thyra. Genrebeteckningarna i Live at Heart-programmet har varit allmänt luddiga och Thyras konsert lät i mina öron som mer akustisk soul än americana.

I DEN GIGANTISKA FESTIVALLOKALEN Scandic Garage fick jag först uppfattningen att det var tusen människor i publiken när Sagas hett efterlängtade comebackkonsert skulle genomföras. Det kanske var en klar överdrift men kontrasten till alla de små festivalscenerna var minst sagt påtaglig. Men flera, flera hundra var det säkert i den okonventionella lokalen utan att jag direkt räknade alla. Närmare detaljer om konserten återfinns snart i en kommande recension här.
   Kvartetten Yonder har funnits i 12 Ã¥r men aldrig uppträtt live sÃ¥ deras uppträdande pÃ¥ Ã¥rets Live at Heart var synnerligen unikt. Har lite dÃ¥lig koll pÃ¥ deras historia men i dagens upplaga av gruppen fanns bÃ¥de Peder af Ugglas, suverän gitarrist som plockade fram underbara Ry Cooder-vibrationer pÃ¥ sitt instrument, och Mats Persson, trummisen som ocksÃ¥ spelade mandolin. Men i centrum stod sÃ¥ngaren Mats Qwarfordt, berättade alldeles fantastiska historier till mellansnack men sjöng ocksÃ¥ med en tillbakalutad dignitet.
   Störst uppmärksamhet blev det när han förklarade att "SmÃ¥ grodorna" ursprungligen var en sÃ¥ng av Blind Lemon Jefferson innan bandet framförde "He arose from the dead".
   The Bland, som avslutade mina upplevelser pÃ¥ Ã¥rets Live at Heart, var sist och nästan bäst av "det lilla" jag sÃ¥g pÃ¥ festivalen.
   Som gnällig örebroare ska man ju i sann anda ocksÃ¥ räkna upp allt jag missade men, se, det tänker jag inte göra. Bara önska att de grupperna/artisterna kommer tillbaka pÃ¥ nästa Live at Heart 2-5 september 2015.
   Nu har jag klippt av mig festivalbandet, hängt undan ackrediteringen och lagt det ovanligt vältummade festivalprogrammet Ã¥t sidan. Nästa helg kommer vi möta med en viss vemodig saknad när vi redan längtar till nästa Ã¥rs första septembervecka.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.