Blogginlägg

Evigt leende Mats Ronander

Sommaren 1992 turnerade Mats Ronander i Sverige med Ian Hunter. Och två år senare skulle han göra samma sak med en annan nästan lika legendarisk engelsman, Graham Parker. Han hade vid tidpunkten 16 album bakom sig av vilka den senaste hette "Burning questions" (1992). Mats var i startgroparna för att förbereda nästa album efter sin all time high-skiva "Himlen gråter för Elmore James" (1992). Vilket dock skulle dröja till 1996 med "Innanför staden".
   Kompbandet pÃ¥ Ronander/Parker-turnén, som för övrigt hade premiär just i Örebro, var ett svenskt fungerande band med rutinerade musiker som mest spelade covers pÃ¥ smÃ¥skaliga ställen. Bandet leddes egentligen av gitarristen Kjell Segebrant som i sista stund blev förhindrad att följa med pÃ¥ den här tolv konserter lÃ¥nga turnén för han hade blivit snabbinkallad till Ulf Lundell-turnén som hade premiär i Varberg samma kväll. Mats fick dÃ¥ i all hast tag i sin danske gitarrist Henrik Tvede.


Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 4/7 1994.

MATS RONANDER
GRAHAM PARKER
& Gone Fishing
Fake, Örebro 1 juli 1994

Mats Ronander är den mest naturlige rockmusiker jag känner.
   Graham Parker är en av mina största hjältar frÃ¥n engelsk 70-talsrock.
   Ã„ndÃ¥ gav deras turnépremiär tillsammans i fredagskväll pÃ¥ Fake en splittrad eftersmak. Och jag stÃ¥r än i dag förvirrat obeslutsam om betyget är godkänt med nÃ¥gra negativa inslag eller mycket bra med beröm godkänt.
   Den stora orsaken till osäkerheten är givetvis konsertens strikt uppdelade prägel. Där Parker agerade anonym under Ronanders lÃ¥tar och kompbandet Gone Fishing hade inga som helst ambitioner att förvandlas till ett känsligt spelande Rumour under Parkers lÃ¥tar.
   Konsertrepertoaren var tämligen demokratisk men den pÃ¥ ytan buttre Graham Parker hamnade ändÃ¥ i skuggan av den evigt leende Mats Ronander.
   Som engelsman var Parker de smÃ¥ gesternas man som rejält bjöd pÃ¥ sig själv offstage efter konserten.
   Ã„ndÃ¥ var det ett smittande drag framme vid scenen under sÃ¥väl "Rock'n roll business" som "Stupefaction". För att inte tala om avslutningen med "Kött och blod", "Don't ask me questions" och John Hiatts "The usual".
   Sedan gick publiken miste om "Back to schooldays" dÃ¥ discjockeyn bestämde att konserten var slut.
   FrÃ¥gan "vem är Graham Parker?" var minsann vanligare under kvällen än "jag har allt Parker har släppt pÃ¥ skiva".
   Konserten gav ett bra mycket homogenare intryck än vid Parkers senaste Örebrobesök. Dels var hans repertoar den här gÃ¥ngen starkare och dels var inramningen och lokalen läckrare.
   Ã„ndÃ¥ är jag lÃ¥ngtifrÃ¥n övertygad om att Ronanders tunga komp är exakt rätt medicin för Parkers raffinerade poprock.
   Det smällde högljutt om trummorna och gitarrduellerna mellan Ronander och Henrik Tvede var inte sÃ¥ mÃ¥nga men spektakulära. Som gjorde att Parker krympte ytterligare nÃ¥gra tum frÃ¥n sin redan ansprÃ¥kslösa längd.
   Lite tunnhÃ¥rigare och betydlig grÃ¥hÃ¥rigare gav Graham Parker prov pÃ¥ att LÃ¥tar och Röst är mycket viktigare än trendkänsla och exakthet.
   "Passion is no ordinary word" är ju tidlös rockhistoria och Parker är ingen vanlig rockrelik.
   Premiär är premiär och band och artister var inte helt samtränade. NÃ¥gra i publiken upptäckte dessutom en trög och bister relation mellan artisterna.
   Eftersnacket backstage var dock allt annat än ansträngt. De skämtade vilt om "Gör mej lycklig" som Parker omgÃ¥ende döpte om till "You're my lip cleaner"...
   Fredagskvällens signum var annars saknad. I lÃ¥tar som "I'll be good for you" och "För kärleks skull" saknades Sanne Salomonsen och under Parkers äldre klassiska lÃ¥tar saknade jag Rumour i allmänhet och den oerhörde gitarristen Martin Belmont i synnerhet.

Mats Ronander, gitarr och sång
Graham Parker, sång och gitarr
Tommy Cassemar, bas
HÃ¥kan Werner, keyboards
Johan Ã…kerfeldt, trummor
Henrik Tvede, gitarr

LÃ¥tarna:
Tokig
Don't let it break you down
Fools gold
Sverige
Suzy Solidor
Passion is no ordinary word
You hit the spot
För kärleks skull
Wake up (next to you)
Rock'n'roll business
Good for you
Stupefaction
Brinner upp
Don't get excited

Extralåtar
Kött och blod
Don't ask me questions
The usual
(Back to schooldays)

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.