Blogginlägg

Evigt leende Mats Ronander

Sommaren 1992 turnerade Mats Ronander i Sverige med Ian Hunter. Och två år senare skulle han göra samma sak med en annan nästan lika legendarisk engelsman, Graham Parker. Han hade vid tidpunkten 16 album bakom sig av vilka den senaste hette "Burning questions" (1992). Mats var i startgroparna för att förbereda nästa album efter sin all time high-skiva "Himlen gråter för Elmore James" (1992). Vilket dock skulle dröja till 1996 med "Innanför staden".
   Kompbandet på Ronander/Parker-turnén, som för övrigt hade premiär just i Örebro, var ett svenskt fungerande band med rutinerade musiker som mest spelade covers på småskaliga ställen. Bandet leddes egentligen av gitarristen Kjell Segebrant som i sista stund blev förhindrad att följa med på den här tolv konserter långa turnén för han hade blivit snabbinkallad till Ulf Lundell-turnén som hade premiär i Varberg samma kväll. Mats fick då i all hast tag i sin danske gitarrist Henrik Tvede.


Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 4/7 1994.

MATS RONANDER
GRAHAM PARKER
& Gone Fishing
Fake, Örebro 1 juli 1994

Mats Ronander är den mest naturlige rockmusiker jag känner.
   Graham Parker är en av mina största hjältar från engelsk 70-talsrock.
   Ändå gav deras turnépremiär tillsammans i fredagskväll på Fake en splittrad eftersmak. Och jag står än i dag förvirrat obeslutsam om betyget är godkänt med några negativa inslag eller mycket bra med beröm godkänt.
   Den stora orsaken till osäkerheten är givetvis konsertens strikt uppdelade prägel. Där Parker agerade anonym under Ronanders låtar och kompbandet Gone Fishing hade inga som helst ambitioner att förvandlas till ett känsligt spelande Rumour under Parkers låtar.
   Konsertrepertoaren var tämligen demokratisk men den på ytan buttre Graham Parker hamnade ändå i skuggan av den evigt leende Mats Ronander.
   Som engelsman var Parker de små gesternas man som rejält bjöd på sig själv offstage efter konserten.
   Ändå var det ett smittande drag framme vid scenen under såväl "Rock'n roll business" som "Stupefaction". För att inte tala om avslutningen med "Kött och blod", "Don't ask me questions" och John Hiatts "The usual".
   Sedan gick publiken miste om "Back to schooldays" då discjockeyn bestämde att konserten var slut.
   Frågan "vem är Graham Parker?" var minsann vanligare under kvällen än "jag har allt Parker har släppt på skiva".
   Konserten gav ett bra mycket homogenare intryck än vid Parkers senaste Örebrobesök. Dels var hans repertoar den här gången starkare och dels var inramningen och lokalen läckrare.
   Ändå är jag långtifrån övertygad om att Ronanders tunga komp är exakt rätt medicin för Parkers raffinerade poprock.
   Det smällde högljutt om trummorna och gitarrduellerna mellan Ronander och Henrik Tvede var inte så många men spektakulära. Som gjorde att Parker krympte ytterligare några tum från sin redan anspråkslösa längd.
   Lite tunnhårigare och betydlig gråhårigare gav Graham Parker prov på att Låtar och Röst är mycket viktigare än trendkänsla och exakthet.
   "Passion is no ordinary word" är ju tidlös rockhistoria och Parker är ingen vanlig rockrelik.
   Premiär är premiär och band och artister var inte helt samtränade. Några i publiken upptäckte dessutom en trög och bister relation mellan artisterna.
   Eftersnacket backstage var dock allt annat än ansträngt. De skämtade vilt om "Gör mej lycklig" som Parker omgående döpte om till "You're my lip cleaner"...
   Fredagskvällens signum var annars saknad. I låtar som "I'll be good for you" och "För kärleks skull" saknades Sanne Salomonsen och under Parkers äldre klassiska låtar saknade jag Rumour i allmänhet och den oerhörde gitarristen Martin Belmont i synnerhet.

Mats Ronander, gitarr och sång
Graham Parker, sång och gitarr
Tommy Cassemar, bas
Håkan Werner, keyboards
Johan Åkerfeldt, trummor
Henrik Tvede, gitarr

Låtarna:
Tokig
Don't let it break you down
Fools gold
Sverige
Suzy Solidor
Passion is no ordinary word
You hit the spot
För kärleks skull
Wake up (next to you)
Rock'n'roll business
Good for you
Stupefaction
Brinner upp
Don't get excited

Extralåtar
Kött och blod
Don't ask me questions
The usual
(Back to schooldays)

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.