Blogginlägg
En överdos i nostalgisk allsång
Den här recensionen publicerades i en kortare version ursprungligen i Nerikes Allehanda 24/2 2014.
NATIONALTEATERNS ROCKORKESTER
Conventum, Örebro 22 februari 2014
Konsertlängd: 18:08-19:01 och 19:34-20:46 (125 min)
Min plats: Rad 4 Plats 164
Är man gammal nog, som undertecknad, har nostalgi sin uppenbara charm - ibland. Nationalteatern tillhör min ungdom men ger mig splittrade minnen. Jag förstod redan då, runt 1974, att bandets många starka låtar i sina bästa stunder, då Ulf Dageby skrev och sjöng materialet, skulle gå till svensk musikhistoria. Däremot trodde jag nog aldrig att musiken 40 år senare så helt automatiskt skulle kunna dra massorna till konsertlokalerna genom att enbart framföra 34 år eller äldre gamla låtar på i stort sätt samma vis som då.
Men jag kunde väl heller aldrig i min vildaste fantasi inbilla mig att Nationalteatern en gång skulle väljas in i svenska Hall Of Fame eller, ännu mer osannolikt, att Ulf Dageby skulle medverka i reality-tv.
Nationalteaterns revivalshower på 00-talet var publikmässigt mycket uppskattade och efter Dagebys "breda genombrott" i Så mycket bättre kan den kommersiella dragningskraften knappast vara starkare. Det var till bristningsgränsen fullt på Conventum på lördagskvällen och den stora majoriteten av publiken visste varför de var på plats: För att sjunga allsång, för att återuppleva sin ungdom och att festa. Fast kanske inte med just den prioriteringen...
Nationalteatern spelade sig igenom ett sjok av sina mest kända låtar på ren rutin. Då var glädjen och responsen högt i tak och det fanns knappt utrymme att hämta andan i den strikt nostalgiska repertoaren. Pausen, som ofta bara brukar vara ett tidskrävande gissel, kom därför lägligt efter bara 53 minuter för att publiken på sina håll kunde fylla på vätskenivån och slipa till den redan från början obefintliga sångrösten.
Jag ljuger överdrivet om jag påstår att jag under denna kväll upplevde någon spänning eller överraskning. Men Nationalteaterns Rockorkester 2014 är ingen lössläppt hobbyorkester utan är ett gäng professionella musiker, måhända i övre medelåldern, som är både tajta och rockigt samspelta med Ulf Dagebys underhållande mellansnack som extra krydda.
Musikaliskt höll sig dock Dageby i bakgrunden under konserten, något enstaka gitarrsolo ("Doin' the omoralisk schlagerfestival") men i övrigt spelade han tillbakadragen kompgitarr, men som sångare är han oerhört underskattad. Med en tillbakalutad elegans tog han hand om konsertens bästa ögonblick som "Doin' the omoralisk schlagerfestival", "Barn av vår tid", mäktigt långa "Rövarkungens ö" och "Bara om min älskade väntar" med text av sångaren själv.
Ändå lämnade Dageby ödmjukt över sången på "Ge mig mitt liv nu" till Matilda Sjöberg, sångfågeln som med sin svala stämma fick personifiera "Hanna från Arelöv", "Hon flytta' ut till Bergsjön" och gamla "Mamma rock". I övrigt sjöng bandets i sammanhanget unge man Mattias Hellberg låtarna och han är ju en extraordinär profil i andra sammanhang, gitarrist i Håkan Hellströms band, och i detta rutinerade rockgäng bidrog han med välmotiverat nytt blod vid mikrofonen. Fast trovärdigheten blev lite naggad i kanten när han som är så "ung" (40 år) sjöng "Vi fortsätter spela rock 'n' roll men vi håller på att dö".
I övrigt var det den stora publiken som var kvällens fascination. Kanske inte så hänfört hysterisk som jag ändå hade väntat mig fast de spontana glädjeyttringarna var åtskilliga. Inte minst i diverse allsångsögonblick som i den omöjliga ramsan "Hadelatten da da - umpapa omp" på "Kolla kolla" vars intro doftade Rolling Stones på riktigt. Eller när Mattias Hellberg slängde in några nya alternativa textrader ("Dom tjatar om OS") i "Speedy Gonzales"
Igenkänning var kvällens kod där ingen låt i den 21 låtar långa repertoaren alltså var yngre än 34 år.
Ulf Dageby: gitarr, sång
Nikke Ström: bas
Håkan Nyberg: trummor
Mattias Hellberg: sång, slagverk
Håkan Svensson: gitarrer
Matilda Sjöberg: sång
Ulf Stenberg: keyboards
Låtarna:
Stranden
Jack the Ripper
Ingelas sång
Hon flytta' ut till Bergsjön
Hanna från Arlöv
Doin' the omoralisk schlagerfestival
Ut i kylan
Spisa
Lägg av
Paus
Rövarkungens ö
Bängen trålar
Kolla kolla
Barn av vår tid
Sent en lördag kväll
Ge mig mitt liv nu
Vi fortsätter att spela rock ’n' roll men vi håller på att dö
Livet är en fest
Extralåtar:
Mamma rock
Men bara om min älskade väntar
Speedy Gonzales
/ Håkan
90:#12 Ljus i natten
Svårt att överträffa, Mellencamp
<< | Februari 2014 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | |||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 |
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
24 | 25 | 26 | 27 | 28 |
Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...
Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...
Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...
Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...
Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...
Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...
Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...
Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...
Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...


Kommentarer till blogginlägget:
Jag hade inga förväntningar men det blev bättre än jag trodde tack vare en spontan Dageby och ett fint ljud (åtminstone där jag satt). Sedan kan man ju ha oerhörda invändningar på en förutsägbar repertoar. Har "Mr John Carlos" spelats live någon gång sedan 70-talet?