Fantastiskt bra platta. Jag gjorde en intervju med Magnus på Restaurang Pråmen i Eskilstuna som ursprungligen publicerades på den hemsida om Ulf Lundell som en kompis och jag drev på den tiden. Tyvärr är den siten utom all räddning svävandes runt i cyberrymden men här är intervjun för dom som är intresserade :-). Det var ett mycket varmt och trevligt möte. Magnus är väldigt sympatisk och trevlig måste jag säga:

Berätta om hur det gick till när du fick den berömda plastkassen med texter i av Uffe.
- Det var väldigt enkelt. Vi bara bestämde möte på stan, på KB rättare sagt, för att vara kulturell. Jag satt och väntade där en stund och efter ett tag eller rättare sagt en timme så kommer Uffe med en stor Domus-kasse och jag tänkte att va fan har han varit ute och handlat och glömt bort hela grejen. Då hade han en hel kasse med dikter och så sa han att ta det du vill ha, så lämnar du tillbaka resten.

Hur kom ni i kontakt med varann innan det här mötet?
- Vi kom i kontakt med varann på grund av att han hamnade på samma grammofonbolag (EMI, vår anm.) som jag låg på.

Har han någonsin kommenterat dina tolkningar av hans texter?
- Nä…inte vad jag minns.

På samlingen "Diamanter 1974-93" dök det ju upp ännu en sång från ert låtskrivarsamarbete, den outgivna "Blåklint". Finns det fler outgivna alster från det här samarbetet?
- Nej, det gör det inte.

Spelar du fortfarande någon av låtarna från det här samarbetet live?
- Nej, det har inte blivit så att någon av dom låtarna har valts ut. Men det kanske man gör när man känner att repertoaren bör ökas.

Har ni eller har ni haft något privat umgänge med varandra?
- Vi umgicks en hel del i början. Jag hade ju varit på EMI i ett par år när Uffe kom och vi började väl umgås en hel del i början av hans sejour… hans början däruppe.


Vad tycker du om honom idag, rent musikaliskt?
- Ärligt talat så har jag inte lyssnat på honom på säkert…femton år. Så jag har ingen uppfattning.

Det som slår en när man tittar igenom tidningsklipp med recensioner av plattor och konserter är att kritiken genomgående oftast är mycket positiv men att "Den Store Anden" Lundell ändå ligger som en tung skugga och gör att dina grejor inte alltid blir helt rättvist bedömda. Känner du själv att du är besvärad av att jobba "i skuggan" av Lundell?
- Nej, jag jobbar inte i skuggan av Uffe Lundell, utan anledningen till att han är mer känd än vad jag är beror väl bland annat på att han har ett stort författarskap, som jag uppskattar mer än jag uppskattar hans musik. Sedan är det ju så att Uffe i början av sin karriär verkligen såg till att befinna sig på rätt ställen och att synas i pressen. Jag har alltid varit lite ensamvarg. Det är en nackdel i den här branschen.

Både du och Uffe och även John Holm tillhör ju dom som tar outsiderns eller som man kanske säger lite finare uttryckt "människorna som lever i marginalens" parti. Ni skildrar helt enkelt dom svaga i samhällets livssituation och vardag. Det har ju gjort att Uffe och John under framförallt sina mer inaktiva perioder av karriärerna råkat ut för ryktesspridning om sitt leverne avseende drog och alkoholmissbruk osv…
- …även jag har råkat ut för det.

Är det någonting som har besvärat dig?
- Så länge jag har rent mjöl i påsen så besvärar det mig inte ett dugg. Men om jag skulle känna att jag hade något att försvara så skulle jag säkert tycka att det var rätt besvärande.

Men hur tacklar man det när det uppstår?
- Jag tacklar det inte alls… jag låter det vara obesvarat.

Det har ju snackats rätt mycket på senare år om Ulf Lundells politiska engagemang. På din senaste skiva så finns det två låtar, "Sanningen" och "En ensam varg", som verkar vara skrivna ur ett betydligt mer globalt perspektiv än Stockholms City. Har jag rätt eller?
- Ja, det är en hel del av dom här låtarna som är skrivna ur ett vidare perspektiv. "Risken finns", "Jag har aldrig varit i Memphis"…"Ser du" till exempel, även fast det finns vissa textrader där som härrör till city. Jag menar city… varje stad, varje samhälle har ett city.

Den här typen av "politiskt" engagemang märks inte lika tydligt på dina fyra tidigare skivor. Var det ett medvetet val av textperspektiv du gjorde till den här plattan?
- Det har bara blivit så. Men samtidigt måste man nog förstå att både hos Uffe och mig, när vi började med våra solokarriärer, så hade den riktigt politiska eran inom musikbranschen dalat. Och det fanns väl egentligen inget politiskt engagemang bland folk i gemen. Jag känner det som om att det börjar växa mer nu. Det brinner på fler ställen idag.

Uffe har ju en del fans som åker runt på turnéerna och ser fler konserter. Har även du det?
- Ja, det har jag definitivt. Fast dom är färre.

Tycker du att det är besvärande?
- Nej, verkligen inte…inte alls. Tvärtom, dom är mycket vänliga mot mig.

Hur ser den närmsta framtiden ut för dig?
- Vi ska väl fortsätta ett litet tag till med det här. Sen är det dags för mig att börja skriva igen.

Vi är nog många som hoppas att det inte dröjer tio år igen innan nästa skiva kommer.
- Det får inte dröja mer än ett och ett halvt år… max.

Varför tog det tio år mellan förra skivan "Det kommer en vind" och den nya?
- Nja, det tog inte tio år att göra en ny skiva utan man får räkna bort fyra år från Grymlings. Sen så var det ju som så att när vi gjorde den sista Grymlings-plattan så hade all entusiasm i princip försvunnit…vad det gällde Grymlings och därmed också överhuvudtaget. Rickfors har kommit med en medioker platta någon gång förra sommaren eller när fan det nu var. Pugh kommer med en i höst. Jag kom med en i april. Så jag är inte ensam om att ha stått still efter Grymlings.
Svar:
Tack, Micke. Nu finns i alla fall Magnus Lindberg-intervjun på nätet.

• Namn:
  
  Epost: (visas ej utåt)
  
  Hemsida/blogg:
  
• Kommentar:
  
• Spamskydd - skriv resultatet av 7x3 = och tecknet för "snabel-a" två gånger