Blogginlägg

"Gripka" har aldrig varit bättre

Bilder: Jan-Åke "Silja" SiljeströmFoto: Carina Österling

Den här recensionen publicerades ursprungligen i en kortare version i Nerikes Allehanda 17/11 2013.

ISRAEL NASH
ELLEN SUNDBERG
Clarion Hotel, Örebro 15 november 2013
Konsertlängd: 21:15-21:42 (Ellen, 27 min) och 22:12-23:46 (Israel, 94 min)
Min plats: Stående ca 5 m till höger om scenen.

Till fredagskvällens konsert i Clarion Hotels foajé marknadsfördes artisten som Israel Nash Gripka fast det numera är så uppenbart att han lämnat kvar det personliga efternamnet Gripka hemma i det lilla Dripping Springs, Texas. Affischen (se höger) gör allt ytterligare lite mer förvirrat med namnet Israel Gripka Nash...
   Hursomhelst var den vi sedan drygt tvÃ¥ Ã¥r tillbaka känner som Gripka tillbaka i Örebro där han en gÃ¥ng stormade in pÃ¥ Live At Heart och gjorde omedelbar succé. Efter ytterligare nÃ¥gra spelningar i den här staden lÃ¥g det i fredagskväll förväntningar i luften pÃ¥ en sjukligt hög och inte sÃ¥ nyttig nivÃ¥. PÃ¥ en nästan ouppnÃ¥elig nivÃ¥ skulle jag vilja beskriva det sÃ¥ här efterÃ¥t.
   Med anledning av senaste skivan "Israel Nash's rain plans", där amerikanen försökte lösa upp sitt hÃ¥rt elektriska sound, hade jag för egen del Ã¥tskilliga förhoppningar pÃ¥ en varierad och nyhetsbaserad konsertkväll. Och jag blev pÃ¥ den punkten fullständigt bönhörd - och lite till.
   Under de första tio lÃ¥tarna av konserten var det uteslutande nytt material som gällde, alla albumets tio lÃ¥tar i exakt samma ordning som pÃ¥ skivan. Det är sÃ¥dant som imponerar pÃ¥ en ärrad recensent som oavbrutet söker tecken pÃ¥ förnyelse och vill höra nytt och aktuellt material hela tiden. Och dÃ¥ fick jag hela paketet i knät i ett enda sjok. Det var minsann bÃ¥de vÃ¥gat och imponerande.
   Efter sju veckors oavbrutet turnerande varav 55 mil det senaste dygnet, logistiken pÃ¥ dessa landsomfattande rockturnéer är inte den bästa, tyckte jag mig inledningsvis och helt naturligt utläsa en viss rutinmässig turnétristess i ögonen pÃ¥ Israels band. Men den lilla ögonblicksbilden skulle snabbt utvecklas till nÃ¥got mycket positivt där turnerandet verkligen svetsat samman bandet. Det har gjort den tillfällige gitarristen Nik Lee uppenbart varm i kläderna ty solopartierna pendlade mellan Lee och Eric Swanson som kontrade med glödande insatser pÃ¥ bÃ¥de steelgitarr och elgitarr.
   Tillsammans med Gripka bildade de tvÃ¥ gitarristerna en enad front av absolut harmoni som gav attacken i musiken ett nytt, Ã¥terhÃ¥llsamt och melodiskt ansikte i form av en verkligt läcker ljudbild som med säker hand trollades fram av den skicklige ljudmixaren Kristoffer. Bland mina nästan osunda förväntningar fanns nämligen ocksÃ¥ stora doser oroväckande farhÃ¥gor om ett betongkrossande gitarrsound men den tanken kom pÃ¥ skam denna trevliga fredagskväll. Ty ljudet var excellent och soundet var genomgÃ¥ende njutbart fast Neil Youngs ande klädd i taggtrÃ¥d svävade över de flesta arrangemangen.
   Musiken och framträdandet inför en storpublik förvandlade den annars sÃ¥ strikta och strama miljön i Clarions hotellfoajé till en fullvärdig rockklubb där varma vÃ¥gor gick som en kedjereaktion genom publikleden. Och även nÃ¥dde upp pÃ¥ scen där musikerna med trion Israel, Lee och Swanson i spetsen gav tillbaka all kärlek genom att bjuda pÃ¥ en sagolik rockkonsert.
   En upplevelse som aldrig riktigt ville ta slut och där antalet extralÃ¥tar bara utökades. Efter populära "Drown" och "Fool's gold" hängde basisten Aaron McClellan av sig sin gitarr men Gripka ville fortsätta och annonserade en nyskriven lÃ¥t som visade sig vara "Parlor song" frÃ¥n förra Ã¥rets live-ep. Och efter en drygt 90 minuter lÃ¥ng konsert gick vi hem totalt tillfredsställda med magi som största minnesbild. SÃ¥dant som vi vuxna män numera mycket sällan fÃ¥r uppleva. I alla fall inte pÃ¥ en konsertsscen.
   När jag spanade in scenen innan konsert upptäckte jag inga akustiska gitarrer och blev lite besviken men fick under Ellen Sundbergs inledande 27 minuter som uppvärmare allt av den varan. Ensam med akustisk gitarr, munspelsställ, stor hatt och en ocean av jämtländsk personlighet bjöd hon givetvis pÃ¥ lÃ¥tar frÃ¥n sitt album "Black raven" men ocksÃ¥ nyskrivet material. PÃ¥ den avslutande nya lÃ¥ten "Only road" kom Israel Nashs band upp pÃ¥ scen och kompade Ellen.

Israel Nash: gitarr, munspel och sång
Eric Swanson, steelgitarr, gitarr och sång
Aaron McClellan, bas och sång
Joshua Fleischmann, trummor
Nick Lee, gitarr och sång

Israel Nashs låtar:
Woman at the Well
Through the Door
Just Like Water
Who in Time
Myer Canyon
Rain Plans
Iron of the Mountain
Mansions
Rexanimarum
Goodbye Ghost
Antebellum
Louisiana
Baltimore

Extralåtar:
Drown
Fool's Gold
Parlor Song

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.