Blogginlägg från 2013-11-25

Exklusiva nyheter med Bob Woodruff

Postad: 2013-11-25 10:26
Kategori: Ingen

Foto: Olle Unenge
Foto: Fredrik Welander

BOB WOODRUFF
Rockklubben Räven 24 november 2013
Konsertlängd: 18:19-19:00 och 19:18-19:57 (80 min)
Min plats: På en stol 3 m från scenen.


Det var sannerligen en informell och spontan men intressant tillställning. Bob Woodruff anlände till Sverige på lördagsmorgonen för inspelningar och en officiell konsert i Örebro på lördag på East West Sushi. Men arrangören och vännen Anders Damberg hade tankar på mer, exempelvis en privat liten konsert i en liten samlingslokal (för kvällen döpt till Rockklubben Räven) på Trädgårdsgatan. Inget stort arrangemang, inga stora inbjudningar utan enbart ett mun-till-mun-rykte som hade samlat ett 40-50-tal intresserade under tidig söndagkväll.
   Tillsammans med ryggraden i Bob Woodruffs nuvarande band, Clas Olofsson och Fredrik Landh, framförde Bob huvudsakligen låtarna från det senaste så framgångsrika albumet "The year we tried to kill the pain". Men jämför den officiella ostrukturerade låtlistan (se nedan) med den jag noterade så blev det många spontana ändringar, några exklusiva nyheter, även några strykningar men ändå två väldigt smakfulla set med Bobs akustiska gitarr, Clas olika stränginstrument och Fredriks ståbas.
   Lågmält och lite begränsat men ändå stor variation mellan känsliga ballader och snabbare poplåtar till ett sedvanligt underbart sound där Clas instrumentala färdigheter på både pedal steel, lap steel och elgitarr dekorerade låtarna med magi.
   I mellansnacken förklarade Bob att han hade jetlag och i huvudet befann han sig någonstans mitt över Atlanten och att den här lilla för honom oplanerade konserten nog fick betraktas som en repetition då han och musikerna inte hade träffats på ett år. Det blev bättre än så, Bob.
   Tillsammans med de här Örebrokillarna har Bob funnit tryggheten och den musikaliska skickligheten som även har resulterat i stor kreativitet. Imorgon tisdag går de in i studion och spelar in Bobs nya låtar av vilka vi fick en exklusiv försmak av vid några tillfällen igår.
   När konserten tog slut och det bara återstod en extralåt var det slut på planerade låtar. Då plockade Bob fram den gamla "Out of the blue", från "Desire road"-albumet 1997, utan att musikerna någonsin hade spelat den. Clas frågade lite försiktigt om tonart men Bob ville inte höra utan litade fullt ut på sina kamrater. Hur det slutade? Naturligtvis lika förstklassigt som konserten i övrigt.
   Fram till konserten på East West Sushi på lördag ska Bob och bandet repetera och spela in nya låtar och sedan bjuda på ännu fler nyheter.

Låtarna:
If I was your man
There's something there
I didn't know
Feel the way I feel
Bayou girl
A loving eye
Don't look back

Paus

The year we tried to kill the pain
I'm the train
So many teardrops
I'm losing you
Stop in the name of love
Saving the best of my love

Extralåt
Out of the blue


/ Håkan

90:#22 Back from Rio

Postad: 2013-11-25 07:57
Kategori: 90-talets bästa

ROGER McGUINN: Back from Rio (Arista, 1991)

The Byrds (1964-1973), Roger McGuinn var dess ledare från början till slut, fick 1990 en oväntad revival i samband med den lysande cd-box som släpptes på hösten. Bara några månader senare, i januari 1991, kom McGuinns soloalbum som ett lyckosamt brev på posten. Han hade inte gjort ett album sedan 1977 så "Back from Rio" kan verkligen betecknas som en comeback. Och titeln syftar också på det.
   När Jim McGuinn, som Roger kallade sig fram till 1967, av religiösa skäl bytte förnamn till Roger ville fans först inte acceptera det utan trodde att Jim hade försvunnit till Rio de Janeiro och ersatts av sin bror Roger. Titeln på 1991-albumet var alltså en komisk vink i riktning åt det ryktet och förklaringen att han nu var tillbaka.
   Under varje år sedan Byrds splittrades, 1973-1977, släppte McGuinn en egen skiva men gjorde sedan ett uppehåll i många år med soloskivorna. Däremot samarbetade han med med de två ex-Byrds-medlemmarna Gene Clark och Chris Hillman under några år. Sedan följde ett tämligen inaktivt 80-tal där McGuinn plötsligt dök upp i ett osedvanligt välanpassat turnépaket tillsammans med Bob Dylan och Tom Petty & the Heartbreakers 1987 och en spelning i bland annat Stockholm i september.
   "Back from Rio" är en stor comeback där Roger McGuinn visar sig vara överens med sin historia och den legendariska tiden i Byrds. Han spelar 12-strängad gitarr på samtliga låtar och det poppiga speciella soundet finns med i samtliga låtar och körstämmorna, ibland han själv på dubblerad röst, ger också skivan en homogen och genomarbetad prägel.
   McGuinn återförenas också med gamla Byrds-kollegorna Chris Hillman och David Crosby som körar på tre spår men han får också sånghjälp av Timothy B Schmit. Michael Penn (Sean Penns bror) och J Steven Soles (Alpha Band).
   Men det är självklart närvaron av Tom Petty, en stor McGuinn-beundrare sedan tidigt i karriären, och stora delar av Heartbreakers som ger soundet dess tyngd och historiskt melodiska klang. McGuinn och Petty sjunger duett på "King of the hill" som de också har skrivit tillsammans. Den lite tyngre "Car phone" har McGuinn skrivit tillsammans med Heartbreakers-gitarristen Mike Campbell. En låt som toppas med saxofonsolo och en telefonkonversation mellan Stan Ridgway, ex-Wall Of Voodoo, och Kimmy Robertson från Twin Peaks.
   Den spännande låtskrivarkonstellationen Roger McGuinn/Tom Petty/Jeff Lynne resulterar i en blott 15 sekunder lång strof, "Back from Rio interlude", som inte ens finns med i låtordningen på skivomslaget. Fast i texthäftet påstås det att den korta snutten är hämtad från låten "Back from Rio". Men någon låt med den titeln har varken förr eller senare dykt upp på denna jord.
   Den mycket fina "Your love is a gold mine" är ett annat intressant låtskrivarsamarbete mellan McGuinn och Dave Stewart. En låt i halvfart med en fantastiskt fin refräng. McGuinn har i övrigt skrivit tre låtar, bland annat den fina balladen "Without your love" av nästan Roy Orbison-kvalité, tillsammans med sin fru Camilla.
   "Back from Rio" innehåller också några exklusiva covers. Elvis Costellos "You bowed down", med låtskrivaren själv i kören, tillhör skivans absoluta höjdpunkter. Låten är som skräddarsydd för McGuinn och skrevs och spelades in av Costello någon gång mellan 1988 och 1990. Flera år senare, 1995, spelade Costello in en riktig version av låten tillsammans med The Attractions till skivan "All this useless beauty" (1996).
   "If we never meet again", skivans andra cover, hade McGuinn hämtat från bandet Reckless Sleepers (där låtskrivaren Jules Shear var medlem) album från 1988, "Big boss sounds".

YouTube: "King of the hill".


/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (394)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (214)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (35)
Minns (103)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< November 2013 >>
Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30  

Bubbert 17/05: Det stämmer väl inte riktigt att Neil Young skrev den mycket personliga sången ”...

Mikael 7/05: Jag tycker nog du underskattar albumet "George Harrison", som jag tycker är ett ...

Jesper Larsson 27/04: Bra recension. Den konserten skulle man ha varit på! Briljant band som jag aldri...

Mikael Löwengren 26/04: "Det vi aldrig skulle få" var ursprungligen tänkt till bonus-CD:n på den norska ...

Marcus Wensby 18/04: Denna platta (som jag själv kallar "Den blå stolen") är ju helt fantastisk! Gil...

Stefan 12/04: Hej! Bilden ovan är med största sannolikhet från någon konsert på Glädjehuset...

Johan S 7/04: Bra skrivet! Intressant om tidigt med Stewart/Wood. En del jag inte visste. Ja...

Mikael 13/03: Mycket bra låt. Tack för tipset! Jag tycker för övrigt att Mellencamps produktio...

Johan S 9/03: Mitt upp i alllt detta kom väl också EP:n ”Pink Parker” med bl.a. ”Hold Back The...

Silja 9/03: Men den finns på YouTube! Här: https://www.youtube.com/results?search_query=%2...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.