Blogginlägg från 2013-11-01
Underhållande musik i Saluhallen
Foto: Kristin WesterMATHIAS LILJA
Bistro, Örebro Saluhall 31 oktober 2013
Konsertlängd: 18:10-18:55 och 19:10-20:10 (105 min)
Min plats: I baren ca 5 m från "scenen".
Ja, då var det för egen del dags för premiär med konsert i en ny lokal. Mathias Lilja, den mycket begåvade singer/songwriter-örebroaren, har inlett en tradition att spela i Örebro Saluhall den sista torsdagen i varje månad i höst. Jag missade premiären för en månad sedan men fick nu uppleva ett trivsamt, avslappnat och till alla delar förstklassigt arrangemang i det lilla formatet.
Framträdandet får nog kallas anspråkslöst. Det var ingen konsert i direkt mening utan mer underhållning medan folk träffas, äter, umgås och snackar med varandra. Ett arrangemang där man inte fick låta sig störas av pladdrande människor eller barn som hellre spelar på mobilen än lyssnar på musiken.
Nåväl, ingen bland artisterna på scen brydde sig över den ibland höga pratnivån när Liljas låtar, Clas Olofssons underbara steelguitar och Magnus Sjöquists varierade basspel bara blev en begränsad del av en kväll i baren där få lyssnade aktivt men ändå klappade flitigt när underhållningen på scen var av bästa kvalité.
Lilja inledde med 45 minuter eget material, som vi nu hysteriskt vill ha på en skiva, som till stor del var identiskt med låtarna som han och hans band så framgångsrikt luftade vid två tillfällen under Live At Heart i september. Det var ännu en gång en ynnest att få uppleva Liljas låtar och det fungerade bra även i det här blygsamma formatet med begränsat ljud från ett hörn i baren.
Bandet runt Lilja var inte riktigt sig likt då Fredrik Landh, basisten/trummisen, saknades bredvid Lilja och Olofsson och för kvällen ersatt av Magnus Sjöquist som också sjöng och spelade på tre olika basgitarrer. Inget fel på ambitionen där inte när han varierade mellan ståbas, elbas och en liten halvakustisk bas.
Det kanske inte var läge för några musikaliska utsvävningar men Olofssons glidande magiska toner på sin välsignat välljudande steelguitar gjorde även denna gång stort intryck.
Efter en kort paus kom Lilja och bandet tillbaka med ett coverbetonat material på repertoaren. Men även på det området var Lilja mycket personlig både i framförandet och i urval när han kryssade fram bland alla sina favoriter. Från Jayhawks, husguden Townes Van Zandt, Gordon Lightfoot, Steve Earle, Gram Parsons, till Merle Haggard och en massa annat i en timme.
/ Håkan
| << | November 2013 | >> | ||||
| Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
| 1 | 2 | 3 | ||||
| 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 |
| 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 |
| 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 |
| 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |
Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...
Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...
Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...
Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...
Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....
Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...
Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...
Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...
Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...
Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker.
Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress.
Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt.
E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: