Blogginlägg från 2013-11-01

Underhållande musik i Saluhallen

Postad: 2013-11-01 09:51
Kategori: Konserter

Foto: Kristin WesterMATHIAS LILJA
Bistro, Örebro Saluhall 31 oktober 2013
Konsertlängd: 18:10-18:55 och 19:10-20:10 (105 min)
Min plats: I baren ca 5 m från "scenen".


Ja, då var det för egen del dags för premiär med konsert i en ny lokal. Mathias Lilja, den mycket begåvade singer/songwriter-örebroaren, har inlett en tradition att spela i Örebro Saluhall den sista torsdagen i varje månad i höst. Jag missade premiären för en månad sedan men fick nu uppleva ett trivsamt, avslappnat och till alla delar förstklassigt arrangemang i det lilla formatet.
   Framträdandet får nog kallas anspråkslöst. Det var ingen konsert i direkt mening utan mer underhållning medan folk träffas, äter, umgås och snackar med varandra. Ett arrangemang där man inte fick låta sig störas av pladdrande människor eller barn som hellre spelar på mobilen än lyssnar på musiken.
   Nåväl, ingen bland artisterna på scen brydde sig över den ibland höga pratnivån när Liljas låtar, Clas Olofssons underbara steelguitar och Magnus Sjöquists varierade basspel bara blev en begränsad del av en kväll i baren där få lyssnade aktivt men ändå klappade flitigt när underhållningen på scen var av bästa kvalité.
   Lilja inledde med 45 minuter eget material, som vi nu hysteriskt vill ha på en skiva, som till stor del var identiskt med låtarna som han och hans band så framgångsrikt luftade vid två tillfällen under Live At Heart i september. Det var ännu en gång en ynnest att få uppleva Liljas låtar och det fungerade bra även i det här blygsamma formatet med begränsat ljud från ett hörn i baren.
   Bandet runt Lilja var inte riktigt sig likt då Fredrik Landh, basisten/trummisen, saknades bredvid Lilja och Olofsson och för kvällen ersatt av Magnus Sjöquist som också sjöng och spelade på tre olika basgitarrer. Inget fel på ambitionen där inte när han varierade mellan ståbas, elbas och en liten halvakustisk bas.
   Det kanske inte var läge för några musikaliska utsvävningar men Olofssons glidande magiska toner på sin välsignat välljudande steelguitar gjorde även denna gång stort intryck.
   Efter en kort paus kom Lilja och bandet tillbaka med ett coverbetonat material på repertoaren. Men även på det området var Lilja mycket personlig både i framförandet och i urval när han kryssade fram bland alla sina favoriter. Från Jayhawks, husguden Townes Van Zandt, Gordon Lightfoot, Steve Earle, Gram Parsons, till Merle Haggard och en massa annat i en timme.

/ Håkan

Försök till revansch i Örebro

Postad: 2013-11-01 07:56
Kategori: Live-recensioner


                                                      Foto: Jan-Ola Sjöberg


Elvis Costellos första konsert, av två, på Konserthuset i Örebro.

Medan det engelska stjärnskottet Elvis Costello förberedde sig för sitt femte album, "Trust" (släpptes i januari 1981), genomförde han en liten svensk turné, Stockholm (Eriksdalshallen där jag fick uppleva när Dag Vag och Ebba Grön spelade skjortan av en förbannad Costello), Linköping, Karlshamn, två(!) konserter i Örebro och Göteborg, mellan 13-18 november dagarna efter varandra. Första Örebrospelningen var ingen knock-out så jag struntade faktiskt i konserten dagen efter...

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 17/11 1980.

ELVIS COSTELLO & THE ATTRACTIONS
Konserthuset, Örebro 16 november 1980


Det är inte alltid rättvist eller motiverat att göra jämförelser. Men det är svårt att undgå att dra vissa paralleller mellan Rod Stewart (Isstadion i Stocxkholm i lördags) och Elvis Costello (gårdagens stora rockbesök i Örebro).
   Intresset kring dem som personer är likartat och populariteten är väldigt idolinriktat. Fast det till stora delar rör sig om helt olika publik,
   Medan Rod Stewart turnerar i stora hallar med påkostade shower reser Elvis Costello mestadels den mindre popsvängen, så kallad landsortsturné, med en konsert helt utan visuella effekter.
   Costello klarar bevisligen inte av stora idrottslokaler. Såg honom i torsdags i Eriksdalshallen i Stockholm där han blev genant utspelad och effektivt överkörd av Dag Vag och Ebba Grön och hade sedan märkbart svårt i den akustiskt svåra lokalen.
   Det fanns många anledningar till det fiaskot, nämnda lokal, publikdragande förband och den tveksamma repertoaren med 75% nytt material. Folk blev helt enkelt lurade på många hits och säkra Costelloklassiker.
   Det var alltså motiverat med stor revansch i en för honom mer passande lokal, Konserthuset i Örebro igår kväll. Han gör för övrigt ytterligare en konsert där ikväll.
   Vis av misstaget vid Stockholmskonserten hade Costello stuvat om programmet något och modifierat sin scenshow med en inte fullt så stor portion nyskrivna låtar. Men det var fortfarande förvånansvärt mycket nytt material han framförde. Vi fick säkert höra huvuddelen av hans nya album som ska komma efter nyår.
   Den mindre lokalen passade honom bättre men då hans säregna sound bygger på mycket arrangemangsmässigt komprimerade låtar blev ljudet inledningsvis väldigt jämntjockt. Det var till en början svårt att utvärdera några som helst harmonier. Det mesta lät likadant.
   Så småningom, när ljudet blivit bättre, lyfte också showen till en viss del. Som scenprofil måste Elvis tillhöra en av de mest tråkiga rockstjärnorna. Han var mycket fåordig när han kortfattat presenterade varje låt. Dirigerade lite lätt med gitarrhalsen och det lilla kompet följde hans rörelser noggrant.
   Costello har unika röstresurser som kom bäst till sin rätt i balladerna där också kompet var mer nyanserat.
   Medan ljudet långsamt förbättrades tände också publiken och stod mangrant upp under "Girls talk" och kvällens stora favorit "Watching the detectives". Och Costello var generös med extralåtar, bland annat rockfavoriten "Slow down" och showstoppern "Pump it up" när volymen just då var otroligt hög.

Elvis Costello: gitarr och sång
Bruce Thomas: bas och sång
Steve Nieve: keyboards
Pete Thomas: trummpr

Låtarna:
01. Beaten To The Punch
02. Two Little Hitlers
03. White Knuckles
04. Temptation
05. Strict Time
06. The Imposter
07. New Lace Sleeves
08. Lovers Walk
09. You'll Never Be A Man
10. I've Been Born Again / King Horse
11. Big Sister's Clothes
12. Big Tears
13. High Fidelity
14. Fish 'N' Chip Paper
15. He's Got You
16. Clubland
17. Luxembourg
18. You Belong To Me
19. Pump It Up

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (396)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (216)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (35)
Minns (105)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< November 2013 >>
Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30  

Tommy Näzell 17/08: Tack för att du lagt upp detta Håkan. Det återkallar sköna minnen, vi var några ...

Per Magnusson 12/08: Hej Håkan, det skall bli spännande att följa din topplista gällande det bästa fr...

Tuffe Tom 24/07: Hej Håkan! Håller med om att Damn...kan vara höjdpunkten ihop med Hard Promis...

Mikael 18/06: Jag är helt enig med dig. Detta är Springsteens masterpiece! Helt oöverträffad i...

Lise-Lotte Andersson 12/06: Hej, Var på Bristol i Södertälje och såg Steve Gibbons kommer inte ihåg vilket ...

Bubbert 17/05: Det stämmer väl inte riktigt att Neil Young skrev den mycket personliga sången ”...

Mikael 7/05: Jag tycker nog du underskattar albumet "George Harrison", som jag tycker är ett ...

Jesper Larsson 27/04: Bra recension. Den konserten skulle man ha varit på! Briljant band som jag aldri...

Mikael Löwengren 26/04: "Det vi aldrig skulle få" var ursprungligen tänkt till bonus-CD:n på den norska ...

Marcus Wensby 18/04: Denna platta (som jag själv kallar "Den blå stolen") är ju helt fantastisk! Gil...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.