Blogginlägg
"Turquoise"
DEVON ALLMAN
Turquoise
(Ruf/Helan Kommunikation)
Jag skrev förra veckan att det är en ynnest att erhålla nya skivor i god tid innan release. När man lugnt och stilla kan lyssna in gång efter gång och på så sätt få skivan att mogna på ett helt rättvist sätt. Sedan finns den motsatta upplevelsen när skivor kommer i tid, ligger och läggs undan och aldrig riktigt hamnar i cd-spelaren på allvar. Kalla det skivor som blir offer bland förutfattade tankar eller negativa vibrationer när hjärtat möter motstånd i kampen mellan intresse och alltför lite tid.
Devon Allmans nya skiva hamnade i just det beryktade ingenmanslandet. Nej, inte en artist till som gör sig ett namn i skuggan av sin far var huvudargumentet. Sedan nådde missförståndet mig först att Devon var son till Duane och trodde att skivan var en oändlig gitarruppgörelse med en död far.
Inget kunde vara mer fel. Dels heter Devons pappa Gregg och lever och dels spelar Devon visserligen gitarr men "Turquoise" är fylld av både snabba och långsamma rocklåtar med soulfylld sång.
Devon föddes 1972 när Allman Brothers Band regerade som allra mest på både skiva och scen. Då var det långa gitarrsolon som gällde men på "Turquoise" är det med små korta doser som Devon dekorerar sina låtar.
Inledningen med "When I left home" är perfekt och sätter temperaturen på rätt nivå när Allman och hans trio får ovärderlig musikalisk hjälp av Luther Dickinson (en annan son till en berömd...) och hans slide.
Kvalitén är fortfarande hög på andralåten "Don't set me free", skriven tillsammans med Royal Southern Brotherhood-kollegan Mike Zito. En lätt ansträngd röst ger låten profil och här spelar Devon själv den fina gitarren.
I sin ambition att göra en varierande och omväxlande skiva gör Devon ett antal lugna ballader, ibland med soultouch, men det blir ibland lite intetsägande, tillbakalutat och anonymt i den lugna jazzsoulgenren. Med undantag för avslutningslåten, den akustiska "Turn off the world", som har en vacker och avslappnad melodi.
I "Stop draggin' my heart around", en kopia av Stevie Nicks version av Tom Pettys låt, blir Samantha Fish lite märkligt huvudsångerska och Allman spelar en tillbakadragen roll fast hans röst ekar Petty.
De två inledningslåtarna är alltså bäst på skivan tillsammans med "There's no time" som är soul på hög nivå med kryddiga latinska rytmer.
/ Håkan
Sommar13: Ringo Starr
En generös konsertkväll
<< | Maj 2013 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | ||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
27 | 28 | 29 | 30 | 31 |
Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...
Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...
Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...
Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...
Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...
Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...
Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...
Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...
Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...


Kommentarer till blogginlägget: