Blogginlägg från 2013-05-01

Singlar#15: DUCKS DELUXE

Postad: 2013-05-01 07:57
Kategori: SINGLAR 100-1


DUCKS DELUXE: Love’s melody (RCA, 1974)

DUCKS DELUXE, EN AV PUBROCKGENRENS STÖRSTA NAMN, SPELADE både rock och pop. Stilarna stod i motsats till varandra och medlemmarna gjorde detsamma. På den rockiga och våldsamt svängiga sidan stod Sean Tyla och på den andra poppiga kanten stod först Nick Garvey ensam men fick snart sällskap av Andy McMasters. Dagens singel representerar båda sounden tämligen tydligt.
   Jag har nämnt Ducks Deluxe fler gånger än jag kan minnas på den här sidan. Som representanter för 70-talets engelska pubrock var de vid sidan av Brinsley Schwarz det ledande namnet. Båda sprack 1975 och medlemmarna från båda banden fortsatte sedan i än mer berömda sammanhang som Graham Parker & the Rumour, Motors och Tyla Gang.
   Två medlemmar i det ursprungliga Ducks Deluxe, Sean Tyla, gitarr och sång, och Ken Whaley, bas, kom från gruppen Help Yourself som nog kan kallas pionjärer i det som sedan kom att tituleras pubrock. Tillsammans med Martin Belmont, gitarristen som hade jobbat som roadie åt Brinsley Schwarz, och trummisen Tim Roper fastställdes gruppnamnet Ducks Deluxe i augusti 1972.
   Innan gruppen gjorde sin första inspelning, på en julkonsert i Swansea 1972, hade Whaley återvänt till Help Yourself och ersättaren kom att heta Nick Garvey, även han hade jobbat som roadmanager men åt Flamin' Groovies.
   Nu var gruppen fulltalig och managern Dai Davies lyckades jaga fram ett skivkontrakt och inspelningen av första albumet genomfördes i oktober 1973. Månaden efter släpptes första singeln, "Coast to coast", och samtidigt utökades bandet med skotten Andy McMasters som hade spelat i samma band som Frankie Miller, The Sabres.
   McMasters entré kom att förändra gruppens sound och även motsättningarna inom gruppen, Tylas rock mot Garvey/McMasters pop och vice versa. Ducks första album kom i februari 1974 och följdes av singeln "Fireball". Både albumet och gruppens singlar hade dominerats av Sean Tylas låtar men det skulle bli ändring på det.
   När gruppen i augusti 1974 gick in i Rockfield-studion för att spela in nästa album, nu med Dave Edmunds som producent, spelade de först in Andy McMasters solokomposition "Love's melody", en alldeles bedårande poplåt som inte hamnade på några topplistor men som förevigt har etsat sig fast i den hängivna poppubliken. Samtidigt testade McMasters ytterligare en låt, "Airport", men fick inget som helst gehör. Med facit i hand vet vi vad som hände med den låten...
   Singeln släpptes i oktober men inspelningarna av albumet , "Taxi to the terminal zone" (en textrad i Chuck Berrys "The promised land"), fortsatte i november 1974 men då hade både Garvey och McMasters lämnat gruppen. Det popintresserade paret hade tröttnat på Tylas våldsamma rockprofil och hade någonstans i framtiden bandet The Motors i tankarna. Och då hade McMasters slimmat sitt efternamn till McMaster.
   På singeln, men inte på albumet, har Dave Edmunds Rockfield-chefen Kingsley Ward som medproducent. B-sidan "Two time twister" är en typisk Tyla-låt i sitt rockiga starkt Stones-influerade sound. Båda singellåtarna finns med på samlingsskivan "Don't mind rockin' tonite" med Ducks bästa låtar som släpptes i juni 1978.
   "Love's melody" fick en oväntad revival 1981 när The Searchers gjorde en hyfsat seriös comeback på ett album som nästan hade fått samma titel som Ducks Deluxe-låten, "Love's melodies".

A-sidan:


/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (394)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (214)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (35)
Minns (103)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Maj 2013 >>
Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31    

Bubbert 17/05: Det stämmer väl inte riktigt att Neil Young skrev den mycket personliga sången ”...

Mikael 7/05: Jag tycker nog du underskattar albumet "George Harrison", som jag tycker är ett ...

Jesper Larsson 27/04: Bra recension. Den konserten skulle man ha varit på! Briljant band som jag aldri...

Mikael Löwengren 26/04: "Det vi aldrig skulle få" var ursprungligen tänkt till bonus-CD:n på den norska ...

Marcus Wensby 18/04: Denna platta (som jag själv kallar "Den blå stolen") är ju helt fantastisk! Gil...

Stefan 12/04: Hej! Bilden ovan är med största sannolikhet från någon konsert på Glädjehuset...

Johan S 7/04: Bra skrivet! Intressant om tidigt med Stewart/Wood. En del jag inte visste. Ja...

Mikael 13/03: Mycket bra låt. Tack för tipset! Jag tycker för övrigt att Mellencamps produktio...

Johan S 9/03: Mitt upp i alllt detta kom väl också EP:n ”Pink Parker” med bl.a. ”Hold Back The...

Silja 9/03: Men den finns på YouTube! Här: https://www.youtube.com/results?search_query=%2...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.