Blogginlägg från 2013-05-10

Singlar#11: SQUEEZE

Postad: 2013-05-10 07:59
Kategori: SINGLAR 100-1


SQUEEZE: Black coffee in bed (A&M, 1982)

EFTER ALBUMET "EAST SIDE STORY", MED ALLA DESSA STARKA LÅTAR, var mitt intresse för och mina förhoppningar på Squeeze på topp. Men det gick fort utför för den utsökta upplagan av gruppen. Paul Carrack, som hade ersatt originalmedlemmen Jools Holland 1980 och var en viktig medlem i gruppen som gjorde "East side story", lämnade bandet strax efter release. Ville hellre göra en soloplatta och/eller spela med Nick Lowe än att få stå tillbaka för styrande Chris Difford och Glenn Tilbrook i Squeeze.
   Squeeze ersatte Carrack med den mindre rutinerade Don Snow som hade spelat i The Sinceros som just splittrats. Trummisen Bobby Irwin spelade också i den gruppen och hade precis som Carrack sökt sig till Nick Lowes kompgrupp His Noise To Go.
   Efter fem år av ständigt turnerande och skivproducerande som just resulterat i gruppens största artistiska triumf ,med "East side story" var gruppen 1982 slutkörd och kreativiteten hade sinat hos Difford och Tilbrook. När egentligen vila och andningspaus hade varit bästa receptet körde gruppen ändå igång inspelningen av nästa album, "Sweet from a stranger", som så här i efterhand har dissats hårt av Difford & Tilbrook.
   I boken "Squeeze - song by song" av Jim Drury (och Difford/Tilbrook) berättar en ångerfull Tilbrook om låten "Black coffee in bed":
   "It's far too ponderous. It could never be a fast song, but it certainly had the opportunity to be slightly perkier. My vocal is mannered and not very good at all, and I can't stand to listen to it now, It was influenced by what Paul Carrack had brought to the table but without Paul's voice it didn't sound right. We recorded a great demo with Gus Dudgeon but we really fucked it up on the record, which was entirely down to me."
   Efter det lyckade Elvis Costello-samarbetet på "East side story" var alltså den kände skivproducenten Gus Dudgeon, mest berömd för sina upprepade framgångar med Elton John på 70-talets första hälft, sktuell som gruppens nye producent. Kanske kom han in i Squeeze-projektet tack vare Don Snow vars Sinceros producerades av just Dudgeon.
   Trots Tilbrooks missnöje och många kritiker påstod dessutom att "Black coffee in bed" enbart var ett billigt sätt att upprepa balladsuccén som en kopia av "Tempted" så var/är låten en av gruppens allra bästa. Visst kan man se och höra likheter med "Tempted" men jag tycker låten är fantastisk och den extremt långa speltiden (6:12) gör låten full rättvisa som den mäktiga Squeeze-singel den var när den släpptes i april 1982, en månad innan albumet kom.
   "Sweets from a stranger" var från start en förvirrad besvikelse. Förstasidan ett vågat men misslyckat experiment med baklängesspelande trummor, bubblande syntar och funkiga basgångar. Andrasidan är bättre och får en flygande fantastisk start med just "Black coffee in bed", med en kvalité som smittat av sig på skivsidans övriga material.
   Efter den fantastiska "East side story", omedvetna om att Squeeze var inne i en problematisk period och med nya singeln som lockbete, var det ganska givet att vi var några stycken som bokade in konserten med Squeeze på Ritz i Stockholm 26 mars 1982. Tilbrook sjöng både Carracks "Tempted" och "Black coffee in bed" underbart och ytterligare några smakprov från det kommande albumet som just då höll på att spelas in.
   Elvis Costello var tillfälligt tillbaka i Squeeze-kretsen och körade på "Black coffee..."-singeln tillsammans med Paul Young som precis hade inlett sin solokarriär, som skulle bli framgångsrik, efter några år i gruppen Q-Tips. Det doftade gospelsoul om kören.

NÄR GRUPPEN SKIPPADE DUDGEON som producent kom relativt oprövade Phil McDonald in som ersättare. Tillsammans med gruppen producerade han både singeln och hela albumet. McDonald var orutinerad som producent, Förre Family-medlemmen John Weiders soloalbum 1976 var hans första försök, men hade som tekniker en mångårig rutin i riktigt exklusiva sammanhang.
   McDonalds först dokumenterade insats som andretekniker inträffade 18 april 1965 i Abbey Road-studion där Beatles just då mixade låtarna "Help!" och "The night before". Sedan fanns han med på alla Beatles album (utom "Rubber soul" då Ken Scott var andretekniker) och singlar fram till "Get back"-albumet innan Phil Spector tog över. På "Abbey Road" hade han stigit i graderna till att vara förstetekniker.
   Efter Beatles fortsatte McDonald på Beatles-medlemmarnas soloskivor, bland annat "All things must pass", "John Lennon/Plastic Ono Band" och "Imagine". Men också massor av andra teknikerjobb som Syd Barretts legendariska soloskiva "The madcap laughs" och skivor med bland annat Yoko Ono, Lon & Derrek Van Eaton, Spooky Tooth, Harry Nilsson, Rolling Stones ("Black and blue"), ytterligare George Harrison-skivor, Roger Daltrey, Splinter, Wings ("Wings over America" som för övrigt återutges i maj) och Monty Pythons "Life of Brian".
   Samma år som Squeeze-skivan kom fick han ytterligare en prestigeladdad producentcredit på Harrison "Gone troppo"-album.
   B-sidan "The hunt", ännu en Difford/Tilbrook-låt, spelades in samtidigt som albumet men blev bara ett exklusivt singelspår och är i rättvisans namn en skum och återhållsam ballad utan någon tydlig karaktär.
   Gruppens dagar var vid den här tidpunkten räknade och efter en singel på hösten 1982, "Annie get your gun", sprack gruppen. Difford & Tilbrook blev officiellt ett duettprojekt och inledde med stora planer men blev inte speciellt framgångsrikt och 1985 var Squeeze tillbaka på banan med exakt samma uppsättning som gjorde "Argy bargy"-albumet 1980.

A-sidan:


B-sidan:


/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (402)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (227)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (35)
Minns (111)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Maj 2013 >>
Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31    

Lennart Ahlgren 5/12: Gjorde de fler turnéer? För jag vill minnas att jag såg de i Lund men då var äve...

Lars Kärrbäck 1/12: Är det inte dags att göra en diskografi om Anne-Lie och Extra. Många intressanta...

Ingrid 23/11: Var på denna konsert och i min minnesbild kommer Franz Bekerlee in och spelar so...

Jan Wallin 12/11: MIn favoritgrupp Golden Earring, spelade på sitt mest kända album Moontan låten ...

Britt Beck 7/11: Din recension var ypperlig. Målerisk och saklig. Du fångade verkligen stämningen...

Perre 23/10: Hej Håkan, låten är ju en riktig klassiker vilket sammträffande. Läser just n...

Perre 11/10: Ja detta är första upplagan av The Hollywood wampires Som Alice döpte gänget ti...

Katja Aittaniemi 7/10: Det var tider det :) Jag stod bakom scenen och satt på huk under emellanåt då ja...

per 5/10: Hej! Jag försöker hitta en digital version av en inspelning från Clashs konsert...

Gertrud 26/08: Hejsan! Läser ditt inlägg idag, och vill berätta en liten historia som hände mig...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.